Download - Centro Documentazione Luserna
Download - Centro Documentazione Luserna
Download - Centro Documentazione Luserna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
il postino, e “la più intraprendente di tutte”, l’artefice<br />
di quella rimpatriata, colei che è riuscita a riunirci<br />
come un bravo pastore fa col proprio gregge:<br />
Ornella.<br />
Abbiamo cenato e brindato … a base di acqua minerale<br />
e ci siamo raccontati “di tutto e di più”, del<br />
tempo passato, della nostra gioventù, di quando<br />
con “la corriera del Bolognani” andavamo a scuola<br />
a Lavarone, della prima esperienza lavorativa,<br />
di quello che abbiamo combinato negli ultimi anni,<br />
dei nostri figli, delle nostre mogli, dei nostri<br />
mariti.<br />
E chiacchierando, ascoltando, chiedendo e raccontando,<br />
la serata è trascorsa velocemente ed in<br />
un attimo è arrivata l’una di notte: tempo di rientrare.<br />
Quanti ricordi in quelle alcune ore!<br />
Se siete curiosi di vedere come eravamo e come<br />
siamo oggi, date un’occhiata alle foto, qui a fianco.<br />
Ci siamo congedati da vecchi amici all’esterno del<br />
ristorante e, ricordando coloro che per motivi vari<br />
non avevano potuto prender parte alla piacevole<br />
serata, ci siamo dati appuntamento per “i cinquantacinque”,<br />
promettendoci però, d’ora in poi,<br />
di far scorrere il tempo un po’ più lentamente!<br />
Un caro saluto.<br />
1959-2009<br />
Walter Nicolussi Paolaz<br />
STORDJE 29<br />
lustigste von allen“, die Urheberin dieser Heimkehraktion,<br />
der es gelungen war uns - wie ein guter Schäfer<br />
der seine Schäfchen zusammentreibt – hierher<br />
zu bringen: Ornella. Wir haben gegessen und uns<br />
zugeprostet … mit Mineralwasser und haben uns<br />
„dies und das und mehr noch“ erzählt, von vergangenen<br />
Zeiten, von unserer Jugend, als wir mit dem<br />
„Autobus des Bolognani“ nach Lavarone zur Schule<br />
fuhren, von unseren ersten Erfahrungen in der<br />
Arbeitswelt, was wir in den letzten Jahren so zusammengebracht<br />
haben, von unseren Kindern,<br />
von unseren Ehefrauen und unseren Ehemännern.<br />
Beim Reden, Zuhören, Fragen und Erzählen, verging<br />
der Abend schnell und plötzlich war es 1 Uhr morgens<br />
und Zeit nach Hause zu gehen. Wie viele Erinnerungen<br />
in diesen wenigen Stunden! Solltet Ihr<br />
neugierig darauf sein, wie wir damals ausgeschaut<br />
haben und wie wir heute aussehen, so werft einen<br />
Blick auf die nebenstehenden Fotos. Wir haben uns<br />
vor dem Lokal als alte Freunde verabschiedet und an<br />
jene gedacht, die an diesem schönen Abend nicht teilnehmen<br />
konnten, wir haben einen „Treff“ zu unserem<br />
„Fünfundfünfzigsten“ vereinbart und uns gegenseitig<br />
versprochen, ab heute die Zeit etwas langsamer<br />
verrinnen zu lassen!<br />
Einen herzlichen Gruß.<br />
Walter Nicolussi Paolaz<br />
Gibortet t’stiana vor hèrta <strong>Luserna</strong>r<br />
Vürtzekh djar! ’Z iz a baila zait bomar saüst in pa khopf disar nummar boda<br />
mezzt di djardar vo moin lem.<br />
I khödat a lung azze kontarat ke z geatmarsan net å un ke ma sait herta djung. Sichar iz ke afti vürzekh<br />
schaugestode hintar un schetzst basdo hast gitånt in lem un barnst, asdo hast zait drau to pensarada, ke<br />
„uminicht hatma nètt vürzekh djar“ un gidenkhste von laüt boda håm ågiheft pit diar ditza schümma spil<br />
von lem. „Baldo eppaz hast insint to tüana, asto sovl mast, möchstos tüan, umbrom dopo, biz iz kartza<br />
spet, tüatzdar ånt“. Insinnt hånne gihatt to höara alle moine koskrittn ummar pa belt, bode herta håm<br />
gidenkht ummaz vor ummaz, un izta auvar khent disa tschoi a Maso Trapp.<br />
In abas bobar håm gihat auzgimacht to vennanas, khemmante abe vo Lusèrn, in di tünkhl von hümbl boda<br />
hat vorhoazt snea, viar baibar in an schümman auto, soinse gidenkht vodar zait bosa håm nå ågilek di<br />
perkhschüala pan bintar, püabla un diarndla alle gilaich, zerte di sèllnen boda nemear soin gånt guat in<br />
eltarn gisbistarn, un boda abas, dartrunkht, soin khent postart to trükhna au pa heart. In tage drau, di<br />
perkhschua soin gest asò augikhrotet ke ’z iz net gest destar åziangse drau afti kalzött gihöst pit gröba<br />
augidüpplata boll un lai hattmen gimöcht lazzan givalln asda dise perkhschua khemmen ingisalbet pit fètt<br />
boda hebat bol auz gihaltet mearar di nezz, ma boda hat gistunkht vo da un torthi, un abas di bugåntzan<br />
soin khennt gilaich, asò azpe dar vrost untar di ummanegl. Das uantzege schümma sachan von perkhschua<br />
soins gest di pentar, grümma, gel, roat, un boda hån auzginummt daine schua inzbistnen alln in schua vo<br />
doin gisbistarn. Un sichar nå est epparumaz boda haüt safft in an gåntzan kasel nidar pan Giudicarie böllat