Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Istaby är beläget på Listerlandet i sydvästra<br />
<strong>Blekinge</strong>. Idag används beteckningen Listerlandet<br />
ofta om hela Sölvesborgs kommun.<br />
Området är naturligt avgränsat i öster och söder<br />
av havet, mot Skåne i väster av det skogklädda<br />
Ryssberget. Endast i norr är gränsen mera flytande<br />
men ansågs i äldre tid sammanfalla med<br />
Ö. Orlundsån med angränsande våtmarker<br />
(jfr Milton 1994). Mot denna vidare definition<br />
hävdar bland annat Benson att Listerlandet av<br />
hävd endast omfattat Mjällby socken medan den<br />
angränsande Ysane socken med byarna Ysane,<br />
Norje och Pukavik och förmodligen inte heller<br />
Sölve by setts som ingående delar (Benson 1996)<br />
Listerlandet är ett folkligt geografiskt begrepp<br />
och har aldrig haft någon administrativ<br />
funktion. Den ursprungliga beteckningen är<br />
Lister, första gången belagd i Kung Valdemars<br />
jordebok 1231, som ett eget område mellan Villands<br />
<strong>här</strong>ad och <strong>Blekinge</strong>. Denna särställning<br />
bibehölls av allt att döma fram till mitten av<br />
1300-talet, då Lister tillsammans med Västra,<br />
Medelsta och Östra <strong>här</strong>ad lades under Sölvesborgs<br />
slottslän. Sannolikt har Lister ursprungligen<br />
betecknat ett folkland, ett av våtmarker geografiskt<br />
väl avgränsat område. Utsträckningen<br />
är inte helt entydig men troligen har det i väster<br />
begränsats av sjön Vesan och omfattat Mjällby<br />
socken och åtminstone södra delen av den angränsande<br />
Ysane socken. (Benson 1996).<br />
Geologiskt hör Listerlandet samman med<br />
Kristianstadsslätten. I likhet med detta område<br />
består berggrunden av sedimentära, kalkrika<br />
Den låglänta åkermarken mellan Mörby, Istaby och Stiby. Vy från Mörby med Stibyberget i bakgrunden. Istaby syns till höger<br />
i bilden. Foto Th. Persson, 2011.<br />
bergarter överlagrade av morän. Den dominerande<br />
jordarten är sand avsatt i samband med<br />
Östersjöns transgressioner, vilket skapat goda<br />
åkerjordar framför allt lämpade för odling av<br />
råg och potatis. Högt över det flacka slättlandet<br />
reser sig ett antal urbergsryggar med på sydsidan<br />
avsatta stråk av blockrik morän. Dessa så kallade<br />
restberg, Hjärthalla bjär, Istaby bjär, Stiby backe,<br />
Getabjär och Listershuvud, har i alla tider varit<br />
viktiga referenspunkter i landskapet.<br />
Listerlandet är <strong>Blekinge</strong>s enda fullåkersbygd<br />
med stora sammanhängande odlingsarealer. Redan<br />
i slutet av 1600-talet var det ett hårt utnyttjat<br />
kulturlandskap. I princip all odlingsbar mark<br />
hade redan då tagits i anspråk. De begränsade<br />
skogsområdena vid kusten och på restbergen var<br />
hårt skattade i samband med bland annat kalkbränning<br />
(Björnsson 1946). Närmast belägna<br />
större skogsområden fanns på Ryssberget. Den<br />
stora allmänningsskogen på berget bestod enligt<br />
en beskrivning 1710 över Augerums m fl byars<br />
utmark dels av bokeskog, dels sidlänt och skiön<br />
betesmarck med ek- och björkeskog. Listerlandet<br />
var ett vattenland där stora arealer upptogs av<br />
kärr- och mossmarker, <strong>här</strong> och var med blankvatten.<br />
Den igenvuxna sjön Vesan i nordväst var<br />
den mest omfattande. I söder fanns Fulasjö och<br />
Istaby mosse, även kallad Norre kärr, i nordost<br />
Lörby mosse. En mera detaljerad bild av landskapet<br />
får vi först med skiftena under 1700-talets<br />
andra hälft. Sankområden och kärrängar hade<br />
då en stor betydelse i bondeekonomin som slåtter-<br />
och betesmarker men också för vasstäkt. På<br />
de omgivande magra sandområdena odlades råg<br />
och bovete. Betydande arealer utgjordes av s k<br />
kastejord som måste ligga i träda flera år mellan<br />
skördarna. Vid mitten av 1700-talet skriver<br />
Christoffer Cronholm: I Mjällby socken är<br />
12
Change language