Ladda hem boken här! - Blekinge museum

Fig. 27. Urval av sylar-prylar från Istaby. Övre raden fr. v: A 15
(2 st), A 56 (1 st), A 642 (2 st). Nedre raden fr. v: A 140b (3 st), A
632 (1 st), A 651 (1 st).
Sylar, prylar och eldslagningsstål
Sylar eller prylar av järn är vanligt förekommande
i gravarna i Istaby (fig. 27). Totalt rör det sig
om 17 exemplar från 13 gravar (A 15, 56, 140b, 557
(?), 614, 632, 642, 651, 799, 800, 1038, S II, S III).
Vanligtvis förekommer det en syl per grav, men
det finns tre gravar som innehöll mer än en syl
(A 15, 140b, 614). Sylarna förekommer ofta i kombinationer
med skäror, knivar, läderknivar och
s-formade flåknivar. Isolerade är de inte lämpliga
att använda för daterande ändamål. Det handlar
om en enkel föremålsform, med lång livslängd,
utan några tydliga kronologiska förändringar.
I Istabymaterialet har vi inte säkert kunnat
konstatera förekomst av några eldslagningsstål.
Eldslagningsstålens utformning ligger annars
nära sylarna. Samtliga prylliknande järn har tol-
55
kats som sylar vid materialgenomgången. Flera
har rester av träskaft bevarade. Samtliga har rundad
eller rektangulär form, men utan den för
eldslagningsstålen typiska grövre, åttkantiga och
fasade formen i spetsen. Ilkjær konstaterar att
eldslagningsstål är mycket ovanliga i skandinaviskt
gravmaterial innan yngre romersk järnålder
(Ilkjær 1993 s. 250f). Även i detta avseende signalerar
Istabymaterialet tydligt en tillhörighet till
tiden före period C – d.v.s. innan ca år 160 e. Kr.
Synålar
Synålar av järn påträffades i skelettgravarna A
636 och 1013. Möjligen är ett nålfragment från A
56 också rester av en synål. Nålarna från A 636
och 1013 är fragmentariska, men vi kan konstatera
att båda har varit mer än 5 cm långa.
Synålar i brons och järn förekommer genom
hela den romerska järnåldern och in i folkvandringstid.
Några tydliga kronologiska hållpunkter
finns inte. Däremot har det konstaterats att
synålar av brons framför allt förekommer i rika
kvinnogravar. Det har dock i enstaka fall i offersammanhang
även påträffats synålar av brons
tillsammans med typiskt manliga föremålsuppsättningar
(Ilkjær 1993 s. 333).
Lerklumpar
I fyra gravar påträffades klumpar av obränd lera
(A 747, 799, 800, 920). I A 799, 800 och 920 (fig.
28) låg klumparna i svepaskar invid eggen på
skäror. Man kan därför fråga sig om de har något
samband med skärpningen av eggverktyg, t.ex. för
att preparera striglor. Det är dock inte uteslutet att
de har använts för annat ändamål. Gravar med
lerklumpar förekommer även på Slusegård. Här
har de dock inte något samband med skäror. I fallet
grav 1236 benämns lerklumpen krukmakarlera.
Denna grav kan för övrigt dateras till C1b. Övriga
gravar med lerklumpar på Slusegård innehåller
inget annat fyndmaterial (se Klindt Jensen 1978b;
grav 855, 981, 1236 och 1300).
Skålgropsstenar och gravklot
Vid undersökningen påträffades skålgropsstenar
i två gravar. I båda fallen rör det sig om stenar
med en skålgrop vardera. Den första påträffades
i stenramen kring en skelettgrav, som på grundval
av storleken tolkats som en barngrav (A 252,
fig. 29). Stenen är ca 51 cm lång och 18 cm bred.
Själva skålgropen är 5,4 cm i diameter och 0,6
cm djup. Graven innehöll inga ytterligare fynd,
men det är troligt att den skall dateras innanför
samma tidsperiod som de daterade skelettgravarna
på gravfältet, vilket innebär B1-B2.
Den andra skålgropsstenen påträffades i den
västra delen av Stensättning VI (Gravförteckning,
CD). Stenen är ca 30 cm i diameter och själva
skålgropen är 6,7 cm i diameter och 0,9 cm djup.
Intill denna skålgrop finns möjligen ytterligare en
grund skålgrop om ca 5 cm i diameter och 0,2 cm
djup. Stensättningen innehöll även ett gravklot
och i nära anslutning till det gjordes ett fynd av
en dekorspik av brons (se Vapen). I centrum av
stensättningen fanns tre skelettgravar och i dess
östra del en brandgrav (se A 560, 557, 596 och 642).