Ladda hem boken här! - Blekinge museum

More documents

Recommendations

Info

119 Fig. 69. Alla anläggningar med bränt människoben fördelat på ålder där detta kunde bedömas. Observera att var enskild anläggning inte behöver vara en enskild grav, samma individ kan teoretisk sett ha påträffats i mer än en anläggning. Vad gör en grav till en grav? Brandgravskick är en komplicerad gravform att tolka i jämförelse med skelettgravar eftersom kroppen manipuleras på ett eller flera olika sätt efter döden. Först bränns kroppen på ett bål som då det svalnat antingen får ligga kvar (och möjligen täckas över med jord eller öppet) eller kan samlas ihop i en grop (t.ex. gropen under bålet som ger syre till elden) eller urna (av keramik eller förgängligt material) som inte behöver grävas ner i direkt anslutning till själva bålplatsen. En kropp kan således spridas ut i flera olika anläggningar (bålplats, bålgrop, urnegrav). Osteologisk bestämning av benfragmenten i en enskild anläggning är kanske det bästa sättet att komma närmare att avgöra anläggningens funktion och vilken anläggning som kan vara den egentliga graven. Elementrepresentationen, vilka typer av benelement som har identifierats i anläggningen, är avgörande för den osteologiska tolkningen av anläggningen. Förekommer t.ex. bara vissa småben kan det vara ett tecken på en bålplats medan alla delar av en kropp kan belägga en bålplats där kroppen fått ligga kvar. Alla anläggningar med människoben har därför fått en gradering av elementrepresentationen för att lättare kunna jämföra dem sinsemellan (fig. 70). Enligt min osteologiska tolkning är en anläggning med fragment från flertalet olika delar av kroppen (gradering 5 eller 4) en grav. En grav kan dock både vara en ”orörd” bålplats där kroppen med gravgåvor lämnats in situ och en ”manipulerad” t.ex. en bålgrop där hela kroppen rakats ner i gropen eller i en urna i en grop. Sämre bevarade gravar, bålplatser med mera där elementrepresentationen är mer sporadisk är däremot indirekta och inkonklusiva gravindikationer (gradering 1-3) enligt min definition. På detta sätt bör man kunna undvika att räkna en individ flera gånger. Det är dock sannolikt att många brända kroppar blivit omrörda och utspridda i samband med senare aktiviteter på gravplatsen och att även de sämst bevarade kan de facto representera en unik individ. Min uppskattning av vilka anläggningar som är gravar blir sannolikt en underskattning av det faktiska antalet men riskerar i alla fall inte att bli en överskattning (fig. 71). De flesta anläggningarna med en gradering på 3-5 kommer att diskuteras en och en nedan och tolkas osteologiskt. Resterande anläggningar som har en mycket låg elementrepresentation (gradering 1,2) kommer att diskuteras tillsammans under en egen rubrik. I en sammanfattning för hela kapitlet kommer alla tolkningar att presenteras lättöversiktligt.
