Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser ...

Morselskaps ansvar for datterselskaps forpliktelser (ansvarsgjennombrudd) 183
helt resolut har sagt: moderbolag svarar för dotterbolags skulder. Så gör man i
anständiga förhållanden, står det i motiven. Det finns också ett utkast till
direktiv, som nu skall vara det nionde, med förslag till andra koncernregler än
om koncernredovisning. Och i ett utkast som jag fått i mina händer har man
formulerat en regel som ungefär stämmer med vad referenten föreslog,
nämligen att om det föreligger ett avtal mellan moder och dotter om att
modern skall få bestämma, ja, då får modern ta konsekvenserna och svara för
dotterns skulder, i den mån modern inte kan bevisa att skulderna inte har
samband med ordergivningen åt dottern.
Om vi nu ser framåt, så är det, med mitt sätt att se, inte särskilt mycket att
göra lagstiftningsvägen. Vi kan konstatera att ibland uppkommer fall då
domaren säger sig: här måste vi ha ansvarsgenombrott. Men jag tror att det, i
varje fall i Sverige, kommer att bli ett fåtal fall. Det är väl i själva verket så,
att håller vi oss till den anständiga delen av näringslivet, så är det huvudsakligen
ett moraliskt problem. Man frågar sig i den snygga delen av näringslivet:
skall vi för vårt anseendes skull betala dottern skulder eller är förhållandena så
särpräglade, att vi inte skall göra det? Det är ett problem där domstolsjuristerna
och lagstiftarna inte egentligen kan med någon fördel klampa in.
Och sedan har vi den andra delen av näringslivet, som jag brukar kalla för
näringslivets buskvegetation, där allt kan hända. Inte heller där tror jag att man
kommer särskilt långt med regler om ansvarsgenombrott. Jag tror att de
befintliga reglerna räcker ganska bra; det verkliga problemet är att utreda vad
som hänt, trots att man inte hittar någon bokföring, och framför allt att lista ut
vart pengarna har tagit vägen. De juridiska verktygen för detta, de tror jag i
det hela räcker till.
Professor dr. jur. MADS HENRY ANDENÆS, Norge:
Det trykte referat legger hovedvekten på svensk og finsk rett, men det er
stimulerende lesning også for den som har sitt utgangspunkt i norsk rett. Hos
oss som i de øvrige land er det viktige og vanskelige spørsmål referenten tar
opp, og de rettslige utgångspunkter er iallfall et stykke på vei felles. Referentens
synspunkter vil utvilsomt bli studert med stor interesse også av norske
lesere.
Jeg skal si litt om de tre ansvarsgrunnlag overfor morselskapet som etter
min oppfatning er av størst praktisk og prinsipiell interesse: kontrakt, erstatningsbetingende
åtferd og ansvarsgjennombrudd. I tråd med opplegget i