25 år i täten - Lunds universitet
25 år i täten - Lunds universitet
25 år i täten - Lunds universitet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
tagit del av under min tid i kommittén. Det återst<strong>år</strong> ett arbete att mer<br />
noggrant söka källor och kritiskt granska de förslag till tolkningar jag gör<br />
av kommitténs utveckling.<br />
Inledningsperioden har beskrivits, med dråpliga historier, av PG<br />
Edebalk som var med i stort sett från början och som tidigt iklädde sig<br />
rollen som ordförande. Dråpligheten uppstod i speglingen av det administrativa<br />
läge som då gällde för det ledningsarbete som skulle samordnas<br />
inom ramen för kommittén. Om man startade för att skapa ett försvar<br />
för socionomutbildningarna i en ny organisationssituation, så bestod<br />
mycket av praktiken vid mötena av att gå igenom rutiner och bestämma<br />
utseendet på gemensamma blanketter. Vi har godmodigt skrattat åt, att<br />
de akademiskt välmeriterade rektorerna lade ner timmar av arbete på<br />
detta. Men det här var ett antal <strong>år</strong> innan institutionerna mer självständigt<br />
hanterade verksamhet och ekonomi. På den här tiden var det viktigt att<br />
varje lärosäte följde de centralt fastställda planerna för utbildningen och<br />
att gemensamma rutiner tillämpades. Vid sidan av detta arbete måste det<br />
dock ha förekommit åtskilliga tillfällen till information om hur integrationen<br />
gick till på respektive lärosäte, vilka konflikter som uppstod, hur<br />
bemötandet såg ut.<br />
Förutom dessa rutinuppgifter tog sig emellertid Samarbetskommittén<br />
snart an bevakningen av de större frågeställningar som Nämnden<br />
för Socionomutbildning tidigare varit en arena för. Man ägnade sig åt<br />
kursplanefrågor, kvalitén på praktikutbildning, möjligheten för socionomer<br />
att få påbyggnadsutbildning, relationerna till den internationella<br />
socialhögskoleorganisationen, legitimationsfrågan m m. Säkert var man<br />
också aktiva i den process som innebar inrättande av professurer och<br />
forskarutbildningar. Jag skall återkomma närmare till kommitténs relation<br />
till forskning och forskarutbildning i ett särskilt avsnitt. I de<br />
minnesanteckningar jag haft tillgång till har jag kunnat hitta, att Samarbetskommittén<br />
under den här tiden skickade en del gemensamma<br />
uppvaktningsskrivelser. Det var t ex ang. socionomers behörighet till psykoterapiutbildning<br />
och övrig påbyggnadsutbildning (till UHÄ:s<br />
planeringsberedningar 1987) och till utbildningsministern ang. behovet<br />
av resursförstärkning till socionomutbildningen för fler lärarledda<br />
timmar och mer närkontakt lärare – student (1989). Argumentationen i<br />
den senare skrivelsen känns väl igen i skrivelser och uppvaktningar som<br />
följer under 1990-talet. Man följde också, och hade synpunkter på, den<br />
översyn av sociala linjen som genomfördes av UHÄ med Björn von<br />
Sydow som utredare och med slutrapport 1987. Där diskuterades en<br />
förlängning av utbildningen till 160 poäng, samordning med social<br />
omsorgsutbildning, per capitaförstärkning, hur studiepraktiken utnyttja-<br />
32