Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

More documents

Recommendations

Info

200 Bengt Westerling För att tillfredsställa herr ordföranden vill jag också börja med att klart säga ifrån att jag ansluter mig till den meningen att någon lagstiftning av den typ referenten och även korreferenten talade om beträffande ansvarsgenombrott enligt min uppfattning ej är erforderlig. Det räcker, som professor Rodhe sade, med skadeståndsreglerna i aktiebolagslagen och med återvinningsreglerna i konkurslagen samt som en säkerhetsventil såsom kollega Dahl sade, med i praxis i något enstaka undantagsfall genomfört ansvarsgenombrott. Anledningen är, att tillhandahåller lagstiftaren en möjlighet att bedriva rörelse i aktiebolagsform utan personlig ansvarighet, så skall han inte på en bakväg ta bort den förmånen från aktieägaren. Dessutom tycker jag att diskussionen lider av en viss oklarhet. Vi talar om ansvarsgenombrott för moderbolag, men vi nämner inte, utom i parentes, situationen med en ensam fysisk person som aktieägare. Gör vi ansvarsgenombrott genom något slags omkastad bevisbörda för ett moderbolag, varför då inte för en fysisk person? Och framför allt varför inte för stat, kommun och andra sådana organisationer som har, åtminstone såvitt gäller Sverige, betydligt mera att lära ifråga om moral än den bättre delen av näringslivet. Till professor Hellner så skulle jag vilja säga följande. Tanken att den «skumma» koncernen, om jag får använda det utrycket, skulle kommas åt genom ansvarsgenombrott och att den lille mannen, den enskilde borgenären, därigenom gynnas, den vilar väl på tämligen lös grund. Genom det missbruk, som åtminstone svenska staten gjort av sin lagstiftningsmakt, så har ju staten skaffat sig förmånsrätt för skatter och andra avgifter och den förmån, som den lille mannen skulle få, den hamnar med största säkerhet i statens kassa, eftersom den huvudsakliga borgenären i sådana här konkurser är stat och kommun. Och det var väl egentligen inte dit vi ville komma. Sedan nämndes av referenten, det indirekta ansvarsgenombrottet. Där kunde jag inte följa referenten. Varför borde man klämma åt moderbolaget som hade lånat ut pengar, när dotterbolaget började vackla? Moderbolaget startar naturligtvis då i stället ett nytt dotterbolag och sätter in de pengar, som skulle ha lämnats som lån till det vacklande dotterbolaget, i det nya dotterbolaget och flyttar över rörelsen till detta. Vad har de enskilda borgenärerna i det gamla bolaget i den situationen för glädje av det indirekta ansvarsgenombrottet? Min slutsats blir, att vi skall hålla fast vid att för aktiebolagets förbindelse svarar inte aktieägaren utom i vissa mycket begränsade undantagsfall.
Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser (ansvarsgjennombrudd) 201 Professor jur. dr. MADELEINE LÖFMARCK, Sverige: Eftersom det är straffrätten som är mitt arbetsfält är det naturligt för mig att tänka på det som Knut Rodhe kallar «näringslivets buskvegetation» och på de beteenden som kan förväntas där. Jag vill först kommentera den skiss till en regel om ansvarsgenombrott som har framlagts här och peka på de möjligheter till kringgående som den öppnar och som kan väntas bli utnyttjade. För det första: om man hänger upp ansvarsgenombrottet på den formella självständigheten hos dotterbolagets ledning måste detta vara ganska lätt att kringgå genom att en sådan självständighet kan uppvisas medan det i själva verket råder ett starkt beroende av moderbolagets ledning, det är samma personer som sitter i ledningarna eller på annat sätt. För det andra kan jag tänka mig att man skulle kringgå en sådan regel genom att lägga kapitalet i ett annat dotterbolag istället, så att möjligheten att kräva moderbolaget förlorar sin praktiska betydelse, och blir ett slag i luften. Eller att man överhuvud taget undviker koncernuppbyggnad och istället bedriver verksamheten i olika separata bolag. Den andra kommentaren gäller behovet av en sådan här regel. Jag menar att den frågan inte kan ses enbart ur bolagsrättsligt perspektiv, utan behovet måste bedömas med beaktande av de möjligheter att komma åt missbruk av det slag det här rör sig om och som gällande lagstiftning erbjuder eller som har föreslagits i olika sammanhang. Renoldar man problemet på det sätt Knut Rodhe gör och tar bort de situationer i vilka tillgångar har frångått bolaget - i dem är ju reglerna om otillåten vinstudelning och om återvinning de riktiga korrektiven - är det fråga om situationer där dotterbolaget arbetat med för dålig finansiering eller där verksamheten fortsätts alltför länge efter det att dotterbolaget blivit insolvent. I de situationerna måste man beakta de straffrättsliga regler som finns och det därtill knutna skadeståndsansvaret. Mot nya borgenärer kan kreditbedrägeri ifrågakomma i sådana lägen. Mot befintliga borgenärer kan det bli fråga om gäldenärsbrott. I det rättsfall som vi hört om från svensk praxis kunde ett miljöbrott tänkas föreligga, och på det området har vi numera utökande möjligheter att ingripa med påföljder. För svensk rätts del vill jag också erinra om det förslag till företagsbot som har framlagts och som innebär en möjlighet att komma åt moderbolagets kapital i en sådan här situation och därför, åtminstone i preventivt avseende, borde ha en funktion värd beaktande i detta sammanhang.
Page 1 and 2: Morselskaps ansvar for datterselska
Page 35: Morselskaps ansvar for datterselska

Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?