Ladda hem boken här! - Blekinge museum

More documents

Recommendations

Info

Fig. 50. Sc<strong>hem</strong>atisk bild av var vissa utvalda föremål placerats i skelettgravarna på Istabygravfältet. Notera att gravarnas huvudände lagts i norr på bilden, även i de fall den faktiska orienteringen varit öst-väst eller syd-nord. Ring = lerkärl, oval = hartstätningsring och streck = kniv. vanliga placeringen i levande livet så innebär det att svärdet måste ha lagts vid sidan av kroppen vid begravningen, istället för att hänga kvar så som det bars (Ilkjaer 1993 Abb. 144). Komplexiteten i gravgodset har länge setts som ett mått på de dödas och de efterlevandes sociala status, ålder och kön. Lite provocerande skulle man kunna säga att forskningen kring järnåldersgravar länge har suttit fast i en värdering av status som hänger samman med hur 95 många och hur exklusiva föremål som påträffas i gravarna. Förutom att vara ett mycket grovt sätt att värdera rangordning eller betydelse mellan människor, så är det också ett uttryck för en extremt ekonomisk syn på samhället under järnåldern. Dessutom har det en inneboende egenskap som gör det svårt att jämföra sociala strukturer på grund av lokala och regionala variationer i gravsederna. Mogens Bo Henriksen har visat att gravgåvorna i yngre förromersk järnålder och äldre romersk järnålder i hög grad betonar den primära jordbruksproduktionen. Det finns en likartad symbolik mellan gravar från olika regioner, men det går inte att sätta likhetstecken med avseende på sociala skillnader. De uttrycks med olika redskap och på olika sätt. Henriksen menar att gravarna primärt speglar rituella handlingar och normer, och sekundärt social status (Henriksen 2009 s. 318ff). Jag skulle snarare vilja uttrycka det som att det utgör en integrerad helhet som är svår att separera i oavhängiga komponenter. Ett omhuldat sätt att analysera gravar från romersk järnålder är att beräkna gravarnas AOT-värden. AOT står för ”antal oldsagstyper” i en grav och kan enkelt uttryckt sägas vara ett mått på den sociala stratifieringen mellan olika gravar (Hedeager 1992 s. 110ff). Jag har använt detta sätt för att analysera den äldre järnålderns gravar i Skåne, grovt uppdelade på per. VI–äldre förromersk järnålder, yngre förromersk järnålder–äldre romersk järnålder och yngre romersk järnålder. Här ses, precis som i Danmark, en tydlig pyramidstruktur i fördelningen av gravarnas AOT-värden. De flesta gravarna har inga eller få gravgåvor och ju högre upp i AOT-värden man kommer desto färre gravar handlar det om. Komplexiteten ökar också över tid (Björk 2005 s. 104ff). Mogens Bo Henriksen har nyligen analyserat Brudagergravfältet på Fyn på detta sätt, fast med en finare upplösning i dateringarna. I hans analys syns det att gravarna från B och B2 samt B2-C1 och C1 (totalt 54 st) har AOT-värden mellan 1-8 och medelvärden på 4,1 respektive 3,6 (Henriksen 2009 s. 323). Istabygravarna med gravgåvor från B1, B1-B2 och B2 (totalt 39 st) har samlat värden mellan 1 och 11 och ett medelvärde på 3,5. 2 Om man sedan kombinerar en kvantitativ AOT-analys med kvalitativa element har det konstaterats att det finns ett klart samband mellan höga AOT-värden och statusbetonade föremål (Hedeager 1992 s. 108ff, Henriksen 2009 s. 324). Från Istaby åskådliggörs detta tydligt av graven A 250 som har i särklass högst AOT-värde på detta gravfält med värdet 2 Det finns även en vidareutvecklad metod att räkna ut AOT-värden, som bygger på att man räknar ut ett föremåls ”värde” utifrån det genomsnittliga antalet föremålstyper i de gravar där det förekommer. Detta ger en mer nyanserad bild av ett föremåls egenvärde och den enskilda gravens hierarkiska placering. Metoden har inte använts i detta arbete, för att det inte varit angeläget för att se skillnaderna mellan gravarna, som trots allt är ganska tydliga p.g.a. att Istabymaterialet är relativt litet jämfört med en del danska material. För en närmare presentation och vidare referenser se Rasmussen 2010.
