25 år i täten - Lunds universitet

Avslutning
Dessa förändringar i demografin sammanföll och i tiden med ett socialpolitiskt
uppvaknande under 1880-talet, vilket kan ses som en integrerad
del av och som uttryck för de nya innovationerna, men där också den
stora framåtblickande gruppen 50-65-åringar kan ha spelat en viss roll.
Under decennierna före 1880 var intresset för socialpolitiska frågor svalt
och det dominerande synsättet var en långtgående manchesterliberalism.
Under 1880-talet förbyttes det tidigare svaga intresset i intensiv debatt
kring socialpolitiska frågor och det riktades hård kritik mot manchesterliberalismens
inhumana former. Inledningen till detta socialpolitiska
uppvaknande kan sägas vara Adolf Hedins motion i riksdagen om ålderdoms-
och olycksfallsförsäkring från 1884, som resulterade i att man
tillsatte Arbetarförsäkringskommittén. Inom denna diskuterades sedan
frågor inom ett stort socialpolitiskt fält, som omfattade invaliditets- och
ålderdomsförsäkring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring och arbetarskydd.
Ett betänkande om ålderdomsförsäkring avlämnades 1889, som
dock avslogs. Krav kom också på förändringar av 1871 års fattigvårdsförordning,
som ansågs ge uttryck för en ålderstigen och konservativ
fattigvårdsideologi.
Utan överdrift går det att fastslå att den ideologiska grunden för de
socialpolitiska reformer som genomfördes under 1900-talets första decennier
lades under 1880- talet (Olofsson, 1996, Carlson 2002) och att
1880-talet innebar något helt nytt jämfört med tidigare. Den nya tidsandan
innebar ett socialpolitiskt uppvaknande, även om det är svårt att
bestämma den relativa betydelsen av de internationella influenserna,
företrädesvis från Tyskland, och av de interna förhållandena i Sverige för
detta uppvaknande.
Sammanfattningsvis innebar 1880-talet en genombrottsperiod för
nya ideologiska och demografiska företeelser, som fick återverkningar i
den svenska verkligheten under lång tid framöver, med vittgående konsekvenser
för det svenska välfärdssamhällets framväxt.
113