Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

1. Introduktion
Ett stort antal olika arter av sjukdomsframkallande mikroorganismer kan förekomma i det
organiska avfall som behandlas i komposterings- och biogasanläggningar. Genom strikta
driftkrav på temperatur och uppehållstid kan förekomsten av smittämnen (patogener) avsevärt
reduceras genom dessa behandlingar. Det finns dock en risk för att eventuellt kvarvarande
patogener i slutprodukten genom hantering och avsättning kan spridas vidare till djur och
människa, direkt eller via miljön. Ett förbiseende av denna risk skulle hota attraktionsvärdet
av dessa produkter som exempelvis gödnings- och jordförbättringsmedel. Insikten om
riskerna för smittspridning har under det senaste decenniet lett till fördjupade studier rörande
hygienisering i storskaliga komposterings- och biogasanläggningar i Norden.
I Danmark inledde Miljøstyrelsen i slutet av 1980-talet forskning kring
biogasanläggningarnas hygieniseringseffekt (Ilsöe, 1993). Fördjupade undersökningar
genomfördes senare av Veterinärdirektoratet (Bendixen, 1995). Under 1995 startade
Renhållningsverksföreningen (RVF) i Sverige ett arbete med att utveckla ett frivilligt
kvalitetssäkringssystem för kompost och rötrest från organiskt avfall, med förslag till
tillvägagångssätt för kontroll av hygienisering vid anläggningarna (RVF, 1999). Metodik för
kontroll av hygieniseringen vid biogasanläggningar inklusive analysresultat från några
anläggningar rapporterades senare av RVF (2001). En nybyggnation av storskaliga
komposterings- och biogasanläggningar sker för närvarande i Norden. Samtidigt noteras flera
internationella undersökningar som behandlar smittrisker vid exponering av de
färdigbehandlade produkterna.
Denna litteraturstudie, som utförts inom BUS projektet (Uppföljning och utvärdering av
storskaliga system för kompostering och rötning av källsorterat bioavfall) under ledning av
RVF, avser att sammanfatta kunskapsläget gällande de smittrisker som berör människan vid
användning av produkter från kompostering och rötning. Produkter från biogasanläggningar
som certifierats av Sveriges provnings- och forskningsinstitut (SP) saluförs idag som
biogödsel. Eftersom biogödsel i tidigare certifieringskrav benämndes rötrest och detta i många
sammanhang är en vedertagen term, så förekommer båda benämningarna i rapporten. De
arbetshygieniska aspekterna vid hantering av produkterna har inte ingått i uppdraget och
omnämns endast kortfattat. Inledningsvis beskrivs sammansättningen av det organiska
avfallet och vilka patogener som teoretiskt kan förekomma i anläggningarna. Därefter
beskrivs översiktligt komposterings- och rötningsprocessen där olika behandlingsalternativ
har varierande potential att reducera mikroorganismer som kan förekomma i materialet.
Under och efter bearbetning kan människor och djur exponeras för smittämnena på olika sätt.
Genom en otillräckligt hygieniserad slutprodukt kan organismer spridas vidare, och risken för
exponering beror då på överlevnaden av aktuella patogener i miljön, vilken redovisas i
efterföljande avsnitt.
Uppdraget är begränsat till organismer som har effekt på människor. I tillägg spelar
växtpatogener (mikroorganismer som endast framkallar sjukdom hos växter) en viktig roll vid
återanvändning av organiskt avfall och måste beaktas vid avsättning i odlingssammanhang.
Några är mycket långlivade, t ex svamparna Sclerotinia sclerotiorum (vitmögel) och
Plasmodiophora brassicae (klumprotsjuka). Växtpatogener infekterar vanligen inte arter inom
djurriket, men kan via djur föras vidare till andra växter. För en genomgång av växtpatogener
vid kompostering hänvisas till Naturvårdsverkets och AFRs sammanställning (Johansson et
al., 1997). De sjukdomar som sprids mellan djur och människor kallas zoonoser och sådana
6