Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Populationens storlek<br />
Med så stort undersökt material som från Istaby<br />
finns det förutsättningar för flera olika slags<br />
analyser och uppskattningar. Ett omhuldat<br />
område vid gravfältsanalyser är populationsberäkningar.<br />
Karl-Axel Björkquist och Thomas<br />
Persson lyfte tidigt fram denna potential i materialet<br />
(Björkquist & Persson 1979 s. 11). Frågan<br />
är högintressant med tanke på alla frågor som<br />
handlar om social struktur etc, t.ex. antalet vapengravar,<br />
fyndförande gravar etc. Hur många<br />
gårdar representerar de individer som finns<br />
begravda på platsen? Hur ser det ut på andra<br />
samtida gravfält?<br />
För att på något sätt få en bild av hur Istabymaterialet<br />
förhåller sig till andra samtida gravfält<br />
så kan det jämföras med förhållandena på<br />
Fyn, som finns beskrivna helt nyligen. Tyngdpunkten<br />
i Istabygravfältets varaktighet täcker<br />
ca 200 år. Minst 80 gravar innebär att det har<br />
begravts ca 0,4 individer/år på gravfältet, vilket<br />
korresponderar väl mot det genomsnittliga antalet<br />
gravar per år (0,3–0,5) för äldre järnåldersgravfält<br />
på Fyn som har mellan 68–177 gravar<br />
(Henriksen 2009 s. 297).<br />
Ett tidigt exempel på en kvalificerad populationsberäkning<br />
utifrån gravar är Erling<br />
Albrectsens beräkning baserad på gravfältet<br />
Møllegårdsmarken på Fyn (Albrectsen 1971 s.<br />
253ff). Albrectsens utgångspunkt var att varje<br />
generation uppskattades till 30 år och utifrån<br />
det beräknade han hur många människor som<br />
samtidigt levde på platsen. Hans formel kan<br />
beskrivas som antalet gravar från en bestämd<br />
period (a) delat med periodens längd i år (b),<br />
vilket ger en siffra på hur många personer som<br />
begravdes per år (c). Hur många som begravdes<br />
per år (c) multipliceras därefter med en generations<br />
längd (d) och resultatet ger hur många<br />
personer som levde under en generation (e). Antalet<br />
personer under en generation (e) delas i sin<br />
tur med antalet personer i en familjegrupp (f),<br />
vilket Albrectsen uppskattade till 5 personer.<br />
Denna division ger hur många familjegrupper<br />
som fanns under en viss tidsperiod (g). Man kan<br />
naturligtvis ifrågasätta om en generation varit<br />
just 30 år och att en familjegrupp genomsnittligt<br />
bestod av 5 personer (se nedan). Detta är dock<br />
underordnat själva metoden och Albrectsen var<br />
noga med att poängtera att vad man får är en<br />
mycket grov uppskattning av hur många människor<br />
som levde under en given tidsperiod.<br />
Helt klart kan man i varje fall konstatera att<br />
befolkningsmängden i fallet Møllegårdsmarken<br />
ökar markant över tiden – förutsatt att det inte<br />
sker några förändringar i gravseden, d.v.s. att<br />
alla individer begravdes på ett sådant sätt att vi<br />
kan identifiera deras gravar idag. Några faktorer<br />
som man kan förmoda att den <strong>här</strong> typen av<br />
beräkningar har särkilt svårt att fånga in är hur<br />
populationsstorleken och medelåldern påverkades<br />
exempelvis av krig, tillfälliga epidemier och<br />
varierande grad av spädbarnsdödlighet. Det är<br />
en osäkerhet som vi måste vara medvetna om,<br />
men jag menar att det inte får hindra oss från<br />
att försöka bilda oss en uppfattning om popu-<br />
lationsstorleken – med alla de förbehåll sådana<br />
uppskattningar måste innehålla.<br />
I senare exempel har t.ex. Lars Jørgensen beräknat<br />
populationsstorleken för Grødbygårdgravfältet<br />
och Birgit M. Rasmussen för Slusegårdsgravfältet<br />
– båda belägna på Bornholm<br />
– utifrån en annan formel (Jørgensen 1988 s. 24f,<br />
Rasmussen 2010 s. 52f och där anförd litteratur).<br />
Enligt denna kan populationsstorleken beräknas<br />
baserat på antagandet att antalet individer som<br />
samtidigt levt på en plats kan beräknas utifrån<br />
antalet gravar multiplicerat med förhållandet<br />
mellan individernas genomsnittsålder och tidsperiodens<br />
längd. Enkelt uttryckt kan formeln<br />
skrivas som: Populationsstorlek (P) = antal gravar<br />
(D) x genomsnittsålder (e) / periodens längd<br />
(t). Denna beräkningsmodell har den självklara<br />
begränsningen att den förutsätter att hela populationen<br />
under en viss tid blev begravd på<br />
samma plats och alla på ett sådant sätt att vi kan<br />
identifierade dem idag. Trots denna allvarliga<br />
felkälla så är det svårt att nå en grov uppskattning<br />
som känns rimligare än denna.<br />
Hur många gårdar representerar då de gravlagda<br />
individerna på Istabygravfältet? För att<br />
kunna ge ett någotsånär plausibelt svar på den<br />
frågan använder jag Jørgensens resonemang om<br />
Bornholm under järnåldern. Sätter vi in grova<br />
siffror i form av 80 gravar, en hypotetisk genomsnittsålder<br />
om 40 år, och en tidsrymd om<br />
200 år i denna ekvation, så får vi en siffra om en<br />
population på i snitt 16 personer som samtidigt<br />
varit i livet (uträknat som 80 x 40/200 = 16).<br />
98
Change language