Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

More documents

Recommendations

Info

188 Mads Henry Andenæs For ansvarsgjennombrudd er det vel særlig to hovedhensyn som kan anføres. For det første føles det ofte umiddelbart rimelig at virksomhetens eier bør bære de kostnader den medfører. For det annet kan det anføres et prevensjonshensyn, idet ansvar for datterselskapets förpliktelser vil stimulere eieren til omtanke og försiktighet. Mot ansvarsgjennombrudd kan det anføres de samme hensyn som for å anerkjenne aksjeselskapsformen generelt. Begrunnelsen er først og fremst at ansvarsbegrensningen fremmer foretaksomheten i samfunnet. Når aksjonæren ikke risikerer å tape mer enn sitt innskudd, vil han lettere skyte midler inn selv om risikoen er stor. Dette hensyn gjør seg i noen grad også gjeldende når aksjonæren er morselskap. Et annet hensyn er at aksjeselskapsformen muliggjør en bedrifts- og samfunnsmessig ønskelig oppdeling av virksomheter i selvstendige enheter. Ansvarsgjennombrudd kommer her på sett og vis i konflikt med grunnideen bak konsernet som organisasjonsform. Det kan også nevnes et tredje moment som jeg for min del legger atskillig vekt på. Rettsordenen bør ikke uten tvingende grunner begrense borgernes rett til å velge hvilken rettsform virksomheten skal drives i. Ved avveiningen av disse hensyn blir det etter min oppfatning et avgjørende punkt om det er mulig å vareta de hensyn som taler for ansvarsgjennombrudd, uten å undergrave aksjeselskapets legitime funksjoner. Referentens kriterium er at morselskapet bør svare for datterselskapets förpliktelser «när dotterbolagets verksamhet ej uppfyller kraven på ett normalt affärmessig handlande, utan dotterbolaget framstår som en konstruktion avsedd att undandra moderbolaget ansvar» (referatet s 113 og 121). Jeg vet ikke hvor uenige referenten og undertegnede i realiteten vil være hvis vi tar for oss konkrete tilfeller. Jeg er imidlertid betenkt over den formulering han har valgt, og særlig over at den er så vid. Det gjelder her så vitale spørsmål at det er grunn til å være omhyggelig med ordvalget. Situasjonen er ikke helt den samme som når det er tale om generalklausuler som skal beskytte den svake part ved enkelttransaksjoner. Etter min oppfatning ville det være uheldig hvis man skulle havne i en rettstilstand hvor domstolene nærmest som en normal foreteelse gir seg inn på en prøvelse av om det i det enkelte tilfelle er tilstrekkelig behov for å bruke aksjeselskapsformen. Jeg synes et blikk på aksjeselskapets historie maner til ettertanke i så måte. En hovedlinje i utviklingen er et stadig mer liberalt syn på aksjeselskapsformens virkeområde. De fleste land hadde opprinnelig et konsesjonssystem. Ingen bør ønske seg det tilbake. Da bør man heller ikke ønske seg det tilbake i form av en etterfølgende domstolsprøving. Jeg minner også om at det først i de siste tiår ble anerkjent av lovgiverne at også en enkeltmann
Morselskaps ansvar for datterselskaps förpliktelser (ansvarsgjennombrudd) 189 kunne ha legitimt behov for aksjeselskapsformen. Ikke mindre viktig er det at det ikke oppstår usikkerhet hos aksjonærene om hva domstolene vil komme til. En slik uvisshet kan ramme investeringslysten også i legitime aksjeselskaper, og vanskeliggjøre morselskapets beregninger over hvilket ansvar det til enhver tid har. Personlig er jeg derfor av den oppfatning at læren om ansvarsgjennombrudd bør forankres i proforma- og misbrukssynspunkter. Hovedsaken er at det bør være tale om en sikkerhetsventil for rene unntakstilfeller. Professor jur. dr. JAN HELLNER, Sverige: Jag tvekar något att yttra mig, för min sakkunskap på detta område kan inte jämföras med deras som har talat tidigare. Men även om man på ett juristmöte bokstavligen talar ex cathedra, som nu, gör man det inte i överförd bemärkelse. Jag har inga anspråk på auktoritet. Jag vill emellertid ge uttryck åt en annan mening i de grundläggande frågorna än vad de flesta har uttryckt här. Enligt min mening bör ett moderbolag ha ett betydande ansvar för sitt dotterbolags skulder, och jag tycker också att de allmänna riktlinjerna bör fixeras i lag. Det betyder inte att jag har underlåtit att ta intryck av de argument som bl a Knut Rodhe har anfört. Det betyder snarare att jag drar andra slutsatser av dem. Knut Rodhe nämnde att i många fall den stora svårigheten är att utreda förhållandet mellan moderbolags och dotterbolags affärer. Just detta är enligt min mening ett argument för att borgenärerna skall kunna gå mot moderbolaget utan att behöva utreda bolagens inbördes förhållanden. Knut Rodhe nämnde också att reglerna om spärrar mot vinstutdelning är ett skydd för borgenärerna. Men om situationen är den att moderbolaget inte låter någon vinst uppstå hos dotterbolaget så fungerar inte den spärren. Knut Rodhe nämnde också möjligheten att, i stället för att låta borgenärer i dotterbolaget kräva moderbolaget direkt, man inför en rätt för moderbolagets konkursbo att kräva moderbolaget, och vad som då inflyter kommer samtliga borgenärer i dotterbolaget till godo, inte bara dem som vill och kan kräva moderbolaget. Detta är en beaktansvärd synpunkt, men avvägningen om man skall välja lösningen med ansvarsgenombrott, eller lösningen med att dotterbolagets konkursbo kräver moderbolaget, är en fråga av den typ som behöver besvaras genom lagstiftning. Rodhe nämnde också att i de anständiga bolagen tar moderbolaget ett ansvar för dotterbolaget. Ja, då kommer man till vad som är mitt huvudargument.
Page 1 and 2: Morselskaps ansvar for datterselska
Page 23: Morselskaps ansvar for datterselska

Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?