Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

4. Andra blockhögar längs Tipptoppvägen
Nedan kommer att redovisas tre blockhögar längs tipptoppvägen, som troligen inte har med dumpning av
överskottssten i samband med anläggningen av vägen att göra. Två av blockhögarna utgör antagligen en
stenskyltning för den häradsgräns (mellan Vaksala och Rasbo härader), som här korsar Tipptoppvägen. Båda
högarna har tillhuggna stenar, som avsmalnar till en tydlig spets och som kan uppfattas som markörstenar. En av
markörstenarna har tillhuggits med borrteknik. Två parallella klyvborrännor kan skönjas i blockets kanter.
Blockhögarna står inte efter varandra i gränslinjen utan en bit från varandra längs Tipptoppvägen. Det kan tolkas
på olika sätt: högarna kan ha tillkommit vid olika tidpunkter men med samma markerande syfte. Det kan också
möjligen handla om att viktiga bygdegränser/administrativa gränser inte alltid uppfattades som en teoretisk
smal linje utan mera som en bred gata i skogsmarken. Det finns - inte överraskande - tidiga spår efter stenskyltning
längs härandsgränsens sträckning i Storskogen. Se särskilt den stora upprättstående stenkolossen, som
presenteras i Avsnitt 15. Men även längre ner i fältlandskapet - nära Fyrisån - hittar man stora spektakulära
blockbyggen/stenmonument, som möjligen skulle kunna kopplas till gränssträckningen.
Den tredje blockhögen längs Tipptoppvägen, som här ska presenteras, har en helt annan karaktär. Den har
egentligen inget tydligt framträdande markörblock utan ger ett mycket spretigt och slarvigt intryck. Blocken har
dock ändå arrangerats/staplats med en tydlig avsikt att åstadkomma en tydligt avgränsad blockhög. Det rör sig
således knappast om en ostrukturerad skrotstenhög efter stenhuggning, där blockstyckena har fått falla
slumpmässigt. Samtliga blockstycken verkar dessutom huggna. Huvudsakligen har nog blocken tillhuggits med
traditionell teknik. Men på åtminstone ett av blocken har jag efter idogt letande kunnat urskilja en otydlig
klyvborränna. Blockhögen är så pass distinkt och har krävt så stora arbetsinsatser för sitt uppförande att det
knappast rör sig om en upplagsplats för avhämtning av huggna block. Trots sin slarviga konstruktion har den
ändå viss skyltkaraktär. Det är därför troligt att den varit avsedd att skylta för en skiftesgräns - eller alternativt rör
det sig om en vägmarkering som i så fall är betydligt äldre en den moderna grusvägen. Hur som helst är
blockhögen nog inte särskilt gammal, eftersom den bär spår av klyvborrännor. Fast någon betryggande god
kontroll på hur länge vi kluvit sten med borrteknik (kilning) har vi nog inte. Klyvborrännor kan kanske vara
betydligt äldre än vad vi tror. Egna efterforskningar visar att borrklyvningstekniken var känd i Uppland i vart fall i
slutet av medeltiden. Borrning för klyvning ska naturligtvis inte sammanblandas med borrning för sprängning,
som ju är åtskilligt yngre.