Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

ehandlingsprocess ska åstadkomma. Ytterligare möjligheter att begränsa riskerna kan göras
genom krav på hantering och användning genom regler för insamling, transport, mottagning
och slutanvändning. Genom krav på leverantörerna och dokumentation samt
innehållsförteckning ökar kontrollen. SP har i sitt certifieringsarbete inkluderat samtliga av
dessa aspekter. Därutöver finns speciella regler för vissa ingående material. EG-förordningen
(1774/2002) ger exempelvis exakta regler för hur olika animaliska biprodukter ska behandlas.
De olika avfallskategorierna klassas enligt Avfallsförordningen (2001:1036) vilket nämns i
Naturvårdverkets allmänna råd samt handbok för organiskt avfall (se nedan). Anläggningarna
godkänns i enlighet med EG-förordningen, eller i enlighet med nationell lagstiftning
(Miljöbalken).
I Naturvårdsverkets arbete med nya slamföreskrifter gjordes en genomgång av möjliga
komponenter i ett regelverk (NV, 2003). Svårigheterna med olika typer av krav gäller i stor
utsträckning också kompost och biogödsel. Nordiska ministerrådet har arbetat för ett nordiskt
kvalitetssystem och synpunkter på sanitära aspekter från nordiska experter finns rapporterade
(NMR, 2000).
9.1 Bedömningsparametrar
Den hygieniska risken med en organisk avfallsprodukt styrs av patogenförekomsten i
materialet. Som beskrivits i denna rapport finns ett stort antal patogener som kan förekomma i
ingående material. Behandlingen syftar till att reducera dessa patogener till lägsta möjliga
nivå. Analyser av patogener är dock ofta dyra och omständliga och det är inte möjligt att
analysera för alla dessa möjliga patogener, särskilt eftersom halterna även i ingående material
ofta är låga. Därför kan istället indikatororganismer användas för kontroll av behandlingens
effektivitet och slutproduktens kvalitet. Det är dock väsentligt att kunskapsunderlaget för den
direkta patogenreduktionen utvidgas.
En del av problematiken med indikatororganismer har beskrivits i avsnittet Biologisk
behandling och hygienisering. Mycket av tidigare arbeten med utvärdering av anläggningar
har också kretsat kring vilka organismer som kan vara lämpliga för att bedöma behandlingens
effektivitet. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte finns någon ideal indikator
som ger ett säkert svar på i vilken utsträckning behandlingen reducerat patogener och deras
förekomst i slutprodukten.
Som ett resultat av detta definieras processbetingelser utifrån kombinationer av tid och
temperatur, vilket blir vägledande i lagstiftningen (se nedan). Enskilda indikatorer eller en
kombination av kvalitetsparametrar tillämpas därutöver som kompletterande kontroll att
processen fungerat. Analys av Salmonella används som indikation på hygieniseringen i NFS
2003:15 och inom certifieringen i SPCR 120. Den har även föreslagits som kvalitetsparameter
för avloppsslam (NV, 2002). Salmonella har fått mycket uppmärksamhet troligen på grund av
dess betydelse för djurhälsan (som är kopplad till humanhälsan) och eftersom den har visat sig
förekomma i behandlingsanläggningar (RVF, 2001; SVA, 2004e). Bakterier som Salmonella
och E. coli kan även användas som indikation på att hanteringen skett tillfredsställande och
utan risk för återväxt. Sidhu et al. (1999) föreslog Salmonella typhimurium som en indikator
på återväxt i kompost eftersom den hade högst tillväxthastighet i komposterat avloppsslam,
även om E. coli och några andra typer av Salmonella också tillväxte relativt snabbt i
materialet.
I norska regler för avloppsslam och i regler för annat organiskt avfall ingår förutom
Salmonella och termotoleranta koliformer även parasitägg. Exempelvis hör Ascaris som
32