RELATIVITETSTEORI - (TUTORIAL / F BORG) 1 ... - Saunalahti

har man funnit en galaz, 53W091, med en rödförskjutning motsvarande te = 1.6 mrd år efter
Big Bang, enligt den kosmologiska standardmodellen, med stjärnor vars ålder uppskattas till
3.5 mrd år; dvs äldre än universum vid dåvarande tillstånd !]
10.5.5 "Hot Big-Bang"
"In view of the objections raised by some reviewers
concerning the use of the word 'creation', it should be
explained that the author understands this term, not in
the sense of 'making something out of nothing', but
rather as 'making something shapely out of shapeless',
as, for example, in the phrase 'the latest creation of
Parisian fashion'".
George Gamov, "The Creation of The Universe",
Viking Press 1952.
"Wo jetz nur, wie unsere Weisen sagen,
Seelenlos ein Feuerball sich dreht,
Lenkte damals seinen goldenen Wagen
Helios in stiller Majestät."
I Schiller, "Die Götter Griechenlands" (1788).
Expansionsmodellerna implikerar att universum och dess mass-energi vid en tidgare
fas varit i ett komprimerat tillstånd. Detta betyder att vi inte längre kan försumma tryckets
bidrag i ekvation (98.b). Antar att vi energin domineras av elektromagnetisk strålning kan vi
för trycket p insätta strålningstrycket som är relaterat till energi-tätheten genom p = (1/3) ρ
c 2 . [Detta förhållande kan exv härledas med gaskinetiska metoder om vi betraktar ljuset
som en samling bosonpartiklar, fotoner.] Istället för relation (99) får vi då
(115) ρ R 4 = konstant = B/c 2 (strålningsdominerat universum).
Går vi tillbaka i tiden (minskande R) visar (115) att strålningsenergitätheten växer snabbare
än vad mass-energi tätheten växer enligt (99). Härav drog G Gamow slutsatsen att i
universums tidigare faser dominerade strålningsenergin. Denna slutsats utvecklades till teorin
om "hot Big Bang". Redan 1927 framlade Abbé G E Lemaitre ("Big Bang kosmologins
fader") sin teori om att universum uppkom genom radioaktivt söndefall ("explosion") av
"uratomen" (nukleärt fluidum, "Ylem", etc), och utvecklade liknande kosmologiska modeller
som A Friedmann (1922) på basen av ART.
Använder vi (115) modifieras ekv (101) till
(116) (dR/dt) 2 = (8πG/3) B/(c 2 R 2 ) - Kc 2 .
I initialfasen är R liten och 1/R 2 mycket stor varför vi kan jämförelsevis försumma den
konstanta termen i högra membrum av (116). Med denna förenkling erhåller vi,