Frihet och utveckling på nätet - Svenska institutet

Appendix
KINA:
”Vı känner oss ständıgt övervakade.”
Kina är det land i världen som har det mest avancerade systemet
för att censurera och övervaka internet. Trots flera hundra
miljoner nätanvändare – mer än i något annat land – lyckas regimen
upprätthålla en omfattande kontroll över informationsflödet.
Exempel på hur censuren i Kina konkret kan gå till får vi
när vi pratar med Wu Fang, en frispråkig kinesisk bloggare
i Beijing. Han har ett tiotal gånger blivit uppsökt av polisen
med anledning av sådant som han har skrivit på nätet. De
har uppsökt honom i hans hem och på hans arbetsplats, och
vid ett tillfälle blev han även kallad till polisstationen. ”De
beordrar dig att ta bort det du har skrivit, och om du inte
gör det kommer de att stänga ner din webbplats. De kan
hota dig med att de ska skada din familj eller se till att du
blir uppsagd”, säger han.
Wu Fang verkar förvånansvärt obekymrad över dessa påhälsningar
av polisen. ”Än så länge har de inte gjort något –
de har bara hotat”, konstaterar han.
Att kontrollsystemet fungerar är, enligt de kineser vi intervjuat,
uppenbart. ”I praktiken bygger det i stor utsträckning
på självcensur. Det finns alltid en gräns för vilka risker
du vågar ta. Du vill inte hamna i fängelse för att du har skrivit
något på en blogg”, förklarar Cheng Lian, en kvinna som
arbetar med frågor som rör mänskliga rättigheter – och som
också vill förbli anonym. (Intervjupersonernas namn har
ändrats i syfte att dölja deras identiteter.)
En viktig del av kontrollsystemet är sökmotorer som identifierar
misstänkta ord och ordkombinationer. Exakt vad
som är otillåtet att skriva vet ingen, vilket bidrar till att
öka internetanvändarnas försiktighet. Men vissa ämnen
är uppenbart otillåtna att ta upp – exempelvis massakern
på Himmelska fridens torg 1989, Taiwan, Falun Gong och
krav på att Tibet ska bli självständigt. Det är också uppenbart
otillåtet att kritisera Kinas kommunistiska parti eller
Kinas politiska system.
Ej heltäckande
Kontrollsystemet är inte heltäckande. ”Det är flera hundra
miljoner kineser som använder internet, och det är omöjligt
att hinna jaga alla”, säger Wu Fang. En vanlig metod för att
framföra otillåten kritik är att använda sig av kodord, symboler
och bilder som sökmotorerna inte fångar upp, berättar
han.
Det finns också metoder för att gå runt ”The Great Firewall”
och komma åt blockerade utländska webbplatser som
Facebook och Twitter. ”Vi använder VPN. Det finns olika
typer av programvara för att komma runt muren. Det kostar
pengar förstås och din uppkoppling blir långsammare.
Men för den som verkligen vill, finns det alltid ett sätt att
komma runt muren”, menar Cheng Lian.
Men någon helt privat kommunikation via nätet finns
egentligen inte, och det går aldrig att garantera att ingen
registrerar det som sägs. ”Vi känner oss ständigt övervakade”,
säger Cheng Lian.
Viss ökad yttrandefrihet – trots allt
Men trots censuren är intervjupersonerna eniga om att
internet har bidragit till att öka yttrandefriheten i Kina.
”Gränserna för vad man får säga har tänjts ut”, säger Deng
Bo, en akademiker med inriktning på mänskliga rättigheter.
Frispråkigheten på nätet har delvis smittat av sig på övriga
delar av samhället. ”TV är fortfarande strängt kontrollerat,
men i dagstidningarna har yttrandefriheten ökat något”,
hävdar hon.
”Så är det absolut. Tidigare fanns det bara tidningar och
TV, som är lätta för myndigheterna att kontrollera. Med
internet är mängden av information så omfattande, och
nästan vem som helst kan lägga ut information, även från
andra världsdelar, vilket gör det väldigt svårt att kontrollera
allt”, säger Cheng Lian.
Från myndigheternas sida finns också insikten att viss samhällskritik
måste tillåtas. ”Myndigheterna har tvingats att
bli mer transparenta. Information sipprar ut ändå, och ofta
är det bättre för dem att de berättar själva, än att det utvecklas
till en större skandal”, förklarar Cheng Lian.
35