Ladda hem boken här! - Blekinge museum

More documents

Recommendations

Info

man benämnd Hådulv. På den sedan länge förkomna stenen från Gummarp har han tre gånger ristat runan f, tecknet för rikedom. Den långa inskriften på Stentoftenstenen innehåller dels en förbannelseformel dels en inskrift som enligt Lillemor Santessons nytolkning närmast återger ett blotsoffer: Med nio bockar och nio hingstar gav Hådulv gott år (Santesson 1989). Ristningen på Istabystenen slutligen är en traditionell minnesinskrift: Hådulv, ättling av Hjorulv, ristade runorna över Härjulv. Runstenarna bör betraktas som maktmarkörer i landskapet genom vilka Hådulv hävdat sitt såväl världsliga som religiösa ledarskap. Runstenarnas belägenhet är intressant. Samtligt står perifert i förhållande till ett 15 Istabystenen. ATA. förmodat bygdecentrum i anslutning till Hörby. Stenen i Istaby placerades i södra delen av Lister. Ortnamnet har tolkats som den yttersta byn (Benson 1996). Stentoftenstenen stod nära Sölveviken invid allfarvägen som ledde vidare mot <strong>Blekinge</strong> respektive Villand medan stenen från Gummarp var placerad väster om Vesan. I sammanhanget kan även nämnas ytterligare en runsten, den så kallade Sölvesborgstenen tillkommen under 800-talet, som även den var placerad utmed allfarvägen längst i väster. Kunskapen om Listerlandets forntid är ännu ofullständig. Tidigare arkeologiska insatser på Listerlandet har i hög grad varit fokuserade på områdets många kustbundna stenåldersboplatser där framför allt Siretorpskomplexet gett viktiga bidrag till förståelsen av relationen mellan den mellersta stenålderns olika kulturer. Endast i undantagsfall har lämningar från brons- och järnålder berörts av undersökningar. Också lösfynden från dessa perioder är påfallande fåtaliga. Undersökningarna vid Istaby innebar något nytt. Också <strong>här</strong> fanns spår av verksamhet under stenålder men framför ett gårdskomplex från tidig bronsålder, avlöst av en åkeryta som i sin tur överlagrades av ett gravfält från tiden kring Kr. F. Istabyundersökningen understryker tillsammans med undersökningarna vid Ljungaviken samt längs den planerade nya sträckningen för väg E 22 vikten av framtida större arkeologiska insatser. Fornlämningar och landskap Den översiktliga bilden av Listerlandets förhistoriska landskap får för närvarande till stor del byggas på fornminnesinventeringen. En förstagångsinventering i Riksantikvarieämbetets regi genomfördes 1972. Ett 100-tal förhistoriska lämningar registrerades. Flertalet var boplatslokaler i åkermark medan de synliga lämningarna, som väntat i ett fullåkerslandskap var förhållandevis fåtaliga. Vid revideringsinventeringar, som genomfördes 2001 och 2010 i Gammalstorps socken samt i delar av Sölvesborgs socken uppmärksammades inte minst tidigare förbisedda agrara lämningar i form av röjningsröseområden. Tillsammans med ett flertal nyfynd av anslutande gravar har dessa gett en helt ny bild av människans utnyttjande av landskapet un-
