25 år i täten - Lunds universitet
25 år i täten - Lunds universitet
25 år i täten - Lunds universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Samarbetskommittén<br />
Anna-Lena Lindquist 1<br />
Inledning<br />
– ett nätverk i tiden<br />
Hösten 1996 fick jag brådstörtat överta chefskapet för Socialhögskolan<br />
vid Stockholms <strong>universitet</strong>. Jag visste teoretiskt, och märkte snart också i<br />
praktiken, att arbetet som prefekt är tämligen ensamt. Ensamhet är något<br />
som utmärker chefskap över huvud taget och särskilt när man byter<br />
position i förhållande till kollegor och behöver få accept för den förändrade<br />
roll detta innebär. Kanske blir ensamheten ännu mer påtaglig på en<br />
<strong>universitet</strong>sinstitution där det handlar om att utöva chefs- och ledarskap i<br />
förhållande till ett kollektiv av individualister. Haikola (1999) har träffande<br />
uttryckt uppgiften som att ”dirigera solister”.<br />
Det finns olika strategier för att hantera chefspositionens inbyggda<br />
ensamhet. Man kan t ex skapa en väl sammansatt och fungerande<br />
ledningsgrupp i sin egen organisation och man kan se till att ha kontakter<br />
utanför sin egen institution som kan bidra med stöd av olika slag. För<br />
mig kom Samarbetskommittén för svenska socionomutbildningar att få<br />
en viktig sådan funktion under de sammanlagt nio <strong>år</strong> jag hade en<br />
ledningsposition vid min institution (knappt tre <strong>år</strong> som studierektor och<br />
drygt sex <strong>år</strong> som prefekt). För mig har dessa nio <strong>år</strong>s kontakt med prefekter<br />
och studierektorer vid de svenska socionomutbildningsinstitutionerna<br />
i första hand inneburit just ett stöd i den sv<strong>år</strong>a arbetsuppgift det innebär<br />
att vara ledare för en <strong>universitet</strong>sinstitution.<br />
Inför utmaningen att på något sätt dokumentera Samarbetskommittén<br />
upptäcker jag, att vi tillsammans faktiskt har hanterat utomordentligt<br />
viktiga och komplicerade uppgifter. Och att vi löst problem som kommittén<br />
har mötts av redan långt tidigare än den period jag personligen<br />
kan överblicka, d v s 1994-2002. Det handlar om problem som delvis är<br />
specifika för socionomutbildningarna, som t ex kvalitén på praktikutbildning,<br />
socionomers möjligheter till påbyggnadsutbildning och relationen<br />
till social omsorg. Delvis handlar det om bekymmer som har<br />
1 Anna-Lena Lindquist är docent och verksam vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms<br />
<strong>universitet</strong>.<br />
29
Change language