25 år i täten - Lunds universitet

Etableringen av en diskurs om socialt arbete i
Sverige
Vid sekelskiftet 1900 etableras en ny diskurs om socialt arbete i Sverige.
Samtidigt förändrades praktiken genom nya lagar och centrala tillsynsmyndigheter.
År 1921 startade landets första socialarbetarutbildning som
CSA tog initiativet till och drev fram till 1945 då staten tog över.
Ordet socialt arbete började användas runt förra sekelskiftet och
aktörer runt Centralförbundet för Socialt Arbete hade en betydelse, dels
för att etablera det nya begreppet, dels för att argumentera för att det
också skulle fyllas med ett delvis annat innehåll än vad de gamla
begreppen, filantropi, räddningsarbete, fattigvårdsarbete osv. gav
associationer till (Meeuwisse & Swärd, 2000; 2002; Taussi-Sjöberg &
Vammen, 1995). Arbetsuppgifterna skulle utföras på ett nytt sätt där
kunskaper, vetenskaplighet och noggranna undersökningar skulle föregå
insatserna (jfr. Wisselgren, 2000). Man började också att tala om behovet
av teorier för att förstå den sociala frågan, och metoder för att genomföra
förändringar och förbättringar.
Nya uppgifter formulerades också för den del av det sociala arbetet
som riktade sig mot den arbetande befolkningen – socialt arbete i
företagen, socialt arbete på sjukhus, socialt arbete på bostadsmarknaden,
socialt arbete för arbetande ogifta kvinnor och lantarbetare osv. Synen på
uppgifterna kan sammanfattas i nedanstående fyrfältstabell:
Tabell 1: Synen på det sociala arbetets arbetsuppgifter.
Gamla uppgifter på
ett nytt sätt
Förebygga Förebyggande
fattigvård, t.ex. att lära
ut hjälp till självhjälp.
Vårda de
redan slagna
Rationell fattigvård,
nykterhetsvård,
barnavård för att
undanröja akuta
sociala problem.
134
Nya uppgifter
Olika sociala förebyggande
uppgifter för den
arbetande befolkningen,
t.ex. social upplysning.
Hjälpa den arbetande
befolkningen som
drabbats av problem,
försörjningsproblem vid
sjukdomar, ohygieniska
bostäder, arbetsskador
osv.