der brons- och järnålder. Genom fornlämningsmaterialet framträder Ryssberget som en viktig markresurs fr o m den yngre bronsåldern. Lämningarna från äldre bronsålder är fåtaliga. Hittills är boplatslämningarna med långhus vid Istaby de enda undersökta i området. En nyligen undersökt skärvstenshög på västsidan av Lussabacken vid Ysane, som genom 14 C-datering kunnat knytas till perioden, indikerar en närbelägen bosättning. Av de synliga gravmarkeringarna kan rösen och högar i huvudsak antas ha tillkommit under äldre bronsålder (Björkquist/ Persson 1979a; Persson 1984). I markanta krönlägen ligger på Mörby backe ett större röse, på Stibyberget, Getabjär och Listerhuvud större stensättningar, som samtliga torde ha tillkommit under bronsålder förra del. Ett 26 x 14 meter stort, rektangulärt röse på Månsaholm och en stor högliknande stensättning på Björkenabben kan även räknas hit. Inom Ysane socken ligger längs gamla kustlandsvägen, som delvis sammanfaller med nuvarande väg E 22, en räcka gravhögar upp till Norje. Den största Signills bur på Lussabacken delundersöktes av T J Arne 1920, varvid bland annat en sekundärgrav från yngre bronsålder framkom. På den flacka höjdryggen öster därom i anslutning till Klockskogs Ovan: Vid de omfattande arkeologiska undersökningarna längs den nya sträckningen för väg E 22 har en mängd tidigare okända fornlämningar påträffats längs Vesans östra strand. Nedanför Lussabacken har en gårdsanläggning från folkvandringstid undersökts. Mellan två långhus framkom lämningar av ett båthus. Foto Th. Persson, 2011. Nedan: Högarör på Mörby backe. Foto Th. Persson, 1984. 16
Page 1: Istabygravfältet Tony Björk ∙ T
Page 5 and 6: Istabygravfältet Tony Björk ∙ T
Page 7 and 8: Förord Om Lister och Listerlandet
Page 9 and 10: Hösten 1974 skaffade Bertil Bengts
Page 11 and 12: Om Lister och Listerlandet Thomas P
Page 13 and 14: Istaby är beläget på Listerlande
Page 15: tralt på Listerlandet endast en kn
Page 19 and 20: Registrerade fornlämningar och fyn
Page 21 and 22: Den vanligaste fornlämningstypen i
Page 23 and 24: Undersökning av en skelettgrav. Fo
Page 25 and 26: pilspetsar med mera. Av anläggning
Page 27 and 28: tiotal gårdar ut till nya lägen.
Page 29 and 30: Istabygravfältet undersöktes år
Page 31 and 32: Vid undersökningen påträffades r
Page 33 and 34: Fig. 3. Stensättning IV (motståen
Page 35 and 36: Skelettgravar börjar uppträda i S
Page 37 and 38: ner kan exemplifieras med A 56 och
Page 39 and 40: Fig. 11. Sektion av gravar där kis
Page 41 and 42: var placerade inuti det stora förv
Page 43 and 44: C3 C2 C1b C1a B2 /C1a B2 B1b B1a 40
Page 45 and 46: Båda lansarna från Istabygravfäl
Page 47 and 48: A 53 Fig. 19. Föremålen från A 2
Page 49 and 50: Pärlan hittades i ett betydligt ä
Page 51 and 52: Fig. 22. Skäror, från vänster: g
Page 53 and 54: A 15 A 140b A 611 A 250 Fig. 23. De
Page 55 and 56: Jag har i tidigare sammanhang poän
Page 57 and 58: Fig. 28. Lerkärl, skära och lerkl
Page 59 and 60: Grav Datering Antal Gevninge Overdr
Page 61 and 62: Bakgrund Kärl av keramik var inte
Page 63 and 64: för äldre järnålder, så använ
Page 65 and 66: Fig. 33. Principskiss som åskådli
Page 67 and 68:
Keramiken från Istaby Keramikmater
Page 69 and 70:
A 140a A 244 A 560 A 561 har en lä
Page 71 and 72:
Fig. 38. T.v: Skillnaden mellan bä
Page 73 and 74:
A 614 A 636 A 140b A 560 A 759 och
Page 75 and 76:
A 611 A 1013 A 613 A 956 A 960 Mell
Page 77 and 78:
och en kort cylindrisk hals som avs
Page 79 and 80:
material från två geografiskt åt
Page 81 and 82:
gefär längs med floden Oder i en
Page 83 and 84:
