25 år i täten - Lunds universitet

PG som samtalspartner
Och nu kan jag avslöja att det sedan 1991 blivit många och långa telefonsamtal
till och från prefekten i Lund. Det blev snabbt en vana att
sluta veckan med ett sådant. Samtalen med Per Gunnar tillhör helgnöjet.
De sker företrädesvis sent på fredagseftermiddagen, när de flesta andra
slutat för länge sedan. Vi ger varandra inblick i våra respektive världar.
Per Gunnar verkar alltid ha något på gång. Något som han säger sig
”pilla med” vid sidan om. ”Pillet” resulterar sedan i långa artiklar, läromedel
etc. Han brukar berätta om innehållet, så viss kunskapsförmedling
sker när vi talas vid. Men annars är det både stort och smått som diskuteras.
Och det var i ett sådant samtal som idén att FKF borde ha en
forskningskommitté dök upp. Om det var PG eller jag som kläckte idén
låter jag vara osagt. Kanske inspirerade vi varandra? Jag presenterade hur
som helst förslaget om att bilda en forskningskommitté för ledningsgruppen
på hemmaplan. Mottagandet var försiktigt positivt, men heller
ej mer, som jag uppfattade det. Eftersom jag lider av viss otålighet gjorde
jag för säkerhets skull en ”kringgående rörelse”. Jag talade med en annan
otålig person, direktör Kurt Inge Persson, som snabbt fattade galoppen.
Till förbundsmötet år 1994 lade därför Malmöhuskassan en motion
rubricerad ”Strategi för forskning inom socialförsäkringsområdet”. Jag
skrev FKFs yttrande över motionen. I svaret föreslogs att en forskningskommitté
skulle bildas och omnämndes att vi redan hade ett embryo till
en sådan. Jag syftade på programgruppen för Umeåseminariet. Motionen
bifölls. Det kändes som en stor framgång, men startsträckan visade sig bli
väldigt lång.
FKFs forskningskommitté
Inte förrän i mars 1999 fattade förbundsstyrelsen beslutet att bilda en
forskningskommitté. För mig (med bakgrund som politiker och ombudsman)
är det absolut heligt att uppfylla förbundsmötesbeslut och
nästan lika heligt att uppfylla utfästelser som godkänts av en förbundsstyrelse!
Jag svär mig därför helt fri från fördröjningseffekten. Men skam
den som ger sig. Till slut blev det ju ändå av.
Kommittén höll sitt konstituerande sammanträde den 8 juni 1999. I
kommittén ingick då förutom förbundsdirektör Jan-Åke Brorsson, ordförande
och jag själv som sekreterare, fyra forskare (Kristina Alexanderson,
Margareta Bäck-Wiklund, Per Gunnar Edebalk och Staffan Marklund)
samt tre försäkringskassedirektörer (Tor Eriksen, Åke Eriksson och Rolf
Lindberg). Hans Goine stod som adjungerad den gången. Även inför
detta tillfälle hade ett visst förberedelsearbete skett. Samma gamla för-
51