Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

More documents

Recommendations

Info

182 KnutRodhe ställde sig på den motsatta ståndpunkten, avvisade en talan av kommissionärbolagets konkursbo och släppte fram den enskilde fordringsägaren i stället. Jag tycker det var att ställa saken på huvudet. Det finns en annan metod också, som används i Förenta staterna under vissa omständigheter, och det är att helt enkelt slå samman två konkursbon, moderbolagets och dotterbolagets, till en gemensam konkurs med ett gemensamt konkursförfarande. Det är ju så att en konkurs i en större koncern, den träffar sällan ett bolag ensamt, utan det blir ett allmänt ras inom koncernen. Och för dem som är från Sverige behöver jag bara nämna namnen Byggmakoncernen och Tjörnrederierna, för att de skall förstå vad jag syftar på. Alltså koncerner, där man i slutomgången före sammanbrottet i panik har flyttat pengar från de ställen där de inte just då behövdes till andra ställen i koncernen där det brände till. Och finns det då någon anledning att man skall låta konkursförvaltarna i de olika bolagen, för ohyggligt stora pengar, processa om vilka tillgångar och vilka skulder som rätteligen skall höra till det ena konkursboet och till det andra? Här skulle såvitt jag kan förstå en sammanslagen konkurs kunna vara en ny ändamålsenlig lösning. I Förenta staterna finns det en rättspraxis som går i den riktningen. Går vi till den internationella diskussionen, så möter vi ett annat intressant problem, som man har tagit upp till diskussion i Västtyskland. Det är att arbetsrätten har en viss tendens att äta sig in i aktiebolagsrätten och så att säga tränga igenom de aktiebolagsrättsliga tankegångarna. Jag lyssnade i höstas på en tysk diskussion om detta och här finns uppenbarligen ett problem att analysera och diskutera. Vi har i Sverige knappast börjat tänka på saken. Referenten och korreferenten tog upp en viktig rättspolitisk synpunkt, nämligen att frågan om ansvarsgenombrott har ett samband med frågan om beslutanderätten i en koncern. Det är ju så att man i Sverige och i de andra nordiska länderna knappast har ägnat någon uppmärksamhet åt problemet hur ett moderbolag får behandla sitt dotterföretag. Vi har regler om koncernredovisning och om utdelning i koncerner, men sedan har vi släppt intresset för koncernrätten. Går vi ner till Västtyskland så finner vi Aktiengesetz 1965 en utomordentligt invecklad och såvitt jag förstår också svårhanterlig lagstiftning, där man försöker att med tysk grundighet bemästra problemet under vilka omständigheter ett moderbolag i koncernens intresse får ge order till dotterbolagets styrelse, under vilka omständigheter dotterbolagets styrelse är skyldig att lyda dessa order och vad detta har för konsekvenser för moderns ansvar för dottern. De tyska idéerna har spritt sig ut över EG-området också. Referenten har talat om det förslag till förordning om ett Europabolag som föreligger, där man
Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser (ansvarsgjennombrudd) 183 helt resolut har sagt: moderbolag svarar för dotterbolags skulder. Så gör man i anständiga förhållanden, står det i motiven. Det finns också ett utkast till direktiv, som nu skall vara det nionde, med förslag till andra koncernregler än om koncernredovisning. Och i ett utkast som jag fått i mina händer har man formulerat en regel som ungefär stämmer med vad referenten föreslog, nämligen att om det föreligger ett avtal mellan moder och dotter om att modern skall få bestämma, ja, då får modern ta konsekvenserna och svara för dotterns skulder, i den mån modern inte kan bevisa att skulderna inte har samband med ordergivningen åt dottern. Om vi nu ser framåt, så är det, med mitt sätt att se, inte särskilt mycket att göra lagstiftningsvägen. Vi kan konstatera att ibland uppkommer fall då domaren säger sig: här måste vi ha ansvarsgenombrott. Men jag tror att det, i varje fall i Sverige, kommer att bli ett fåtal fall. Det är väl i själva verket så, att håller vi oss till den anständiga delen av näringslivet, så är det huvudsakligen ett moraliskt problem. Man frågar sig i den snygga delen av näringslivet: skall vi för vårt anseendes skull betala dottern skulder eller är förhållandena så särpräglade, att vi inte skall göra det? Det är ett problem där domstolsjuristerna och lagstiftarna inte egentligen kan med någon fördel klampa in. Och sedan har vi den andra delen av näringslivet, som jag brukar kalla för näringslivets buskvegetation, där allt kan hända. Inte heller där tror jag att man kommer särskilt långt med regler om ansvarsgenombrott. Jag tror att de befintliga reglerna räcker ganska bra; det verkliga problemet är att utreda vad som hänt, trots att man inte hittar någon bokföring, och framför allt att lista ut vart pengarna har tagit vägen. De juridiska verktygen för detta, de tror jag i det hela räcker till. Professor dr. jur. MADS HENRY ANDENÆS, Norge: Det trykte referat legger hovedvekten på svensk og finsk rett, men det er stimulerende lesning også for den som har sitt utgangspunkt i norsk rett. Hos oss som i de øvrige land er det viktige og vanskelige spørsmål referenten tar opp, og de rettslige utgångspunkter er iallfall et stykke på vei felles. Referentens synspunkter vil utvilsomt bli studert med stor interesse også av norske lesere. Jeg skal si litt om de tre ansvarsgrunnlag overfor morselskapet som etter min oppfatning er av størst praktisk og prinsipiell interesse: kontrakt, erstatningsbetingende åtferd og ansvarsgjennombrudd. I tråd med opplegget i
Page 1 and 2: Morselskaps ansvar for datterselska
Page 17: Morselskaps ansvar for datterselska

Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?