dateras till yngre förromersk jär
Page 85 and 86:
Tyskland-Polen har rimligen legat b
Page 87 and 88:
Ett gravfält av den storlek som Is
Page 89 and 90:
Gravnr Gravtyp Dateringsunderlag Da
Page 91 and 92:
Gravfältets rumsliga struktur Det
Page 93 and 94:
Fyndsammansättningar i gravarna Ef
Page 95 and 96:
Gravgåvornas placering och döden
Page 97 and 98:
Fig. 51. Grav 1013. Notera färgnin
Page 99 and 100:
Populationens storlek Med så stort
Page 101 and 102:
Produktionssystem och sociala syste
Page 103 and 104:
Istaby. Den stora andelen meanderor
Page 105 and 106:
undersökning år 1969. Graven var
Page 107 and 108:
Benen från gravfältet i Istaby Os
Page 109 and 110:
Istaby är inte bara ett gravfält
Page 111 and 112:
Vid utgrävningarna av Istabygravf
Page 113 and 114:
Orientering och läge Gravarna med
Page 115 and 116:
Fig. 62. Grav A 20. Fig. 63. Grav A
Page 117 and 118:
De brända benen från Istaby är e
Page 119 and 120:
Fig. 68. Spridningskarta över anl
Page 121 and 122:
Gradering Elementrepresentation (br
Page 123 and 124:
Fig. 73 (t.h). Schematisk bild av i
Page 125 and 126:
En bålgrop, A 719 Den mindre grop
Page 127 and 128:
Fig. 77. Schematisk bild av identif
Page 129 and 130:
Övriga anläggningar med brända m
Page 131 and 132:
Fig. 79 (föregående sida): Tabell
Page 133 and 134:
En anläggning som arkeologiskt tol
Page 135 and 136:
Anl. Djur Djur? Får/get Nöt Svin
Page 137 and 138:
Anl Osteologisk tolkning Arkeologis
Page 139 and 140:
tandens krona, s.k. linjära emaljh
Page 141 and 142:
Fig. 89. Förekomst av morfologiska
Page 143 and 144:
För att sätta in de osteologiska
Page 145 and 146:
Istaby inte tycks ha plundrats i sa
Page 147 and 148:
I Brostorp finns störst andel mult
Page 149 and 150:
Sörby-Störlinge-materialet är no
Page 151 and 152:
sas i två av dubbelgravarna likav
Page 153 and 154:
Åren 1975-1978 undersöktes vid Is
Page 155 and 156:
övrigt från Skåne, Blekinge och
Page 157 and 158:
gravarna. Svepkärlen (hartstätnin
Page 159 and 160:
158
Page 161 and 162:
Fig. 100. Grav 642 undersöks. dunk
Page 163 and 164:
Adolfsson, L. 2004. Germanska manna
Page 165 and 166:
Hagberg, U. E., Rasch, M. & Stjernq
Page 167 and 168:
Stråhle, G. H. 1873. Grafkärl fun
Page 169 and 170:
Istabygravfältet Gravförteckning
Page 171 and 172:
Översiktsplan Stensättningar & br
Page 174 and 175:
Förkortningar SN - senneolitikum
Page 176 and 177:
II (A 1036) Stensättning Rund, med
Page 178 and 179:
1 järnfragment, tånge?, 4,1 x 0,4
Page 180 and 181:
16 Gravskick Skelettgrav Gravtyp Ne
Page 182 and 183:
Osteologi Brända ben g. Människa:
Page 184 and 185:
Osteologi Bränt 1 g Djur?: bränt
Page 186 and 187:
325 Gravskick Skelettgrav? Gravtyp
Page 188 and 189:
Ålder: 10-15 år. Tandutvecklingen
Page 190 and 191:
Osteologi Obränt ben: 6 g. Bränt
Page 192 and 193:
642 651 651 (Se även plan stensät
Page 194 and 195:
Osteologisk tolkning: Barnet är v
Page 196 and 197:
14 C - Övrigt Gravens nordligaste
Page 198 and 199:
Antal individer: 2 Kön: -, - Patol
Page 200 and 201:
32 1003 1002 1001 1000 1000 Gravski
Page 202 and 203:
Övriga osteologiskt analyserade an
Page 205 and 206:
Bilagor
Page 207 and 208:
Plan härdar
Page 209:
Anl.nr. Kärltyp Höjd Största br.
show all

Ladda hem boken här! - Blekinge museum

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?