Bilagor till delrapport - Energimyndigheten

ötningssubstrat är intressant ur flera perspektiv då det dels ökar etanolanläggningens
lönsamhet, dels ger mer substrat åt biogasproduktionen. Redan idag finns en kommersiell
anläggning i Norrköping för rötning av bl.a. drank men forskning pågår parallellt med detta
för att utveckla processen. Det finns idag lite kunskap om huruvida drank från
cellulosabaserad etanolproduktion är lämplig för biogasframställning, vilket nödvändiggör
mer forskning.
Ökad volym av rötningssubstrat ger samtidigt upphov till större mängd rötrester som ska
hanteras. Att säkerställa rötrestkvalitén och att effektivt utnyttja rötrester genom full
avsättning är av stor vikt för ett hållbart samhälle. Inom detta område bör mer forskning
bedrivas kring hur röstrester blir en mer attraktiv produkt så att återcirkulering av växtnäring
kan ske i större grad genom spridning på åkermark.
En viktig åtgärd för ökad biogasproduktion och mer storskalighet är att optimera de
anläggningar som redan finns och förbättra systemsammanhållningen. Mer forskning bör
läggas på processoptimering genom att bland annat studera samrötningsmekanismer och
nedbrytningshastigheter. För att optimera processerna bör även mer medel läggas på
kunskapsuppbyggnad och spridning av den vetenskap som finns tillgänglig. Att sprida
information om forskningsresultat och använda dem i praktiken anser Energimyndigheten är
en av de största utmaningarna inom biogasforskningen i dagsläget. För att komma åt
problemet behövs utbildningsinsatser för investerare i biogasanläggningar, driftpersonal och
lantbrukare inom drift- och optimering av biogasanläggningar. Att länka samman universitet,
högskolor och naturbruksgymnasium med anläggningar i drift kan vara det mest effektiva
sättet att nå ut med rätt information.
En stor utmaning i biogasbranschen är att radikalt öka produktionen av biogas för att kunna
möta det växande biogasintresset i framför allt fordonssektorn. Av den anledningen har stora
delar av Energimyndighetens medel för biogasforskning gått till produktion och
effektiviserad produktion. I ett framtidsperspektiv är det uppenbart att flera olika tekniker
inom det området är på frammarsch och kan bidra till en betydande ökning av
biogaspotentialen. Ett exempel på detta är förgasningstekniken som sannolikt kan bli en
effektiv metod för framställning av biometan. Slutprodukten som utvinns är syntesgas (SNG)
som kan användas som biodrivmedel. I Sverige är potentialen att producera biometan genom
förgasning av biomassa stor eftersom tillgången på skogsråvara är god. En fördel med
förgasningsprocessen är att alla typer av träbränsle kan användas och matas in.
Förgasningstekniken är ej kommersiell i dagsläget men inom forskning och utveckling sker
det stora framsteg inom området. Energimyndigheten har under de senaste åren finansierat
flertalet förgasningsprojekt för att bland annat utveckla bättre tekniker, systemlösningar,
material etc. som på sikt kan öka biogasproduktionen och ge uthålliga system. Ett exempel på
detta är Energimyndighetens delfinansiering i GoBiGas- projektet i Göteborg där
projektmålet är att skapa konkurrenskraftiga möjligheter för förgasningstekniken och driva
den mot kommersialisering. Tanken är att bygga en anläggning på 20 MW som ska komma i
drift år 2012.
Det pågår en hel del biogasaktiviteter i utlandet vilket inte analyseras närmare i denna rapport
men det kan dock vara värt att nämna att ett land som Tyskland ligger långt framme i
biogasutvecklingen. Ett problem har emellertid varit att en hel del information som
framkommit genom biogasforskning i andra länder har varit svår att hämta in då åtskilliga
rapporter skrivs på inhemska språk. Intresset att utbyta lärdom över gränserna har ökat vilket