Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...

Att leva i hedersförtryck
individer för deras eget bästa. Istället lägger de ner stor möda på
deras mest privata del; mödomshinnan. Det är genom bevarandet
av denna som mannen bevarar och skyddar sin egen
och familjens heder.
Genom ständig kontroll försäkrar sig pappa om att dottern i
ett framtida äktenskap kan ge legitimitet åt den äkta mannens avkomma.
Att överlämna henne som oskuld är pappans plikt gentemot
manskollektivet.
Rona berättar om hur hennes morbröder målade upp en bild
där de beskrev främmande män som onda och perversa; ”de vill
dig bara en sak och den saken ska du vara rädd om”. Anledningen
är att ansvaret att se till att flickan är oskuld ligger på
familjens axlar och ansvaret att flickan som äkta hustru lever i
”ärbarhet” är mannens ansvar. En familj kan inte lämna över sitt
ansvar innan giftermålet ägt rum.
Ansvaret för kvinnans ärbarhet är alltså en kollektiv familjär
angelägenhet. Om det visar sig att hon inte är oskuld på
bröllopsnatten vanhedras inte bara pappan och familjen utan
hela släkten. Ronas reflektion kring särbehandlingen av killar och
tjejer är slående i sammanhanget: ”Den största dumma anledningen
till att jag fick veta varför pojkar fick göra vissa saker var
att de hade en snopp och en snopp kan inte förstöras… och jag
hade en vagina och en vagina kan utnyttjas på många sätt…”
Stämplad – skvallrets och ryktesspridningens
roll
En kurdisk flicka som nyligen kommit in i puberteten och börjat
utveckla kvinnliga kroppsformer kan med fog uppfatta omgivningen
som ”fientlig”. I intervjupersonernas berättelser kan man
inte undgå att känna av den rädsla som de känner för omgivningen.
Denna rädsla är så stark så att den ibland kan anta
paranoida proportioner.
Men rädslan är ”tresidig”.
Tonårsflickan är rädd för att hennes familj eller omgivningen
ska fördöma hennes beteende och börja sprida rykten, som kan
leda till bestraffning från familjens sida.
40