Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

I samma aktuella område möter vi också en blockformation av en typ som jag ofta brukar kalla ”platt-takad
koloss” (ofta gör jag tilläggsbeskrivningen ”med bred vertikal spricka”) för att skilja just den här typen från stora
plattakade kolosser som är helt homogena utan sprickor.
Bilderna nedan visar tydligt hur formationen uppstått genom att ett större kulligt block platthuggits ovantill och
fått alla sidor branthuggna. En vertikal bred spricka har upptagits ungefär på mitten så att blocket delats i två
delar. De två delarna har också ofta lösgjorts från underlaget (framgår av en horisontell spricka nedtill). Det ser
således ut som om blocken står på en sockel. Liknande socklar hittar man också hos en del andra ”plattakingar” i
höglänt skogsmark.
”Plattakingar” med vertikala breda sprickor har sällan något stenmaterial nära inpå sig trots att stora
stenmassor rimligtvis huggits bort när formationen konstruerades. Den aktuella ”platt-takingen” på bilden är
också rensad på borthuggen sten på tre sidor, Framför den fjärde finns dock en ganska stor samling av
blockbitar. Kanske har allt borthugget stenmaterial samlats här.
Jag har egentligen ingen klar uppfattning om ”platt-takingens ” ålder eller funktion. Den är dock genomgående
huggen med gammal traditionell teknik utan borrinslag. Möjligheten finns således att den skulle kunna vara
mycket gammal och tillhöra ett av de äldsta kulturstensskikten i Storskogen. Anläggningen ser också urgammal
ut och den är huggen på ett sätt, som knappast för tankarna till sentida profan husbehovshuggning. Man skulle
kunna tänka sig att ”platt-takingarna” varit relaterade till kulten och kanske framför allt till anfäderskulten. Jag
tänker då framför allt på de breda upptagna sprickorna, som kanske haft till funktion att öppna en
kommunikationsport mellan de levandes och de dödas världar. Eftersom jag hittat flera ”platt-takingar”
utspridda i skogsmarken i Storvreta-bygden, så kan man ju tänka sig möjligheten att de indikerar lokala
kultcentra inom en sammanhållen större bygd. Eftersom jag inte genomfört några generella undersökningar i
Uppland - eller för den delen andra delar av Sverige, så vet jag naturligtvis inte om den här typen av anlagda
blockarrangemang kan återfinnas i andra områden utanför Storvretabygden. Under senare delen av stenåldern
invandrade säkert många olika folkgrupper till de höglänta delarna av Uppland. Uppland var kanske då mer
mångkulturellet än det någonsin senare varit. Och kanske finns det därför en rad olika dialekter i det stenspråk,
som då användes. Och kanske stenspråksdiakekten i Storvretabygden var unik för just detta område. Det är
mycket som vi inte vet. En del kommer vi att kunna ta reda på. Men allt kommer vi naturligtvis aldrig att få veta.