Gradering Elementrepresentation (brända människoben) 1 endast 1 fragment 2 enstaka fragment av skalltak eller rörben 3 enstaka fragment från olika delar av anatomin (t.ex. falang) förutom skalltak och rörben eller bara en relativt komplett uppsättning av ett visst benslag(t. ex. tänder) 4 flera fragment av vitt skilda benslag (t.ex. kota, revben, falang, tandrot från olika kroppsregioner) förutom skalltak eller rörben 5 fragment från de flesta olika kroppsregioner: olika rörben, kranie, tandrot, falanger, metapoder, carpaler/tarsaler, bäcken, kotor, revben, scapula mm Tolkning av gradering: 4, 5 direkt gravindikation. Större delen av en kropp, en orörd bålplats eller välbevarad urnegrav. 3 indirekt gravindikation. Kan vara en i övrigt insamlad individ från en bålplats, bålgrop eller en sämre bevarad urnegrav/grop eller bålplats. 1, 2 inkonklusiv gravindikation. Kan även vara en mycket dåligt bevarad bålgrop eller grav alternativt sekundärdeponerat material som hamnat i en anläggning av annan funktion då bålplatsen omrörts eller en grav förstörts av senare aktiviteter. Fig. 70. Nyckel för gradering av elementrepresentation. Anl Gradering Arkeologisk tolkning 2 1 Oklar 23 1 Härd 54 1 Fundament till rest sten 69 1 Brandgrav. Stenfylld brandgrop 113 1 Grop med sten 234 1 Härd 769 1 Brandgrop? 886 1 Brandgrav? Brandgrop 55 2 Brandgrop 244 2 Urnegrav 997 2 Grop med stenpackning 369 3 Härd 561 3 Brandgrav, Urnegrav eller urnebrandgrop? 1036 3 Brandgrav i stensättning II, benlager 575 4 Urnegrav, Stenfylld urnebrandgrop 719 barn: 4, vuxen: 2 Brandgrav, Brandgrop 42 5 Brandgrop med spår av stolpe 557 5 Brandgrav, Stensättning med brandlager? Brandgrop? Fig. 71. Tabell över anläggningarna som innehöll brända människoben med gradering av elementrepresentationen i respektive anläggning och arkeologisk kategorisering av anläggningen. 120
Page 1:
Istabygravfältet Tony Björk ∙ T
Page 5 and 6:
Istabygravfältet Tony Björk ∙ T
Page 7 and 8:
Förord Om Lister och Listerlandet
Page 9 and 10:
Hösten 1974 skaffade Bertil Bengts
Page 11 and 12:
Om Lister och Listerlandet Thomas P
Page 13 and 14:
Istaby är beläget på Listerlande
Page 15 and 16:
tralt på Listerlandet endast en kn
Page 17 and 18:
der brons- och järnålder. Genom f
Page 19 and 20:
Registrerade fornlämningar och fyn
Page 21 and 22:
Den vanligaste fornlämningstypen i
Page 23 and 24:
Undersökning av en skelettgrav. Fo
Page 25 and 26:
pilspetsar med mera. Av anläggning
Page 27 and 28:
tiotal gårdar ut till nya lägen.
Page 29 and 30:
Istabygravfältet undersöktes år
Page 31 and 32:
Vid undersökningen påträffades r
Page 33 and 34:
Fig. 3. Stensättning IV (motståen
Page 35 and 36:
Skelettgravar börjar uppträda i S
Page 37 and 38:
ner kan exemplifieras med A 56 och
Page 39 and 40:
Fig. 11. Sektion av gravar där kis
Page 41 and 42:
var placerade inuti det stora förv
Page 43 and 44:
C3 C2 C1b C1a B2 /C1a B2 B1b B1a 40
Page 45 and 46:
Båda lansarna från Istabygravfäl
Page 47 and 48:
A 53 Fig. 19. Föremålen från A 2
Page 49 and 50:
Pärlan hittades i ett betydligt ä
Page 51 and 52:
Fig. 22. Skäror, från vänster: g
Page 53 and 54:
A 15 A 140b A 611 A 250 Fig. 23. De
Page 55 and 56:
Jag har i tidigare sammanhang poän
Page 57 and 58:
Fig. 28. Lerkärl, skära och lerkl
Page 59 and 60:
Grav Datering Antal Gevninge Overdr
Page 61 and 62:
Bakgrund Kärl av keramik var inte
Page 63 and 64:
för äldre järnålder, så använ
Page 65 and 66:
Fig. 33. Principskiss som åskådli
Page 67 and 68:
Keramiken från Istaby Keramikmater
Page 69 and 70: A 140a A 244 A 560 A 561 har en lä
Page 71 and 72: Fig. 38. T.v: Skillnaden mellan bä
Page 73 and 74: A 614 A 636 A 140b A 560 A 759 och
Page 75 and 76: A 611 A 1013 A 613 A 956 A 960 Mell
Page 77 and 78: och en kort cylindrisk hals som avs
