Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

I prov från mag-tarminnehållet i slaktade djur och i flotationsslam från slakteriernas
spillvatten fanns riklig förekomst av patogena bakterier. Avfall från vegetabiliska industrier
innehöll sällan animaliska smittämnen. I källsorterat hushållsavfall påvisades stora mängder
enterokocker (fekala streptokocker), vilket indikerade fekal inblandning från människor eller
djur. Hög förekomst av salmonellainfektioner hos danska svin, fjäderfä och nötboskap
avspeglade sig i såväl gödsel som animaliskt avfall, men även i hushållsavfall och kommunalt
avfall fanns höga halter Salmonella. I dessa danska undersökningar konkluderade man att
enterokocker var en användbar indikatorgrupp för patogenreduktion och att en reduktion på
minst 4-log behövdes för att få en godtagbar produkt. Undersökningarna på anläggningarnas
patogenreducerande kapacitet visade att mesofila reaktortankar (under 50ºC) endast
reducerade enterokocker med 1-2 log vilket bedömdes som otillräckligt. I termofila
anläggningar (>50ºC) uppnåddes en effektiv inaktivering av enterokocker (3-4 log), dock ej
av sporbildande bakterier och animaliska parvovirus (Bendixen, 1995).
Vid en konferens i Stuttgart-Hohenheim (mars 1999) som behandlade smittriskerna med
produkter från biogasanläggningar konstaterades att en fullgod hygienisering av bakterier,
virus och parasiter kan ske vid termofil behandling, men inte direkt vid mesofil rötning.
Under hygieniskt säkerställda former kan produkterna återanvändas i lantbruk. En
slutproduktskontroll ansågs inte tillräcklig utan bör kompletteras med en processvalidering
och en processkontoll. Sammansättningen av ingående avfallsprodukter, transportkedjan och
själva processen är avgörande både för slutproduktens användbarhet ur hygienisk synvinkel
och dess användbarhet på jordbruksmark. I en tidigare rapport om kompostkvalitet betonades
däremot behovet av bättre kontroll av slutprodukten (Johansson et al., 1997).
6. Överlevnad av patogener från kompost och
biogödsel på mark
De hygieniska riskerna med slutprodukterna efter kompostering eller rötning beror på hur
eventuella kvarvarande patogener överlever i miljön (marken). Endast bakterier och svampar
kan tillväxa i miljön. Virus och parasiter tillväxer endast i den mänskliga eller animala
värdorganismen. Tillväxt i miljön förutsätter gynnsamma förhållanden, bland annat avseende
näringstillgång, fukthalt och omgivande temperatur. Överlevnaden av patogener är vanligen
längre vid låg temperatur och avdödningen ökar med ökande temperatur. Förutsättningarna
för tillväxt av bakterier som är patogena för varmblodiga djur är vanligen bäst mellan 35°C
och 40°C. Under 25°C förväntas inte någon direkt tillväxt.
Förutsättningarna för överlevnad varierar mellan olika grupper av patogener och mellan arter
inom varje grupp (Stenström, 1996). Den vedertagna avdödningsmodellen för främst bakterier
och virus är en exponentiell funktion av första graden. Många gånger extrapolerar man denna
och använder tiden för 90 % reduktion (T90) som ett mått för att jämföra
reduktionshastigheten mellan olika organismer. En litteratursammanställning av olika
indikatororganismers och patogeners överlevnad i jord gjordes i en svensk-dansk studie där
riskerna med att använda fekalt material i trädgårdar skulle utvärderas (Arnbjerg-Nielsen et
al., i tryck). Rapporterade avdödningsdata användes för att uppskatta T90 för respektive
organism och i ett senare skede anpassades de uppskattade värdena till nordiskt sommarklimat
och användes som fördelningar i riskberäkningarna (tabell 5).
24