Ladda hem boken här! - Blekinge museum

A 614 A 636 A 140b
A 560 A 759
och 1045), men jag har som nämndes ovan, tagit
mig friheten att omdefiniera typen för att anpassa
den till Istabymaterialet. Det innebär i sak att
typdefinitionen behöver kompletteras med ett
lägre höjd/breddindex, enligt ovan. Det hjälper
också att väga in Jensens och Brorssons mått för
den faktiska halshöjden, för att kärl av den här
typen inte ska kunna förväxlas exempelvis med
de mellanstora kärlen av Bechs typ 43 (se nedan).
Det tal som erfordras för att särskilja typerna är
ett halsindex (halshöjden delat med kärlhöjden;
se Jensen 1977, appendix A, samt Brorsson 1995,
appendix II och III) som avgör om kärlet ifråga
har kort, medelhög eller hög hals.
Rent faktiskt är det ändå så att det föreligger
väsentliga skillnader i proportionerna mellan
kärlen från Slusegård och de kärl som kommer
från Istaby. Istabykärlen har generellt sett
bukkanten lägre placerad och mer markerad än
vad Slusegårdskärlen har. Kärlet från A 140B är
väl den vas av typ 29 som har närmast paralleller
på Bornholm, med sin skarpt vinklade
bukkant. Hit hör även ett snarlikt kärl från
Valleberga i Skåne, som Stjernquist f.ö. kallar
Bornholmskanna (Stjernquist 1955 s. 79, not 89,
Pl. XXXIII:10). Andra kärl av likartad karaktär
har påträffats i bl.a. Gårdlösa och Fjälkinge i
Skåne (Stjernquist 1993 s. 38, Carlie & Lagerås
2003 s. 18f). Det som motiverar att jag över huvud
taget räknar in Istabykärlen i denna typ,
istället för att ge dem en helt självständig ställning,
är att det som kännetecknar typen är att
kärlen för det mesta har en tydlig avsats mellan
skuldran och halsen. Detta ger kärlen ett särskilt
markerat halsparti. Avsatsen mellan skuldra
och hals är ett drag som går igenom i flera andra
keramiska typer, vilket Stjernquist tidigt
uppmärksammade som en kronologisk markör
som hör hemma i äldre romersk järnålder. Just
vaser som liknar Bechs typ 29 var en av de distinkta
kärlformer som Stjernquist byggde sina
kronologiska resonemang på för den första delen
av romersk järnålder (Stjernquist 1955 s. 74ff).
På Slusegårdsgravfältet hör alla vaser av typ 28
och 29 hemma i B2, men vi ska vara försiktiga
med att helt okritiskt överta den kronologiska
ramen utan att ha vägt in dateringen av övriga
gravgåvor i Istabygravarna.
Alla Istabyvaserna har hittats i skelettgravar
med vuxna individer. Merparten av dem innehöll
ytterligare ett antal gravgåvor. I grav 140
B påträffades kärlet tillsammans med bl.a. en
s-formad kniv; i grav 250 tillsammans med bl.a.
en hårnål av silver och tre bronsfibulor; i grav
614 med bl.a. en s-formad kniv; i grav 632 med
bl.a. en läderkniv av Hagbergs typ I; i grav 560
med bl.a. en bägare; i grav 759 med en järnkniv;
72