Ladda hem boken här! - Blekinge museum

Båda lansarna från Istabygravfältet är korta
och grova. De är ganska svåra att datera närmare
än B1-C1, och framförallt den lösfunna
lansen är mycket asymmetrisk till formen. Detta
ålderdomliga drag är förmodligen orsaken till
att Nicklasson daterar den till B1 (Nicklasson
1997 s. 88, 244). De korta asymmetriska lansarna
ger intryck av att vara tillverkade lokalt,
på många olika platser i Skandinavien, eftersom
de är svåra att placera inom en fast typologisk
ram, till skillnad från lans- och spjutspetsar från
senare perioder. De tidiga lansarna ger intryck
av att vara den lokale smedens verk, medan de
från den senare delen av äldre järnålder snarare
ger intryck av att ett mindre antal, specialiserade
vapensmeder stått för produktionen.
I den västra delen av Stensättning III påträffades
bl.a. några järnfragment, som utgörs av ett
möjligt fragmentariskt sköldhandtag (fig. 17)
och eventuellt en fragmentarisk sköldbuckla,
samt en järnkniv. Problemet är att dessa föremål
är så pass fragmentariska att det helt enkelt inte
går att ställa det utom allt tvivel att det faktiskt
är vapen. En exakt datering av dem bedöms
inte som möjlig, även om de har drag som bör
placera dem i yngre romartid.
I den sydvästra delen av Stensättning VI,
precis söder om ett gravklot, påträffades en
dekornit av brons med kullig skalle (fig. 18).
Skallen är ornerad med en guld- eller emaljinläggning
i form av ett enkelt, gult kors. Det
är rimligt att anta att spiken har hört till en
sköldbuckla eller ett större beslag av någon sort.
Spiken har nära motsvarigheter i Öländska fynd
från yngre förromersk järnålder (se t.ex. grav 20,
Brogård i Bredsätra sn, med nitar med halvrunda
huvuden som har korsformade nedskärningar för
emaljinläggning – ÖJG I s. 277).
Fem meter västsydväst om Stensättning I
påträffades huvudet av en dekornit av järn, med
kullig skalle, som påminner om de nithuvud
som återfinns på sköldbucklor och sköldhandtag
från romersk järnålder (Ilkjær 2001a s. 329ff,
2001b 314f). Det är troligt att den har hört till
en sköldbuckla eller ett större beslag av någon
sort. 1,5 m nordost om dekorniten påträffades
en klump med smält brons. Inget av dessa fynd
kom i anslutning till några iakttagna nedgrävningar,
utan de påträffades i övergången mellan
recent matjord och den yta som odlades under
förromersk järnålder.
I genomgången av vapengravar och vapenfynd
måste vi också kommentera ett fynd som
uppmärksammats av Nicklasson. I en anläggning
som tolkas som en grop (A 53), skuren av en
brandgrop och fundamentet till en rest sten (A
54 och 55), påträffades ett järnföremål som han
menar ”kan vara ett svärdslidebeslag” (Nicklasson
1997 s. 88). Vid närmare granskning av
Fig. 16 (överst). Svärdet i A 903.
Fig. 17 (mitten). Sköldhandtag från västra delen av Stensättning
II.
Fig. 18 (nederst). Dekornit av brons med guld- eller emaljinläggning
från Stensättning VI.
44