25 år i täten - Lunds universitet

flera nummer år 1911), ”Det frivilliga sociala arbetets betydelse” (SocT
1912, s67; SocT 1914, s105), ”Världskriget och det sociala arbetet” (SocT
1914, s320), ”Vad en kvinna kan uträtta som ’social ingenjör’”? Begreppet
social ingenjör hämtades från USA och Williams Tolmans artikel
”The Social Engineer” från 1901 där han lanserade sociala ingenjörer,
socialsekreterare eller välfärdssekreterare som en ny profession i företagen
(jfr. Östlund, 2003). Arbetsgivarnas sociala ansvar skulle vara ett bidrag
till arbetarfrågans lösning. Socialingenjören skulle bli en expert på det
mänskliga, dvs. på arbetarnas behov i företagen och framföra dem till
företagsledningen, utan att de anställda riskerade att avskedas. Socialsekreterarna
skulle vara en förmedlande part mellan arbete och kapital och
skapa bättre sociala förhållanden för arbetstagarna. Som idéhistorikern
David Östlund (2003) visar i sin avhandling Det sociala kriget och
kapitalets ansvar medförde idéerna om socialarbetare i företagen en omfattande
diskussion i USA.
En av förgrundskvinnorna inom CSA, Kerstin Hesselgren, som
under sin utbildning i England mött ”social secretaries”, dvs. kvinnor
som på större fabriker tog sig an arbetares problem, drev frågan om
socialt arbete på fabriker. I denna diskussion användes ofta beteckningen
”fabrikssystrar” efter tysk förebild. Däremot var det lite oklart vad verksamheten
som sådan skulle kallas. Emilia Broomé diskuterar frågan i
artikeln ”Arbetsgivarne och det sociala arbetet”:
Det är icke lätt att för detta arbetsgivarnas praktiskt sociala arbete
finna ett namn, som kort uttrycker dess innebörd. I de
engelsktalande länderna finner man först benämningen ”welfare
work” motsvarande tyskarnas ”Wohlfahrtseinrichtungen”; men man
har börjat övergiva detta namn, som ej är fritt från en klang av
välgörenhet eller åtminstone erinrar om det ”patriarkaliska”
betraktelsesätt, till vilket en återgång numera varken torde vara
möjlig eller önskvärd” (SocT 1911, s2).
Hesselgren ordnade på 1920-talet en kurs för personalkonsulenter som
nu fabrikssystrarna hade börjat kallas och då bildades också SAIA
(föreningen för Social-Arbetare inom Industri och Affärsvärld). Utbildningsfrågorna
blev viktiga för föreningen (Hamrin-Thorell m.fl., 1968,
Kollind, 2003).
Ofta talar man i Social Tidskrift om olika grenar av det sociala
arbetet: t.ex. ”Föreningen för sömmerskor – En gren av det sociala
arbetet” (SocT 1904, s258). Verksamheten skulle omfatta allt från moralisk
och intellektuell utvecklig till sjukhjälp, läkarvård och medicin för
122