Ladda hem boken här! - Blekinge museum

Fyndsammansättningar i gravarna
Efter att ha granskat de enskilda föremålen i
gravarna är det dags att se på hur sammansättningen
av gravgåvor ser ut i de enskilda gravarna
och för gravfältet som helhet. Börjar vi med att
studera skelettgravarna så finns fyra – fem olika
nivåer, baserat på fyndsammansättningen i
gravarna. Den första utgörs av helt fyndtomma
gravar, den andra av gravar med ett lerkärl eller
en svepask, den tredje av gravar med ett lerkärl
eller en svepask samt ytterligare ett föremål och
den fjärde av gravar med flera redskap samt de
med ett eller flera lerkärl samt ett antal andra
föremål. Ur den sista kan det brytas ut två gravar
som var i särklass mycket rikare utrustade än
resten av gravarna på gravfältet. De vanligaste
fyndsammansättningarna i skelettgravarna är
gravar som är helt fria från föremål samt de som
endast innehåller ett eller flera lerkärl samt ytterligare
ett antal föremål (fig. 48).
Skelettgravarna på gravfältet indelas grovt i:
Kategori 1 22 gravar utan gravgåvor
Kategori 2 7 gravar varav 3 gravar med ett
redskap/verktyg och 4 gravar med
enbart lerkärl
Kategori 3 6 gravar med lerkärl samt ett redskap/verktyg
Kategori 4 23 gravar varav 2 gravar med flera
redskap/verktyg och 21 gravar med
ett eller flera lerkärl samt ett eller
flera redskap/verktyg
Av den sista kategorin är:
4 gravar med lerkärl samt redskap/verktyg och
monumental gravöverbyggnad
3 gravar med lerkärl samt vapen
1 grav med lerkärl samt fibulor, pärlor m.m.
Redan baserat på de relativt standardiserade föremålsuppsättningarna
ser vi klart att gravarna
var tydligt formaliserade. Detta understryks av
gravgåvornas placering i gravarna, vilket vi strax
skall återkomma till (Gravgåvornas placering).
De fyra tydliga kategorierna ger en ingång till
tolkningar i sociala termer. De enklare utrustade
gravarna, oftast med en kniv och ibland också
ett lerkärl, ger ett vardagligt intryck, där den
oumbärliga kniven är i förgrunden. Dessa gravar
har ingen specifik betoning. De gravar som
har mer komplext sammansatt föremålsbestånd
med olika kombinationer av skära, läderkniv,
s-formad kniv, rak (allround) kniv och pryl förekommer
också regelbundet. Dessa föremål har
ofta lagts i en svepask, som regel placerad på
den dödas bröst-mage. Snarlika uppsättningar
är kända i en mängd gravar från äldre romersk
järnålder på Öland. Arbetsredskap av denna typ
återfinns ofta i förvaringsaskar av trä, vilket indikeras
av de hartstärningsringar som man iakttar
i gravarna. I de öländska gravarna påträffas
de ofta i fotänden (Hagberg 1967 s. 115).
När det gäller de dödas kön konstaterade
Ulf-Erik Hagberg för Sörby-Störlinge att alla de
gravar som innehöll läderknivar var kvinnogravar
(a.a. s. 115). Denna uppfattning har senare
Fig. 48. Skelettgravarna i Istaby schematiskt indelade i fyrafem
fyndkategorier baserat på föremålsuppsättningarna.
tagits över av andra forskare och även styrkts
av fler osteologiska analyser. Alla de 18 osteologiskt
analyserade gravarna med läderknivar på
Öland är kvinnogravar (Rasch 1991, Räf 2001
s. 31f). Tyvärr finns inga könsbestämningar av
individerna med läderknivar på Istabygravfältet.
Hagberg ser förekomsten av läderknivar i
kvinnors gravar som en indikation på att de
var mycket betydelsefulla för dem vid denna
tid (Hagberg 1967 s. 115). Erika Räf ser även ett
starkt samband mellan skäror och de invider
som könsbestämts som kvinnor. Räf menar att
vad som signaleras vid denna tid är kvinnors
arbete. Senare, under yngre romersk järnålder,
92