24.04.2013 Views

Download - Centro Documentazione Luserna

Download - Centro Documentazione Luserna

Download - Centro Documentazione Luserna

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

il postino, e “la più intraprendente di tutte”, l’artefice<br />

di quella rimpatriata, colei che è riuscita a riunirci<br />

come un bravo pastore fa col proprio gregge:<br />

Ornella.<br />

Abbiamo cenato e brindato … a base di acqua minerale<br />

e ci siamo raccontati “di tutto e di più”, del<br />

tempo passato, della nostra gioventù, di quando<br />

con “la corriera del Bolognani” andavamo a scuola<br />

a Lavarone, della prima esperienza lavorativa,<br />

di quello che abbiamo combinato negli ultimi anni,<br />

dei nostri figli, delle nostre mogli, dei nostri<br />

mariti.<br />

E chiacchierando, ascoltando, chiedendo e raccontando,<br />

la serata è trascorsa velocemente ed in<br />

un attimo è arrivata l’una di notte: tempo di rientrare.<br />

Quanti ricordi in quelle alcune ore!<br />

Se siete curiosi di vedere come eravamo e come<br />

siamo oggi, date un’occhiata alle foto, qui a fianco.<br />

Ci siamo congedati da vecchi amici all’esterno del<br />

ristorante e, ricordando coloro che per motivi vari<br />

non avevano potuto prender parte alla piacevole<br />

serata, ci siamo dati appuntamento per “i cinquantacinque”,<br />

promettendoci però, d’ora in poi,<br />

di far scorrere il tempo un po’ più lentamente!<br />

Un caro saluto.<br />

1959-2009<br />

Walter Nicolussi Paolaz<br />

STORDJE 29<br />

lustigste von allen“, die Urheberin dieser Heimkehraktion,<br />

der es gelungen war uns - wie ein guter Schäfer<br />

der seine Schäfchen zusammentreibt – hierher<br />

zu bringen: Ornella. Wir haben gegessen und uns<br />

zugeprostet … mit Mineralwasser und haben uns<br />

„dies und das und mehr noch“ erzählt, von vergangenen<br />

Zeiten, von unserer Jugend, als wir mit dem<br />

„Autobus des Bolognani“ nach Lavarone zur Schule<br />

fuhren, von unseren ersten Erfahrungen in der<br />

Arbeitswelt, was wir in den letzten Jahren so zusammengebracht<br />

haben, von unseren Kindern,<br />

von unseren Ehefrauen und unseren Ehemännern.<br />

Beim Reden, Zuhören, Fragen und Erzählen, verging<br />

der Abend schnell und plötzlich war es 1 Uhr morgens<br />

und Zeit nach Hause zu gehen. Wie viele Erinnerungen<br />

in diesen wenigen Stunden! Solltet Ihr<br />

neugierig darauf sein, wie wir damals ausgeschaut<br />

haben und wie wir heute aussehen, so werft einen<br />

Blick auf die nebenstehenden Fotos. Wir haben uns<br />

vor dem Lokal als alte Freunde verabschiedet und an<br />

jene gedacht, die an diesem schönen Abend nicht teilnehmen<br />

konnten, wir haben einen „Treff“ zu unserem<br />

„Fünfundfünfzigsten“ vereinbart und uns gegenseitig<br />

versprochen, ab heute die Zeit etwas langsamer<br />

verrinnen zu lassen!<br />

Einen herzlichen Gruß.<br />

Walter Nicolussi Paolaz<br />

Gibortet t’stiana vor hèrta <strong>Luserna</strong>r<br />

Vürtzekh djar! ’Z iz a baila zait bomar saüst in pa khopf disar nummar boda<br />

mezzt di djardar vo moin lem.<br />

I khödat a lung azze kontarat ke z geatmarsan net å un ke ma sait herta djung. Sichar iz ke afti vürzekh<br />

schaugestode hintar un schetzst basdo hast gitånt in lem un barnst, asdo hast zait drau to pensarada, ke<br />

„uminicht hatma nètt vürzekh djar“ un gidenkhste von laüt boda håm ågiheft pit diar ditza schümma spil<br />

von lem. „Baldo eppaz hast insint to tüana, asto sovl mast, möchstos tüan, umbrom dopo, biz iz kartza<br />

spet, tüatzdar ånt“. Insinnt hånne gihatt to höara alle moine koskrittn ummar pa belt, bode herta håm<br />

gidenkht ummaz vor ummaz, un izta auvar khent disa tschoi a Maso Trapp.<br />

In abas bobar håm gihat auzgimacht to vennanas, khemmante abe vo Lusèrn, in di tünkhl von hümbl boda<br />

hat vorhoazt snea, viar baibar in an schümman auto, soinse gidenkht vodar zait bosa håm nå ågilek di<br />

perkhschüala pan bintar, püabla un diarndla alle gilaich, zerte di sèllnen boda nemear soin gånt guat in<br />

eltarn gisbistarn, un boda abas, dartrunkht, soin khent postart to trükhna au pa heart. In tage drau, di<br />

perkhschua soin gest asò augikhrotet ke ’z iz net gest destar åziangse drau afti kalzött gihöst pit gröba<br />

augidüpplata boll un lai hattmen gimöcht lazzan givalln asda dise perkhschua khemmen ingisalbet pit fètt<br />

boda hebat bol auz gihaltet mearar di nezz, ma boda hat gistunkht vo da un torthi, un abas di bugåntzan<br />

soin khennt gilaich, asò azpe dar vrost untar di ummanegl. Das uantzege schümma sachan von perkhschua<br />

soins gest di pentar, grümma, gel, roat, un boda hån auzginummt daine schua inzbistnen alln in schua vo<br />

doin gisbistarn. Un sichar nå est epparumaz boda haüt safft in an gåntzan kasel nidar pan Giudicarie böllat

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!