Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...
Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...
Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Att</strong> leva i hedersförtryck<br />
Det är så att jag <strong>och</strong> min pojkvän har varit tillsammans ett bra tag<br />
utan att våra föräldrar vetat om det. Anledningen till att vi inte<br />
berättat något är för att vi inte får vara ihop med varandra på grund<br />
av religionerna. Han är bosnisk muslim <strong>och</strong> jag är serb. Det är<br />
strikt förbjudet för oss att vara ihop <strong>och</strong> de kommer aldrig att<br />
acceptera det, oavsett hur mycket vi visar att vi vill <strong>och</strong> oavsett vad<br />
vi säger.<br />
Flera <strong>flickor</strong> berättar om hur de tvingas smussla <strong>och</strong> ljuga för att<br />
undgå upptäckt:<br />
Mår så dåligt över mitt liv, får inte gå ut, träffa vänner, inte ha<br />
pojkvän... Har en underbar pojkvän som jag älskar <strong>och</strong> jag vet att<br />
han älskar mig... vi träffas då <strong>och</strong> då men jag tycker det är jättejobbigt.<br />
Måste ljuga hela tiden. Fyllde arton för inte så länge sen.<br />
Då bestämde jag mig för att berätta om honom hemma, men allt<br />
blev värre <strong>och</strong> nu får jag knappt vara utanför dörren.<br />
Det är tydligt att den hedersrelaterade problematiken får ytterligare<br />
psykosociala konsekvenser för <strong>flickor</strong>na. En 17-årig tjej<br />
berättar i ett mejl till BRIS:<br />
Det enda jag har gjort i hela mitt liv är att göra som mina föräldrar<br />
har sagt, gått i skolan, gjort det jag ska <strong>och</strong> inget annat. Jag har mått<br />
så dåligt över allt detta att jag i 9an slutade att äta <strong>och</strong> fick allvarliga<br />
ätstörningar som inte gick över förrän nu i 3an <strong>och</strong> jag har ett flertal<br />
gånger övervägt att begå självmord.<br />
Känslor av uppgivenhet är vanligt förekommande. I ungefär<br />
hälften av mejlen uttrycks olika grader av suicidtankar. En 16årig<br />
flicka skriver:<br />
Jag orkar inte, snälla hjälp mig. Jag har funderat på självmord, men<br />
jag vågar inte. Mitt liv har sugits ut! Allt, jag har ingen glädje kvar.<br />
Helt tom. Förr bad jag alltid Gud om att sköta om mig, min familj<br />
<strong>och</strong> mina vänner. Nu ber jag om att få tillbaka mitt liv. Hoppas ni<br />
kan hjälpa mig. Vad ska jag göra? Mår skit!<br />
Andra mejl berättar om rädslan för våld från familjens sida. En<br />
tjej planerar att rymma med sin pojkvän, <strong>och</strong> skriver:<br />
Det jag är rädd för är att de ska veta var jag är. Jag har flera äldre<br />
bröder som kommer att leta efter mig, det vet jag. De har hotat mig<br />
förut…<br />
23