Fig. 51. Grav 1013. Notera färgningen efter skallen och de bevarade tänderna efter två individer. Foto Th. Persson. 11, och som innehåller bl.a. guldfoliepärlor, en dräktnål av silver och silverbelagda fibulor. I en ny avhandling om användningen av romerska importföremål i s.k. furstliga gravar under romersk järnålder diskuteras orsaker kring gravgåvornas placering utförligare än vad som varit vanligt. Utifrån de rituella uttryckens formaliserade karaktär och de rumsliga arrangemangen i gravarna diskuterar Fredrik Ekengren begrepp som gravarnas koreografi, avseende gravrummets utseende, uppsättningarna av föremål och var de placerades. Hans tolkning av gravarna innebär i korthet att han ser dem som uttryck för att folket i Nordeuropa inkorporerade de främmande föremålen i sitt etablerade gravskick, snarare än att överta eller imitera de betydelser föremålen hade i de romerska områdena. Importföremålen associerades med de in<strong>hem</strong>ska föremålen och användes som en del i traditionella uppsättningar av mat- och dryckeskärl, som betonade festande och skapande och upprätthållande av sociala relationer och därmed skapandet och upprätthållandet av identitet (Ekengren 2009). Ekengren är bl.a. inspirerad av Kristina Jennbert, som i sin tur har diskuterat järnålderns gravskick, ca 200–1000 e.Kr., utifrån en tanke om att graven kan ses som ett montage av livsstilsattribut och gravritualerna som ett dödsspråk. Som stöd för en sådan tolkning menar hon att det finns ett antal återkommande metaforer som uttrycks av gravgodset. Hon indelar dem i Krig & våld (hästar, vapen etc), Jakt (jaktfåglar, hundar etc), Förhandling & kommunikation (tamdjur, dryckeskärl, spelbräden etc), Personligt intryck & attraktivitet (djurornamentik, kammar, dräktdetaljer etc), Arbetserfarenhet (redskap, specialverktyg etc) och Välstånd (tamdjur, kraftfullt uttryckt materialitet och gravens monumentalitet i sig själv). Genom att skapa en heroiserad version av den döda säkrades familjens kontinuitet och sociala status samtidigt som den bortgångna ärades (Jennbert 2006). Det går utmärkt att använda dessa synsätt även på äldre gravar utrustade med materiellt 96
Page 1:
Istabygravfältet Tony Björk ∙ T
Page 5 and 6:
Istabygravfältet Tony Björk ∙ T
Page 7 and 8:
Förord Om Lister och Listerlandet
Page 9 and 10:
Hösten 1974 skaffade Bertil Bengts
Page 11 and 12:
Om Lister och Listerlandet Thomas P
Page 13 and 14:
Istaby är beläget på Listerlande
Page 15 and 16:
tralt på Listerlandet endast en kn
Page 17 and 18:
der brons- och järnålder. Genom f
Page 19 and 20:
Registrerade fornlämningar och fyn
Page 21 and 22:
Den vanligaste fornlämningstypen i
Page 23 and 24:
Undersökning av en skelettgrav. Fo
Page 25 and 26:
pilspetsar med mera. Av anläggning
Page 27 and 28:
tiotal gårdar ut till nya lägen.
Page 29 and 30:
Istabygravfältet undersöktes år
Page 31 and 32:
Vid undersökningen påträffades r
Page 33 and 34:
Fig. 3. Stensättning IV (motståen
Page 35 and 36:
Skelettgravar börjar uppträda i S
Page 37 and 38:
ner kan exemplifieras med A 56 och
Page 39 and 40:
Fig. 11. Sektion av gravar där kis
Page 41 and 42:
var placerade inuti det stora förv
Page 43 and 44:
C3 C2 C1b C1a B2 /C1a B2 B1b B1a 40
Page 45 and 46: Båda lansarna från Istabygravfäl
Page 47 and 48: A 53 Fig. 19. Föremålen från A 2
Page 49 and 50: Pärlan hittades i ett betydligt ä
Page 51 and 52: Fig. 22. Skäror, från vänster: g
Page 53 and 54: A 15 A 140b A 611 A 250 Fig. 23. De
Page 55 and 56: Jag har i tidigare sammanhang poän
Page 57 and 58: Fig. 28. Lerkärl, skära och lerkl
Page 59 and 60: Grav Datering Antal Gevninge Overdr
