25 år i täten - Lunds universitet

de äldre behandlas också i vänboken av Agneta Kruse. Hon tecknar sin
bild av dagens pensionsproblematik.
Låt oss sammanfatta. Fyra nyckelbegrepp skulle kunna sägas karaktärisera
PGs forskningsansträngningar: Stor produktivitet, spännvidd, empirisk
grundlighet och samarbete. Men låt oss inte glömma en sida av forskaren
Per Gunnar Edebalk. Han har alltid, långt innan det upphöjdes till officiellt
mål för högskolan, hyst en vurm för den s.k. tredje uppgiften.
Margareta Karlsson beskriver t.ex. i sin uppsats i denna bok hur ”Kloker”
tidigt kom in i planeringen av Försäkringskasseförbundets (FKF) utåtriktade
seminariedagar om socialpolitikens dagsfrågor i Umeå och
sedan dess varit dessa konferenser trogen. 1999 blev också PG medlem av
den forskningskommitté som initierats av FKFs förbundsstyrelse. Till
den tredje uppgiften kan också hans nämnda roll inom Studieförbundet
Näringsliv och Samhälles (SNS) välfärdsorienterade konjunkturrapporter.
Definitivt hemmahörande i denna kategori är också medlemskapet
från starten 1993 i Socialvetenskaplig Tidskrifts redaktionskommitté.
Många av oss som känner honom härifrån kan vidimera Margaretas
iakttagelse om PGs eftertänksamma, lite avvaktande förhållningssätt.
Men också om de oftast mycket genomtänkta synpunkterna som han
levererat på insända bidrag och för övrigt också på alla andra uppkomna
praktiska problem som denna typ av verksamhet är så behängd med.
Quo Vadis PG?
När detta skrivs är Per Gunnar en i hög grad produktiv forskare och han
ser förtjust ut när han pekar på hur friheten från det tunga prefektskapet
nu frigör hans krafter för mer omfattande forskning och expertuppdrag.
Det är därför alltför tidigt att slutvärdera hans forskargärning, men det
går att instämma i att han redan nu utan tvekan hör till dem som
bidragit starkast till att skriva den svenska socialpolitikens historia under
1900-talet. Lennart Nygren, professor i socialt arbete i Umeå, pekar på
detta faktum i sitt slutomdöme i Per-Gunnars ansökan om befordran till
professor i socialt arbete.
Så när nu således det kvartsekel långa prefektskapet är till ända,
kommer det tidsmässig att ges utrymme åt att ytterligare fördjupa sig i de
historiska socialpolitiska perspektiven, att plöja ytterligare i den aldrig
sinande mylla som socialförsäkringarnas åkrar utgör. Och sedan? Ingen
kan väl på allvar tänka sig att när en av pensionernas och äldreomsorgens
främsta kännare i vårt land om några år själv ansluter sig pensionärernas
skara, så kommer detta att innebära att han drar sig tillbaka till sommar-
14