Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tikens idé, med sammanhängande, löpande<br />
slingor, utan närmar sig en allmänt geometrisk<br />
dekor. Kärlet dateras till äldre romersk järnålder<br />
(ÖJG II, s. 432, 458).<br />
Det sista av de öländska kärlen kommer från<br />
en skelettgrav under en rektangulär stensättning<br />
i Stora Dalby i Kastlösa socken. Graven innehöll<br />
ett eneggat svärd, en kniv och ett meanderornerat<br />
lerkärl. Kärlet kan klassificeras som en vas<br />
av typ 29, trots att det är förhållandevis lågt och<br />
har en vid buk. Det har en t-formad meander<br />
utmed skuldran och buken, och meanderslingan<br />
är utförd med inristade linjer och mellanpartiet<br />
är fyllt av snedskrafferade streck. Graven och<br />
kärlet dateras till äldre romersk järnålder (ÖJG<br />
III, s. 166f). Stenberger menade att kärlet har<br />
den östliga meandergruppens karaktär och att<br />
det inte föreligger något tvivel om att det blivit<br />
importerat från trakterna kring Weichsel och<br />
Oder (Stenberger 1933 s. 29).<br />
Från Själland redovisar David Liversage ett<br />
stort, vidbukigt kärl med fot, som har t-formad<br />
meander. Kärlet kommer från en brandgrav i<br />
en hög på Sværtebæksbakken, Dråby sogn, och<br />
graven dateras till yngre förromersk järnålder<br />
(Liversage 1980 s. 40, Pl. 50). Från boplatserna<br />
Hørup och Hemshøjgård presenteras ett kärl<br />
med t-formad meander respektive två kärl med<br />
löpande hund. Alla tre daterade till äldre romersk<br />
järnålder (aa Pl. 30 och 35). Det har säkert<br />
hittats fler meanderornerade kärl på Själland<br />
sedan 1980, men det material som presenterades<br />
av Liversage ger ändå en fingervisning om att<br />
83<br />
det inte är en särskilt vanlig ornamentik på de<br />
själlandska kärlen. Detsamma gäller för Fyn där<br />
Erling Albrectsen redovisat att det hittats fem<br />
kärl från äldre romersk järnålder med denna<br />
ornamentik fram till 1956 (Albrectsen 1956 s.<br />
209f). Som ytterligare en jämförelse redovisar<br />
Bech endast ett meanderornerat kärl från det<br />
stora Slusegårdsgravfältet på Bornholm. Det är<br />
en bägare av typ 6A från grav 912b, som dateras<br />
till äldre romersk järnålder. Kärlet har en<br />
t-formad meander som är snarlik den på kärlet<br />
från grav 26 i Simris (se ovan samt Bech 1996<br />
s. 54f, fig. 38d). Fyn, Själland, Bornholm och<br />
Sydsverige tycks alltså vara i periferin för meanderornamentikens<br />
utbredning under äldre<br />
järnåldern.<br />
Den geometriska meanderornamentiken har<br />
en lång livslängd, kanske runt 250 år, med en<br />
klar tyngdpunkt i äldre romersk järnålder. Trots<br />
det blir den aldrig särkilt vanlig eller allmänt<br />
förekommande i Sydsverige, om vi ser till publicerat<br />
material från såväl gravar som boplatser.<br />
Den specifika ornamentikens innebörd – det vill<br />
säga dess symbolik i dåtiden – är naturligtvis<br />
mycket svår att närma sig en förståelse av. Det<br />
verkar dock som om att den varit förbehållen<br />
kärl avsedda för ett visst ändamål och/eller en<br />
viss grupp människor. I Istaby är de meanderornerade<br />
kärlen alla av hantverksmässigt hög<br />
klass. Dessutom förekommer de i gravar som<br />
har relativt många gravgåvor, med AOT-värden<br />
mellan 4 – 8, vilket är höga tal för äldre romersk<br />
järnålder i Skåne (Björk 2005 s. 104f). Två av<br />
dessa är vapengravar. Det går inte att blunda för<br />
att de meanderornerade kärlen ansågs fina även i<br />
sin samtid. Tillsammans med de övriga föremål<br />
som lagts ned i dessa gravar andas de välstånd<br />
och anseende. Var de meanderornerade kärlen<br />
kommer från är betydligt svårare att leda i bevis.<br />
Berta Stjernquist resonerade givetvis även<br />
kring denna fråga med utgångspunkt från den<br />
meanderornerade skånska keramiken: This material<br />
from Scania […] shows, despite its small<br />
quantity, certain characteristics which prevent its<br />
inclusion in a system whereby different forms of<br />
meander decoration arose in separate areas as a<br />
result of ethnic differences. The material is, moreover,<br />
sufficiently extensive to indicate beyond doubt<br />
a local manufacture in which an individualistic<br />
form of the meander style came to be employed.<br />
The affinities between the Scanian meander vessels<br />
and comparable ceramics in surrounding regions<br />
are such as to be most reasonably explained as resulting<br />
from contact with the tribal communities<br />
in those regions. It is impossible to derive from<br />
t<strong>hem</strong> any indication of ethnic identity (Stjernquist<br />
1955 s. 106).<br />
Generellt sett tycks detta fortfarande äga sin<br />
giltighet. I ett socialt perspektiv är frågan om<br />
inte ett material som är så avvikande stort och<br />
enhetligt som det i Istaby, med avseende på den<br />
blygsamma förekomsten av meanderornamentik<br />
i övriga Sydsverige, ändå måste tolkas i termer av<br />
en direkt kontakt med kontinenten. Någon form<br />
av handelsförbindelser, släktskap eller annan<br />
allians med en grupp/stam i nuvarande östra
Change language