Blockhögar och annan Kultursten i Storvretabygden, Del 1. Storskogen, Sven-Inge Windahl, 2018

5. Stenlejonet i skogspartiet vid Tipptoppvägen - också en
blockhög
I skogspartiet nedanför det kalhuggna området och bara något 30-tal meter från vägen ligger en märklig stensugga
upplagd på ett fundament. Stensuggan har en form som påminner om ett liggande lejon - en lejonhanne med stort
huvud. Just i det här området har en hel del stenhuggning utförts med borrteknik. Men just det här märkliga
stenmonumentet är helt igenom hugget med gammal traditionell huggteknik. Det är svårt att datera de två
typerna av hugget stenmaterial. Det material som kluvits utan borrteknik kan vara jämngammalt med det
borrkluvna materialet eller kanske bara obetydligt äldre. Men det skulle också kunna tillhöra ett mycket tidigt
kulturstensskikt, som är flera tusen år äldre än det borrkluvna materialet.
Jag väljer att betrakta det lejonformade monumentet på sitt fundament som ett medvetet konstruerat
skyltarrangemang. Något annat betraktelsesätt är knappast möjligt. Formationen skulle knappast ha kunnat
uppstå som en oavsiktlig skrotstenshög efter profan stenhuggning under senare århundraden. Och att
naturkrafterna spontant - och utan hjälp av människor - skulle ha kunna skapa en så välarrangerad blockhög är
uteslutet. Alldeles bredvid stenlejonet finns en ganska välbyggd hög bestående av mindre block. Idag är den täckt
av ett tunt vegetationslager. Men möjligen har det ursprungligen rört sig om en otäckt blockhög. Möjligen finns
ytterligare en något lägre hög alldeles bredvid. Runt omkring finns på några ställen ovalformade fördjupningar i
marken som antyder gamla boplatser. I skogspartiets kant mot kalhygget står också ett välhugget avlångt block
uppallat på en sten och utstickande från en bakomliggande blockhög. På andra sidan en närliggande skogsväg
vidtar ett stort stenhuggningsområde med stora inslag av både äldre och yngre stenhuggningsteknik. Mycket talar
för att vi rör oss på ett gammalt boplatsområde från sen stenålder. Och det lejonliknande monumentet (som kanske
bara är lejonliknande för en modern betraktare) kan då ha byggts för att skylta för en boplats. Alternativt kan
lejonet ha fungerat som gränsskyltning - troligen då för en större bygdegräns.* Och sådana kan antagligen vara
mycket gamla och kanske rent av förlora sig ned i förkristen tid. Men naturligtvis kan man välja att frigöra sig från
funderingar om datering och funktion och bara betrakta blocket som vacker stenkonst - en skickligt utformad
lejonskulptur i Storskogen.
• Senare efterforskningar har visat att gränsen mellan byarna Fullerö och Ekeby drar fram genom det skogsparti, där stenlejonet är
placerat.