Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

Ytterligare en liten klyvplats helt nära den som visades på föregående sida. Man blir lite fundersam kring de mindre blockklyvplatserna runt
den stora blockhögen. Det är svårt att se dem som rationella klyvplatser, där husbehovshuggning ägt rum. Dels är det svårt att utifrån
klyvplatsens utseende förstå att man kunde få ut något användbart stenmaterial för hemtransport. Och dels ser det ofta ut som om allt
hugget stenmaterial ligger kvar på platsen. Och slutligen är det svårt att begripa varför rationellt tänkande bönder skulle ge sig upp i den
avlägsna och oländiga Storskogen för att hugga sten för husbehov, när man hade gott om lämpliga block att hugga hemmavid runt den
egna stugknuten. Man kan naturligtvis utveckla en alternativ hypotes , som bygger på att klyvplatserna haft (har?) en gränskyltande
funktion. Men man blir misstänksam även mot denna hypotes, när man hittar åtskilliga klyvplatser (som inte är placerade på någon rak
linje) inom ett begränsat område som här runt den stora huggna blockhögen. Så många gränsmarkeringar skulle väl snarare förvilla än
klargöra gränsförhållanden i skogsmarken. Lägger man ihop all huggen sten från alla klyvplatser i skog summerar sig detta till en enorm
överhuggning, som det inte fanns behov av i närliggande bygder för 100-200 år sedan - eller ännu längre tillbaka. Det måste rimligtvis finnas
någon annan sorts tänk bakom den omfattande stenhuggningen, som vi nog ännu inte hittat koden till. Ett problem i sammanhanget är
naturligtvis (som många gånger påpekats i den här presentationen) att vi inte med säkerhet vet klyvplatsernas ålder - inte ens det borrkluvna
stenmaterialets ålder. Möjligen har vi hittills rejält underskattat åldern på den huggna kulturstenen i skog och mark.