Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

ötningsanläggningar omfattar, enligt Rylander, förutom klinisk sjukdom också tillstånd där
reaktionen hos en individ på en miljöpåverkan påverkar fysiologiska reaktioner eller den
subjektiva upplevelsen av miljön.
I en riskvärdering för förhållanden i Storbritannien beräknades risken för BSE hos människor
som konsumerade råa grönsaker från slamgödslad mark vara acceptabelt låg (Gale och
Stanfield, 2001). Risken för boskap som betar beräknades vara 7 på 100 000 om så mycket
som 1 % av hjärna och ryggmärg från slakterier hamnade i det kommunala avloppsvattnet. Ett
värsta fall-scenario användes i riskvärderingen där ingen avdödning antogs ske under
slambehandlingen eller i jorden efter spridning. Detta scenario skulle kunna jämföras med att
otillåtna produkter från slakterier hamnar i en biogasanläggning för annat organiskt avfall.
I den norska rapporten av Amundsen et al. (2001) efterlystes ytterligare kunskap om
smittämnen och deras förekomst i matavfall för att kunna värdera smittriskerna relaterade till
organiskt avfall. Risken att smitta genom importerade matvaror kan spridas till djur och
människor via matavfall behöver kartläggas bättre. I rapporten efterfrågades också en
metodutveckling för analys av parasitägg och bättre kännedom om förekomst och
behandlingens påverkan på mykotoxiner och svamp.
För några år sedan genomfördes en analys av olika sanitetssystem på åtta givna fallstudier i
fyra svenska kommuner (Albihn och Stenström, 1998). Studien omfattar en biogasreaktor,
vilken redogörs för i det följande.
8.1 Uppskattningar av risker i Laholms biogasreaktor
Som systemmodell för biogasanläggningar studerades anläggningen i Laholm. Gödsel
utgjorde 75 % av ingående material och kom från 16 olika nöt- och svinbesättningar. Övrigt
material bestod av mag- och tarminnehåll från slakt, animaliskt lågriskavfall (enligt tidigare
kategorisering av animaliskt avfall) från kycklingslakt, hushållsavfall från kökskvarnar samt
slam från slamavskiljare för svart- och gråvatten, matavfall från storkök, annat biologiskt
industriavfall såsom potatisavfall, fett och fiskavfall.
Den teoretiska hygieniseringen i Laholms biogasreaktor, 70ºC i 1 timme, ansågs tillräcklig för
att avdöda de flesta patogena mikroorganismer eller reducera dessa till en acceptabel nivå
(Bendixen, 1995). Mikrobiologisk provtagning vid tre tillfällen under 1997 gav negativa
resultat av Yersinia, Listeria, Campylobacter, Salmonella och EHEC både i förtank och i
slutlagringstank. Dock visade indikatororganismerna clostridier, koliforma bakterier
(totalantalet respektive termotoleranta koliformer) och enterokocker på en sämre reduktion än
beräknat. Detta kan bero på att delar av materialet snabbare passerade hygieniseringsenheten
som drevs kontinuerligt (ej satsvis), vilket resulterade i kortare uppehållstid än 1 timme.
För biogasanläggningen i Laholm bedömdes risken för smittspridning generellt sett som liten.
Att bilen som hämtade produkterna från biogasanläggningarna inte var rengjord efter att ha
transporterat in färskt flytgödsel identifierades dock som ett problem. En risk för inympning
av mikroorganismer till den hygieniserade produkten kan då leda till en tillväxt av bakterier.
Risken för indirekt spridning från anläggningen bedömdes som måttlig, främst till djur efter
spridning av rötrest på bete och vall. Genom att enligt rekommendationerna avstå från
spridning på vall och känsliga fodergrödor bedömdes den indirekta smittspridningsrisken som
liten. (Inom certifieringen [SPCR 120] finns idag strikta regler för fordonstvätt och
hygienisering.)
30