White Spaces Innovation in Sweden - Innovation policy for ... - Vinnova

WHITE SPACES INNOVATION IN SWEDENKomplexitetsteori inte helt förenlig med nuvarande modell för policyutformningoch styrningPolicyutformning sker i Sverige inom ramen för en enhetlig styrmodell gemensam föralla politikområden. Den är tänkt för styrning av offentlig produktion av tjänster; såledesen produktionsstyrningsmodell. Som sådan är den uppbyggd kring tydliga mål,oftast en föreställning om klart samband mellan orsak (insats) och verkan. Effektlogikär VINNOVAs begrepp för detta. Kontroll och utvärderingsbarhet är andra viktiga styrningsaspekter.Komplexa system fungerar på annat sätt som vi visat och innovationeroch innovationspolitik utspelas i sådana system. Det visar sig i att många oförutseddaresultat uppstår samtidigt som de avsedda resultaten blir mer begränsade än förväntat. Ivärsta fall kan detta utlösa en ond spiral därför att bristande måluppfyllelse leder till äntydligare mål och avgränsade projekt med ytterligare förstärkt utvärdering och kontrollosv. Bidragande är här också medialiseringen som förstärker inslaget av förenkling. Detsenare är ett fenomen som är av särskilt betydelse för utvecklingsfrågor och framtidsinriktadpolitik som innovationspolitik som sällan uppfyller en medialiserad omgivningsbehov av händelse- och nyhetsdriven dramaturgi.En policymodell byggd på designtänkande och förbättrad förmåga att hanterakomplexitetNär det gäller samhällsutmaningar handlar policyutformning om att hitta sätt att göra ensådan utmaning handlingsbar på ett sätt som tillåter och inbjuder till horisontellt samarbetemellan olika typer av aktörer. Men det gäller samtidigt att ta hänsyn till de begränsningarsom nuvarande resurser och förmågor innebär. Figur 2 (vilken även finnssom figur 5.5 i rapporten) visar en enkel modell för detta som utgår från att det finns ettbehov av ”mjuk” styrning eller orkestrering. Grundantagandet är att en samhällsutmaningär så komplex och innehåller så många handlingsmöjligheter att den ger goda förutsättningarför den typ av horisontell innovation som rapporten behandlar. Förutsättningenför att denna potential utnyttjas är att applicera designtänkande som i en successivprocess av tolkning och prototyper leder till en eller flera tolkningar som blir engemensam fråga eller ”plattform” för olika konstellationer av aktörer. Detta visas i figurenav pilen mellan Utmaning och Intressent. Det framgick i kapitel att designtänkandesom förhållningssätt och arbetsmetod fungerar för detta syfte. Den typiska designmetodenär att använda visualisering eller prototyper som gestaltar en helhet som med gradvisförädling kan t.ex modulariseras och därmed bli en handlingsbar utmaning för enkonstellation av aktörer medan andra grupperingar ägnar sig åt andra aspekter av dengemensamma frågan. Poängen är att många idéer, perspektiv och begränsningar sammanfogastill en helhet tydliggör beroenden och gemensamma intressen men som därefterockså ges sin ”lokala” mening som allteftersom får tydligare skärpa och detaljeradutformning. Med ett begrepp från kommunikationsteori kan man saga att visualiseringaroch protoyper fungerar som gränsobjekt som tillåter utbyte över gränser men med lokalvariation i betydelse. Med hänvisning till analysen i kapitel 4 handlar detta också om13