Ladda hem boken här! - Blekinge museum

Skelettgravar börjar uppträda i Sydskandinavien
under yngre förromersk järnålder, efter
att detta gravskick i stort sett inte tillämpats
på ca 1000 år. De tidigaste exemplena på gravskicket
i Skåne har hittills konstaterats på Kristianstadsslätten.
Från vår tideräknings början sker
en markant ökning av antalet skelettgravar, men
det finns tydliga regionala och lokala skillnader
i hur frekvent skelett- respektive brandgravar
förekommer (Björk 2005 s. 52ff).
Skelettgravarnas nedgrävningar har markanta
storleksskillnader på Istabygravfältet. I
fig. 6 ses tydligt skillnaden mellan två olika storlekskategorier.
De minsta gravnedgrävningarna
förklaras av att de grävts för barngravar, vilket
också kunnat konstateras genom osteologiska
analyser i några fall (Kjellberg 1982, Wilhelmson
denna volym). En tolkning av gravnedgrävningarna
under 1,20 meters längd som barngravar är
den enda rimliga, även om de i många fall helt
saknar rester av de dödas kvarlevor. Barngravarna
är mellan 0,6 och 1,2 meter långa medan
de vuxnas gravar är mellan 1,7 och 3,1 meter
långa. Det finns givetvis enstaka undantag
från den generella storleksuppdelningen mellan
barn- och vuxengravar. Det visar inte minst
den osteologiska analysen och detta ger sig till
känna t. ex. i form av den rikt utrustade grav
250 som var 1,74 meter lång, men som grävts för
ett barn. Liknande iakttagelser vad gäller storleksförhållandena
mellan barn- och vuxengravar
har konstaterats på flera andra samtida gravfält i
Skandinavien (se till exempel Lind 1991 s. 38 och
fig. 12). Dessa iakttagelser motsägs dock delvis
Skelettgravar
Fig. 6. Storleksförhållanden och fyndfördelning bland skelettgravarna
på Istabygravfältet. Staplarna markerar antalet
gravar inom tiocentimeters längdintervaller. Skrafferingen
markerar antal gravar som innehöll gravgåvor.
34