25 år i täten - Lunds universitet

Självrisk
Så länge som det är möjligt att använda väl differentierade försäkringspremier,
som löpande anpassas till den aktuella risksituation, finns det
inget behov av självrisk i arbetsskadeförsäkringen. Företagen får då omedelbar
utdelning i form av premiesänkning på alla mått och steg de tar
för att minska/mildra risken för arbetsskador. En sådan perfekt premiesättning
är dock inte alltid möjlig, varför det finns anledning att överväga
andra metoder för att stärka försäkringstagarnas incitament att vidta
åtgärder som minskar/mildrar förekomsten av arbetsskador.
En möjlighet är att en statlig myndighet förelägger företagen åtgärder
som förbättrar arbetsmiljön, vården eller rehabiliteringen (”reglering”).
Nackdelen med detta är att man har svårt att ta hänsyn till att en viss
åtgärd kostar olika mycket för olika företag. I förhållande till den optimala
situationen vid perfekt premiedifferentiering blir det för låga krav
på företag med låga kostnader och för höga krav på företag med höga
kostnader (Lyttkens, 1985).
En annan möjlighet är att ge försäkringen med viss självrisk,
exempelvis på så sätt att vissa skador inte ersätts alls eller bara ersätts med
en del av kostnaden. Detta bör ske utan att de skadade själva blir lidande.
Dessa bör alltjämt få all behövlig vård utan avgift och 100 procents
kompensation för inkomstbortfallet, bara med den ändringen att en del
av ersättningen inte belastar försäkringen, utan respektive företag direkt.
Handlar det om en egenföretagare innebär självrisken att nettoersättningen
blir mindre än fullständig.
Här har förutsatts att arbetsgivaren har full kontroll över vad som
sker på arbetsplatsen och därför ensam är ansvarig för de skador som
inträffar på grund av ”den mänskliga faktorn”. I den mån som personalen
kan påverka risken för skada, bör också de anställda själva bidra till
kostnaden för inträffade skador, helst på så sätt att ett löneavdrag utgår i
förhållande till underlåtelser att vidta preventiva åtgärder, t.ex. att bära
skyddshjälm när detta är påkallat. Detta förutsätter att underlåtelserna
kan observeras.
Går det inte att direkt observera de anställdas riskbeteende, kan preventivt
beteende stimuleras på indirekt väg genom att de anställda får
löneavdrag i proportion till de skador som faktiskt inträffar, exempelvis
med 5 procent av den faktiska skadekostnaden. Detta administreras
enklast genom att ersättningen för inkomstbortfallet sätts lägre än 100
procent. Eftersom ”löneavdraget” inte differentieras efter de anställdas
riskbeteende, är detta dock en ganska trubbig metod. Den strider dessutom
mot den grundläggande idén med försäkringar, nämligen att risker
149