Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
dateras till yngre förromersk järnålder–äldre<br />
romersk järnålder (Bech 1996 s. 52ff). Kärlet<br />
dateras av Stjernquist till sannolikt en tidig del<br />
av äldre romersk järnålder (Stjernquist 1955 s.<br />
36), men det kan möjligen höra <strong>hem</strong>ma sent i<br />
yngre förromersk järnålder (Björk 2005 s. 215).<br />
Från en grav på gravfältet Strandvägen vid<br />
Maglarp kommer ett mellanstort eller stort förvaringskärl<br />
som har en meanderornamentik i<br />
form av löpande hund på skuldran, med inlagda<br />
hakkors i löpet (Hansen 1945 s. 53). Kärlet<br />
har dessutom vertikala fält med streck och<br />
intryck, samt vinkelband i samma teknik. Det<br />
har mycket nära paralleller i norra Tyskland,<br />
vad ornamentiken beträffar – i synnerhet i Elbeområdet,<br />
menar Stjernquist (Stjernquist 1955<br />
s. 105f, Eggers & Stary 2001). Graven dateras<br />
med hjälp av tre fragmentariska fibulor och en<br />
skära till B2 (muntl. Helgesson).<br />
Nästa kärl är en vas från Bedinge skytteskog,<br />
Lilla Bedinge socken, som sannolikt <strong>här</strong>rör från<br />
en grav. Vasen har tydligt markerad avsats i<br />
övergången mellan skuldran och halsen, och<br />
meanderornamentik i form av löpande hund i<br />
enkla rader. Kärlet kan dateras till äldre romersk<br />
järnålder, sannolikt B2 (Stjernquist 1955 s. 75, Pl.<br />
XXX10, Björk 2005 s. 236).<br />
Slutligen finns i det skånska materialet ett<br />
kärl från en grav på Kristinebergsgravfältet, Oxie<br />
socken. Kärlet är en vas med falsk löpande hund<br />
på buk och skuldra, ett band med snedställda<br />
streck i övergången mellan skuldra och hals,<br />
samt kannelerad hals. Rudebeck och Ödman<br />
daterar kärlet till C 2 – 3, medan Stilborg daterar<br />
det till äldre romersk järnålder (Rudebeck &<br />
Ödman 2000 s. 172f, Plansch 17, Stilborg 2002 s.<br />
102, fig. 182). Kärlet har klart ålderdomlig form<br />
som i allt väsentligt överensstämmer med vaser<br />
från period B2, även om det har en mycket vid<br />
buk, och jag menar därför att mycket talar för<br />
att dateringen snarare ligger i B2 eller tidigt i<br />
C1, än senare.<br />
Stjernquist nämner även ett meanderornerat<br />
kärlfragment från en boplatsgrop vid Ruuthsbo<br />
i Bjäresjö socken (Stjernquist 1955 s. 106). Hur<br />
många meanderornerade kärl som finns representerade<br />
i de senaste årtiondenas omfattande<br />
boplatsundersökningar är okänt. Det saknas<br />
helt enkelt bra översikter av detta material. Ser<br />
man till de katalogpresentationer som gjorts av<br />
Bengt Jacobsson och Mimmi Tegnér över det<br />
skånska materialet – och i Jacobssons fall ett<br />
mindre urval av det blekingska, småländska<br />
och halländska materialet – så saknar de mer<br />
detaljerade uppgifter om keramikmaterialets karaktär<br />
(Jacobsson 2000, Tegnér 2005). Det finns<br />
anledning att tro att även det meanderornerade<br />
materialet från boplatser är ganska litet, men<br />
det är det egentligen inget jag kan belägga med<br />
säkerhet inom ramen för denna studie.<br />
Som jämförelse till de meanderornerade<br />
kärlen från Istaby och Skåne skall jag göra en<br />
översiktlig utblick till några andra närbelägna<br />
delar av Sydskandinavien. De meanderornerade<br />
kärl som är kända från Öland utgör en liten heterogen<br />
grupp på fyra kärl. De dateras samtliga<br />
till äldre romersk järnålder. Från en skelettgrav<br />
i Folkeslunda, Långlöt socken, kommer en vas<br />
av Bechs typ 29, som har meanderslingor utförda<br />
med linjer med mellanpartiet fyllda av<br />
snedskrafferade streck, på samma sätt som Istabykärlen.<br />
Graven dateras till äldre romersk<br />
järnålder, B2 (ÖJG II, s. 275f, 331).<br />
Från Bjärby, Runsten socken, kommer ett<br />
udda kärl som närmast är en fotbägare till formen,<br />
men som är försett med ett öra. Kärlet<br />
skulle närmast kunna karaktäriseras som en fotkopp<br />
och det har nära paralleller i området kring<br />
Weichsels mynning. Kärlet har meanderdekor i<br />
form av vad jag skulle vilja beskriva som en falsk<br />
löpande hund i form av fält, avgränsade av linjer,<br />
fyllda med halvmånformade intryck. Kärlet<br />
finns i ett material som kommer från tre eller<br />
flera gravar, vars fynd blivit sammanblandade<br />
redan innan de kom in till SHM. Materialet<br />
som helhet kan dateras till äldre romersk järnålder.<br />
Samma datering gäller för det aktuella<br />
kärlet (Stenberger 1933 s. 30f, ÖJG II, s. 361, 366).<br />
Nästa kärl kommer från en skelettgrav under<br />
en stensättning i Övra Ålebäck i Gårdby socken.<br />
I likhet med kärlet från Bjärby så kan det närmast<br />
beskrivas som en bägare, eller en fotbägare,<br />
eftersom det har antydan till fot. Trots det är<br />
det försett med en hank, som snarast förknippar<br />
det med koppar och hankkärl. Kärlet har<br />
meanderdekor som påminner starkt om den på<br />
det ovannämnda kärlet, fast den falska löpande<br />
hunden är <strong>här</strong> så pass urvattnad att den inte<br />
längre har mycket kvar av meanderornamen-<br />
82
Change language