Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

organiska avfallet. Kontrollen av djur och djurprodukter som förs in i Sverige har i många fall
också minskat efter inträdet i EU (Steineck et al., 2000).
Patogener i organiskt avfall kan komma från många olika källor. Pahren (1987) redovisade en
uppdelning av olika material i hushållsavfall och hur stor del av indikatorbakterierna (totala
koliformer, fekala koliformer och fekala streptokocker) som härstammade från respektive
material. Han konstaterade att pappersfraktionen ofta bidrog till största delen och förklarade
detta genom att det bl.a. används till att snyta sig, att plocka upp avföring från husdjur och att
det kan innehålla matrester eller blöjinnehåll (Johansson et al., 1997). Trädgårdsavfall bidrog
här ofta till en större del av indikatorbakterierna än matavfall. Johansson et al. (1997)
hänvisar till rapporter (Löfgren et al., 1978; Ilsöe, 1993) som konstaterar att halten av såväl
patogener som indikatorbakterier kan vara högre i matavfall än i avloppsslam. Även om
halterna av vissa mikroorganismer kan vara i samma storleksordning för olika fraktioner är
det viktig att se till materialets ursprung och på så vis göra en bedömning av riskerna
kopplade till materialet.
I tabell 3 anges några patogenkällor för olika fraktioner av organiskt avfall som i Sverige och
Norge hanteras i komposterings- och biogasanläggningar.
Tabell 3. Patogenkällor i organiskt avfall av betydelse för människor
Fraktion till kompost och biogasanläggning Betydande patogenkälla
Livsmedel och mat Kontaminerade råvaror och mat
Annat hushållsavfall Blöjor, toalettpapper mm. som förorenats med
fekalier; avföring från husdjur och människa
Djurgödsel Boskap smittade med zoonoser
Slakteriavfall Boskap smittade med zoonoser
Restprodukter från garverier, mejerier, bagerier,
olje- och margarinindustri
Kontaminerade råvaror och restprodukter
Park- och trädgårdsavfall Avföring eller urin från smittade husdjur och vilda
djur
Det antal patogener som krävs för att orsaka infektion (infektionsdosen) kan variera med flera
tiopotenser mellan olika organismer. Det förekommer att mikroorganismer finns närvarande
utan att kunna detekteras med vanliga odlingsmetoder (VBNC). Riskerna för
sjukdomsspridning kan därför underskattas om bedömningarna enbart baseras på
haltbestämningar (Redlinger et al., 2001; Rahman et al., 1996).
3.1 Livsmedel och mat
Både råvaror och färdiga maträtter kan genom bristande hygienisk hantering innehålla
smittoämnen. Av bakterierelaterade agens svarar Salmonella och Campylobacter för 90 % av
rapporterade fall (Thorns, 2000). Under 2003 inrapporterades i Sverige 1890 fall av
livsmedelsburna infektioner. Bakterier angavs som orsak till 42 % av utbrotten och vanligast
var Salmonella och Streptokocker Grupp A (toxinbildande). Virus angavs som orsak till 29 %
av utbrotten. Bland enskilda mikroorganismer var norovirus (calicivirus) vanligast och
förorsakade 15 utbrott med 827 fall. Underrapporteringen är stor och det verkliga antalet fall
av matförgiftning har i två olika studier uppskattats till 70 (Lindqvist et al., 2001) respektive
270 gånger så stort (Lindqvist et al., 2000; Lindqvist et al., 2004). Livsmedelsburen smitta
uppskattades enbart i USA omfatta 76 miljoner sjukdomsfall varje år, varav 14 miljoner
förorsakades av kända patogener. Salmonella, Listeria och Toxoplasma beräknades förorsaka
9