Page 61 and 62: Bakgrund Kärl av keramik var inte
Page 63 and 64: för äldre järnålder, så använ
Page 65 and 66: Fig. 33. Principskiss som åskådli
Page 67 and 68: Keramiken från Istaby Keramikmater
Page 69 and 70: A 140a A 244 A 560 A 561 har en lä
Page 71 and 72: Fig. 38. T.v: Skillnaden mellan bä
Page 73 and 74: A 614 A 636 A 140b A 560 A 759 och
Page 75 and 76: A 611 A 1013 A 613 A 956 A 960 Mell
Page 77 and 78: och en kort cylindrisk hals som avs
Page 79 and 80: material från två geografiskt åt
Page 81 and 82: gefär längs med floden Oder i en
Page 83 and 84: dateras till yngre förromersk jär
Page 85 and 86: Tyskland-Polen har rimligen legat b
Page 87 and 88: Ett gravfält av den storlek som Is
Page 89 and 90: Gravnr Gravtyp Dateringsunderlag Da
Page 91 and 92: Gravfältets rumsliga struktur Det
Page 93 and 94: Fyndsammansättningar i gravarna Ef
Page 95: Gravgåvornas placering och döden
Page 99 and 100: Populationens storlek Med så stort
Page 101 and 102: Produktionssystem och sociala syste
Page 103 and 104: Istaby. Den stora andelen meanderor
Page 105 and 106: undersökning år 1969. Graven var
Page 107 and 108: Benen från gravfältet i Istaby Os
Page 109 and 110: Istaby är inte bara ett gravfält
Page 111 and 112: Vid utgrävningarna av Istabygravf
Page 113 and 114: Orientering och läge Gravarna med
Page 115 and 116: Fig. 62. Grav A 20. Fig. 63. Grav A
Page 117 and 118: De brända benen från Istaby är e
Page 119 and 120: Fig. 68. Spridningskarta över anl
Page 121 and 122: Gradering Elementrepresentation (br
Page 123 and 124: Fig. 73 (t.h). Schematisk bild av i
Page 125 and 126: En bålgrop, A 719 Den mindre grop
Page 127 and 128: Fig. 77. Schematisk bild av identif
Page 129 and 130: Övriga anläggningar med brända m
Page 131 and 132: Fig. 79 (föregående sida): Tabell
Page 133 and 134: En anläggning som arkeologiskt tol
Page 135 and 136: Anl. Djur Djur? Får/get Nöt Svin
Page 137 and 138: Anl Osteologisk tolkning Arkeologis
Page 139 and 140: tandens krona, s.k. linjära emaljh
Page 141 and 142: Fig. 89. Förekomst av morfologiska
Page 143 and 144: För att sätta in de osteologiska
Page 145 and 146: Istaby inte tycks ha plundrats i sa
Page 147 and 148:
I Brostorp finns störst andel mult
Page 149 and 150:
Sörby-Störlinge-materialet är no
Page 151 and 152:
sas i två av dubbelgravarna likav
Page 153 and 154:
Åren 1975-1978 undersöktes vid Is
Page 155 and 156:
övrigt från Skåne, Blekinge och
Page 157 and 158:
gravarna. Svepkärlen (hartstätnin
Page 159 and 160:
158
Page 161 and 162:
Fig. 100. Grav 642 undersöks. dunk
Page 163 and 164:
Adolfsson, L. 2004. Germanska manna
Page 165 and 166:
Hagberg, U. E., Rasch, M. & Stjernq
Page 167 and 168:
Stråhle, G. H. 1873. Grafkärl fun
Page 169 and 170:
Istabygravfältet Gravförteckning
Page 171 and 172:
Översiktsplan Stensättningar & br
Page 174 and 175:
Förkortningar SN - senneolitikum
Page 176 and 177:
II (A 1036) Stensättning Rund, med
Page 178 and 179:
1 järnfragment, tånge?, 4,1 x 0,4
Page 180 and 181:
16 Gravskick Skelettgrav Gravtyp Ne
Page 182 and 183:
Osteologi Brända ben g. Människa:
Page 184 and 185:
Osteologi Bränt 1 g Djur?: bränt
Page 186 and 187:
325 Gravskick Skelettgrav? Gravtyp
Page 188 and 189:
Ålder: 10-15 år. Tandutvecklingen
Page 190 and 191:
Osteologi Obränt ben: 6 g. Bränt
Page 192 and 193:
642 651 651 (Se även plan stensät
Page 194 and 195:
Osteologisk tolkning: Barnet är v
Page 196 and 197:
14 C - Övrigt Gravens nordligaste
Page 198 and 199:
Antal individer: 2 Kön: -, - Patol
Page 200 and 201:
32 1003 1002 1001 1000 1000 Gravski
Page 202 and 203:
Övriga osteologiskt analyserade an
Page 205 and 206:
Bilagor
Page 207 and 208:
Plan härdar
Page 209:
Anl.nr. Kärltyp Höjd Största br.
show all

Ladda hem boken här! - Blekinge museum

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?