Page 79 and 80: material från två geografiskt åt
Page 81 and 82: gefär längs med floden Oder i en
Page 83 and 84: dateras till yngre förromersk jär
Page 85 and 86: Tyskland-Polen har rimligen legat b
Page 87 and 88: Ett gravfält av den storlek som Is
Page 89 and 90: Gravnr Gravtyp Dateringsunderlag Da
Page 91 and 92: Gravfältets rumsliga struktur Det
Page 93 and 94: Fyndsammansättningar i gravarna Ef
Page 95 and 96: Gravgåvornas placering och döden
Page 97 and 98: Fig. 51. Grav 1013. Notera färgnin
Page 99 and 100: Populationens storlek Med så stort
Page 101 and 102: Produktionssystem och sociala syste
Page 103 and 104: Istaby. Den stora andelen meanderor
Page 105 and 106: undersökning år 1969. Graven var
Page 107 and 108: Benen från gravfältet i Istaby Os
Page 109 and 110: Istaby är inte bara ett gravfält
Page 111 and 112: Vid utgrävningarna av Istabygravf
Page 113 and 114: Orientering och läge Gravarna med
Page 115 and 116: Fig. 62. Grav A 20. Fig. 63. Grav A
Page 117 and 118: De brända benen från Istaby är e
Page 119: Fig. 68. Spridningskarta över anl
Page 123 and 124: Fig. 73 (t.h). Schematisk bild av i
Page 125 and 126: En bålgrop, A 719 Den mindre grop
Page 127 and 128: Fig. 77. Schematisk bild av identif
Page 129 and 130: Övriga anläggningar med brända m
Page 131 and 132: Fig. 79 (föregående sida): Tabell
Page 133 and 134: En anläggning som arkeologiskt tol
Page 135 and 136: Anl. Djur Djur? Får/get Nöt Svin
Page 137 and 138: Anl Osteologisk tolkning Arkeologis
Page 139 and 140: tandens krona, s.k. linjära emaljh
Page 141 and 142: Fig. 89. Förekomst av morfologiska
Page 143 and 144: För att sätta in de osteologiska
Page 145 and 146: Istaby inte tycks ha plundrats i sa
Page 147 and 148: I Brostorp finns störst andel mult
Page 149 and 150: Sörby-Störlinge-materialet är no
Page 151 and 152: sas i två av dubbelgravarna likav
Page 153 and 154: Åren 1975-1978 undersöktes vid Is
Page 155 and 156: övrigt från Skåne, Blekinge och
Page 157 and 158: gravarna. Svepkärlen (hartstätnin
Page 159 and 160: 158
Page 161 and 162: Fig. 100. Grav 642 undersöks. dunk
Page 163 and 164: Adolfsson, L. 2004. Germanska manna
Page 165 and 166: Hagberg, U. E., Rasch, M. & Stjernq
Page 167 and 168: Stråhle, G. H. 1873. Grafkärl fun
Page 169 and 170: Istabygravfältet Gravförteckning
Page 171 and 172:
Översiktsplan Stensättningar & br
Page 174 and 175:
Förkortningar SN - senneolitikum
Page 176 and 177:
II (A 1036) Stensättning Rund, med
Page 178 and 179:
1 järnfragment, tånge?, 4,1 x 0,4
Page 180 and 181:
16 Gravskick Skelettgrav Gravtyp Ne
Page 182 and 183:
Osteologi Brända ben g. Människa:
Page 184 and 185:
Osteologi Bränt 1 g Djur?: bränt
Page 186 and 187:
325 Gravskick Skelettgrav? Gravtyp
Page 188 and 189:
Ålder: 10-15 år. Tandutvecklingen
Page 190 and 191:
Osteologi Obränt ben: 6 g. Bränt
Page 192 and 193:
642 651 651 (Se även plan stensät
Page 194 and 195:
Osteologisk tolkning: Barnet är v
Page 196 and 197:
14 C - Övrigt Gravens nordligaste
Page 198 and 199:
Antal individer: 2 Kön: -, - Patol
Page 200 and 201:
32 1003 1002 1001 1000 1000 Gravski
Page 202 and 203:
Övriga osteologiskt analyserade an
Page 205 and 206:
Bilagor
Page 207 and 208:
Plan härdar
Page 209:
Anl.nr. Kärltyp Höjd Största br.
show all

Ladda hem boken här! - Blekinge museum

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?