Smittspridning via kompost och biogödsel från ... - Avfall Sverige

köttmjöl, som innehöll otillräckligt värmebehandlade smittade kadaver, blandades i foder till
nötkreatur i Storbritannien (Smith och Bradley, 2003). En av prionets viktigaste egenskaper är
dess exceptionella motstånd mot nedbrytning. Sjukdomen ger inte upphov till någon reaktion
från kroppens immunförsvar (SJV, 2002). Våren 1996 rapporterades från Storbritannien ett
tiotal särpräglade sjukdomsfall som kom att kallas nya varianten Creutzfeldt-Jacobs sjukdom
(vCJD). Att vCJD kan överföras från BSE-sjuka nötkreatur till människa råder det i dag stor
enighet om. De delar av djuren som anses kunna förmedla smitta är hjärnvävnad (inklusive
ryggmärg), ögon, delar av tarmen och tonsillerna. BSE har inte konstaterats i Sverige, vare sig
hos människa eller djur (SMI, 2003). Smittspridning via infekterat köttmjöl har stoppats, men
inkubationstiden för både djur och människa är flera år. BSE (galna ko-sjukan) har dock ingen
koppling till mänsklig avföring eller avfall från hushåll och ingen direktspridning sker från
organiskt avfall. Vid slakten tas de delar av djuret som skulle kunna innehålla smittämnet om
hand (numera kategori 1-material enligt EG-förordning) och oskadliggörs.
5. Biologisk behandling och hygienisering
Biologisk behandling kan ske under aeroba, anaeroba eller blandade betingelser och under
varierande värmeutveckling. Syftet är att bryta ner organiskt lättnedbrytbart material
(stabilisering) och minska volymen. Processerna medför en hygienisering, bland annat genom
förhöjda temperaturer. Både stabilisering och direkt hygienisering är av betydelse för
smittspridning eftersom ett stabiliserat biologiskt material inte attraherar vektorer via lukt.
Dessutom minskas risken för återväxt. En tillfredställande hygienisering förutsätter att
behandlingen är homogen för hela materialet. Hygienisering och stabilisering kan
åstadkommas genom en enda process eller genom ett separat hygieniseringssteg som åtföljs
av exempelvis rötning som stabiliserar materialet (Stenström, 1996). Ett stort antal
biogasanläggningar för avloppsslam finns vid reningsverk, men dessa behandlas inte närmare
i denna rapport. För en grundlig beskrivning av risker för smittspridning via avloppsslam
hänvisas till en rapport från Naturvårdsverket (NV, 2003).
Utöver biologisk behandling genom kompostering och rötning kan avfall behandlas
fysikaliskt, kemiskt eller i kombinationsprocesser för att åstadkomma en hygieniskt
säkerställd produkt. Jordbrukstekniska institutet (JTI, numera Institutet för jordbruks- och
miljöteknik) gjorde en sammanställning av dessa olika hygieniseringstekniker baserat på
litteraturuppgifter, intervjuer och tidigare försök. I rapporten redovisas bland annat
processbeskrivningar, nedbrytning av materialet, tillämpbarhet på organiskt material,
patogenavdödning och driftserfarenheter för de olika metoderna (Inger et al., 1997).
5.1 Kompostering
Mesofil kompostering innebär aerob nedbrytning i temperaturområdet upp till 45ºC. Termofil
kompostering sker under aeroba förhållanden i temperaturintervallet mellan 45ºC och 65ºC
(70°C). Kompostering ger både en hygienisering och en stabilisering med volymminskning.
Kompostering kan ske i en sluten process i bioreaktor, genom membrankompostering eller via
särskilda applikationer (t.ex. Ag Bag metoden), eller i en öppen process där
strängkompostering är en vanlig metod. Proportionen av olika material till komposteringen
måste justeras för god energibalans och för att undvika begränsningar beroende på för låg
fukthalt, låg lufttillförsel, sterilt material eller för låga näringsnivåer. Relationen mellan
syretillgång och fukthalt är den viktigaste fysikaliska faktorn att ta hänsyn till. Kemiska
parametrar av betydelse är framförallt näringstillgången (kol-kvävekvoten) och pH-värdet
(Haug, 1993). Valet av ursprungsmaterial till komposteringen påverkar i hög grad de faktorer
17