Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

som direkt styr effekten av hygienbehandlingen, såsom pH, fukthalt och konkurrerande
mikroflora (Stenström, 1996).
Vid komposteringen sker en temperaturförhöjning från omgivningstemperatur till det
termofila området. Temperaturen återgår till omgivningstemperatur när materialet brutits ner.
Under processen förändras sammansättningen och koncentrationen av mikroorganismerna i
det organiska materialet. Den värme som alstras vid kompostering till följd av metaboliska
processer kan leda till en tillväxt av olika mikroorganismer i materialet. Nedbrytningen i detta
temperaturintervall utförs t.ex. av värmestabila actinomyceter och svampar. Som tidigare
nämnts kan dessa ge upphov till allergiska besvär vid inandning (Rylander, 2001).
5.2 Rötning
Rötning av organiskt material är en anaerob process som i första hand innebär en biokemisk
stabilisering med produktion av gas som kan tas tillvara, främst koldioxid och metan. Vid
anaerob nedbrytning, där molekylärt bundet syre utnyttjas som syrekälla, utvecklas mindre
energi än vid aeroba förhållanden och processen tar därför längre tid (Warfvinge, 1999).
Behandlingens effekt är varierande gällande reduktion av smittämnen, som vanligen inte är
det primära syftet med processen. Genom extern uppvärmning kan rötningen genomföras
termofilt. Utöver en betydligt bättre hygienisering har detta även andra fördelar, såsom högre
kapacitet, större nedbrytbarhet och högre biotillgänglighet av absorberade ämnen för
nedbrytning (Angelidaki och Ellegaard, 2003). För biogasproduktionen är TS-halt,
temperatur, pH, hydraulisk uppehållstid och lättflyktiga fettsyror av betydelse och enighet
finns om att temperaturen är en faktor av överordnad betydelse (Dumontet et al., 1999).
Miljön i anläggningen kan i sig leda till att patogenerna minskar väsentligt, bland annat kan
hög ammoniumkoncentration ha en viss avdödande effekt på virus. Dessutom är den naturliga
mikrobiella aktiviteten hög (Stenström, 1996).
Även om rötningen i sig reducerar halterna av smittämnen är det vanligt med ett separat
pastöriseringssteg för att hygienisera materialet (Sahlström, 2003). I svenska
biogasanläggningar för organiskt avfall upphettas obehandlat material till 70°C under 1 timme
före den anaeroba nedbrytningen. Detta görs i enlighet med svensk lagstiftning för animaliska
biprodukter (undantag för anläggningar som endast behandlar matavfall) som bygger på EGförordningen
(1774/2002). Pastöriseringen sker i regel satsvis medan rötningsprocessen kan
ske i antingen kontinuerliga eller satsvisa system. Vid kontinuerlig drift finns det möjlighet att
en viss del av materialet får en kortare uppehållstid än vad som är önskvärt. Detta måste tas
hänsyn till vid konstruktion av systemen för såväl rötning som kompostering för att uppnå
önskad effekt av exempelvis hygieniseringen.
5.3 Behandlingens inverkan på patogener
Avdödning av mikroorganismer kan ske genom fysikalisk, kemisk och biologisk påverkan.
Mikroorganismernas resistens gentemot uttorkning, högt och lågt pH, mikrobiell antagonism
och konkurrens varierar mellan olika arter. Vid den biologiska behandling som sker genom
kompostering och rötning är temperaturen den faktor som tillskrivs störst betydelse för
avdödningsförloppet och den eventuella förekomsten av patogener i färdig produkt
(Sahlström, 2003). Tillräckligt hög temperatur för avdödning av de mest motståndskraftiga
organismerna säkerställer också avdödning av övriga. Vid höga temperaturer kan
patogeninaktiveringen ensamt åstadkommas av temperaturpåverkan. Traub et al. (1986) fann
att under termofil behandling vid 54,5°C härrörde 32 % av virusinaktiveringen enbart från
temperaturpåverkan. Vid 60°C däremot kunde inaktiveringen helt och hållet tillskrivas den
höga temperaturen. Eftersom vatten leder värme bättre än luft är värmebehandling mer
18