Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
35<br />
av den osteologiska analysen, som vi ska se. Ålder<br />
tycks inte vara enbart biologiskt betingad<br />
utan även en social konstruktion (Wilhelmson,<br />
denna volym).<br />
Utifrån en strikt arkeologisk tolkning av<br />
gravarna är det mycket tydligt att det är de<br />
vuxna individerna som har fått föremål med<br />
sig i gravarna (fig. 6). Nästan alla vuxengravar<br />
innehåller ett eller flera föremål, medan det är<br />
endast drygt 10 % av barngravarna som försetts<br />
med gravgåvor. De vuxna individerna har alltså<br />
fått föremål med sig i graven i mycket hög utsträckning.<br />
Det finns endast ett samtida gravfält<br />
från Skåne som innehåller en lika hög andel<br />
gravar med gravgåvor – Vallebergagravfältet<br />
på Österlen (Strömberg 1953, 1981, Björk 2005).<br />
Detta är ett intressant förhållande som vi måste<br />
återkomma till i diskussionerna om gravfältets<br />
ställning i ett Sydskandinaviskt perspektiv.<br />
I fyra gravar (A 20, 611, 920 och 1013) påträffades<br />
kvarlevor av två individer i vardera grav. I<br />
A 20 låg två vuxna, som var 18-24 år respektive<br />
över 32-38 år gamla då de dog (den äldre en<br />
man). I A 611 fanns en 12-18 årig individ och en<br />
30-årig individ (ingen könsbestämd). I A 920<br />
fanns två barn i 2-11 års ålder och i 1013 fanns<br />
en 7-10 årig individ och en 18-åring. Inte heller<br />
i dessa gravar kunde någon av individerna könsbestämmas<br />
(Wilhelmson, denna volym). Gravar<br />
med mer än en individ förekommer under romersk<br />
järnålder i Sydskandinavien och är känt<br />
både i skelett- och brandgravar. Oftast rör det<br />
sig om gravar med 2 – 3 individer, men enstaka<br />
exempel på gravar med betydligt fler individer<br />
finns också (se t.ex. Lind 1991 s. 41, Björk 2005<br />
s. 227f, 244).<br />
Gravnedgrävningarna låg generellt sett i<br />
nord – sydlig riktning, med de gravlagdas huvuden<br />
åt norr i de flesta av de fall då detta gick<br />
att avgöra av skelettdelar eller skelettfärgningar<br />
(i många fall fanns inga spår alls av kvarlevor<br />
i gravarna). Grav 1045 är det enda exemplet på<br />
att den döda med säkerhet lagts med huvudet<br />
åt söder.<br />
Det förekom även några gravar som var<br />
orienterade i mer eller mindre öst – västlig<br />
riktning, men de utgör en mycket liten andel<br />
av det totala materialet. Av de sex individer<br />
som gravlagts i öst – västlig riktning kunde det<br />
konstateras att individerna hade gravlagts med<br />
huvudet åt öster i de två fall kroppsriktningen<br />
gick att fastställa (A 715 och 956). Jämför vi detta<br />
med samtida gravar från Skåne så kan vi se att<br />
Istabymaterialet stämmer väl överens med att<br />
nord – sydliga respektive öst – västliga gravar<br />
är de två helt dominerande gravriktningarna<br />
vid den <strong>här</strong> tiden (fig. 8, se även Björk 2005<br />
s. 57f samt där anförd litteratur). Det går inte<br />
att se någon skillnad i gravriktningarna mellan<br />
barn- och vuxengravarna.<br />
I de 8 gravar där kroppsställningen gått att<br />
avgöra definitivt har den i samtliga fall varit<br />
ryggläge. För ytterligare 12 gravar tyder mycket<br />
på att även dessa individer lagts i ryggläge. De<br />
överlag smala stockkistorna talar också för att<br />
ryggläge varit dominerande. De dödas positio-