Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

som tillkommit för att skylta för någon viktig företeelse. Kanske skyltar den (liksom det stora blocket på
höjden, som presenteras på sid.349) för den närliggande ovala nedsänkningen i marken som en gång kan ha
fungerat som en bobotten. Alternativt skulle man kunna tänka sig att den skyltat för en bygdegräns. Men
ingen bygräns eller häradsgräns/sockengräns löper genom detta parti av skogsområdet - även om såda
gränser inte befinner sig särskilt långt bort. Om bygdegränsalternativet ska vara relevant så måste man i så
fall tänka sig att någon av de närliggande bygdegränserna tidigare haft en annan sträckning. Det är också
svårt att tänka sig att den imponerande lutande stensuggan på sitt stenfundament skulle utgöra en
gränspunkt läng en relativt sentida skiftesgräns i skogsmarken. De mycket arbetskrävande insatserna för att
iordningsställa monumentet talar ganska starkt mot en sådan tolkning.
Ytterligare en intressant stensugga uppställd i lutande ställning på ett mindre block, stöter vi på i samma
område men närmare infarten till den skogsväg, som förbinder slätten med Tipptoppvägen halvannan
kilometer längre in i Storskogen. Stensuggan har huggits fram med traditionell stenhuggning och har inte
samma elegans som den ovan beskrivna. Men det är ingen tvekan om att det också här rör sig ett medvetet
uppställt skyltobjekt även om stenplatsen vid första ögonkastet kan te sig som en liten blockhög som
naturkrafterna själva byggt utan människans medverkan. Man kan kanske inte helt utesluta att också den
här stenplatsen utnyttjats som gränsmarkering för en bygdegräns även om den antagligen är betydligt äldre
och tillverkats i ett helt annat syfte. Strax nedanför - på var sin sida om en ganska bred skogsväg - finns två
märkliga stenplatser. Den ena domineras av en stor uppställd, bullig och lite toppig stensugga med en liten
blockhög av mindre blockstycken framför. Den andra utgörs av ett större fyrkantigt block med en
egendomlig uthuggning i översidan. Hela det övre stenskiktet verkar för övrigt losshugget från underlaget
och skulle antagligen genom lutningen rasa av underlaget om det inte hade stoppats av ett framförställt
block. Man biter sig nästan i tungan när man vandrar skogsvägen fram mellan de här båda stenplatserna.
De är nämligen komponerade i så olika stilar, som det bara är möjligt. Och man får faktiskt intrycket att det
rör sig om en medveten, kontrastskapande skyltstrategi. Vi vet inte säkert hur den uppställda stensuggan
en bit högre upp i terrängen hänger samman med stenplatserna vid skogsvägen. Kanske ändrades
gränsskyltningn när skogsvägen anlades. Kanske anlades en ny bygränsskyltning i anslutning till den
nybyggda vägen. Och kanske blev den uppställda stensuggan en bit högre upp i terrängen fråntagen sin
gränsskyltande status, som den kanske haft i mer än ett halvt millennium.