Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

7. Blockhögen vid den uppallade stensuggan i
Storskogsbranten
Vandrar man in i Storskogen längs Tipptoppvägen (officiellt Basketvägen) kan man hitta intressant kultursten var
man än avviker in i skogen. Och håller man sig på ett betryggande avstånd från vägen - kanske 50 meter eller så -
så undviker man det svårtolkade stenkaos, som vägbyggarna lämnat efter sig längs vägen.
I en vägslänt nära Tipptoppsvägens slut står några inbjudande och märkligt formade block. De är så inbjudande
att de ibland brukar sprejas med färg. Bakom blocken öppnar sig en högplatå med mycket blockrik mark. Fast
området ligger ganska långt inne i Storskogen, så hittar man här åtskilliga klyvplatser - en del med endast
gammal traditionell stenhuggning och andra där det finns ett inslag av borrteknik. Jag vandra ut mot högplatåns
södra kant och stannar till en stund och betraktar förvånad ett märkligt blockarrangemang. Ett stort avlångt
block verkar till största delen ha styckats i mindre blockbitar, som bildar en välvd långsträckt blockhög. I ena
kanten står en del av originalblocket fortfarande kvar. Huggningen här verkar inte ha något som helst med
profan husbehovshuggning från senare århundraden att göra. Jag funderade en stund över om det möjligen
kunde röra sig om ett mycket gammalt blockgravsarrangemang från sen stenålder eller möjligen någon form av
rituell huggning, eftersom tyngdpunkten tycks ha lagts mer på själva stenhuggningsaktiviteten än på
framtagande av sten av god kvalitet. Det är också tveksamt om någon huggen sten hämtats från platsen.
Möjligheten att det skulle kunna röra sig om en mycket särpräglad gränsmarkering längs en skogsgräns dök
också upp i huvudet. Utan att vara i stånd att prioritera någon tolkning framför de andra vandrade jag vidare
mot söder - bort mot det höglänta områdets kant. Jag upptäcker på håll ett mindre block ställt framför ett större
block. Bakom det större blocket försvinner markytan och jag förstår att blocket står vid kanten till en brant, som
leder ner till ett betydligt lägre område. Jag går inte direkt fram till blockformationen utan väljer att vandra ner
ett stycke i branten för att betrakta det större blocket snett framifrån. Jag möter då en syn som chockar mig
ordentligt! För djärvt uppallad över bergsbranten står en stensugga ganska bräckligt vilande på en stödsten.
Stensuggan skjuter långt ut över kanten. Och det är svårt att förstå att den inte för länge sedan tippat över ända
och ramlat nedför branten. Jag har sett andra stensuggor djärvt uppallade över branter. Men den här suggan i
branten i Storskogen tar definitivt hem djärvhetspriset.