Vatten och andra släckmedel (SRV) [pdf 10 MB]

Vattentäthet
Vanligen eftersträvas en jämn vattenfördelning från spridda
strålar. Vattenfördelningen från munstycken för manuell
brandsläckning kan mätas med en standardiserad försöksutrustning
(SS 3500, 1987). Standarden innehåller krav på att
andelen ofylld kon inte får vara för stor, samt att högsta vattentäthet
inte får vara alltför stor, jämfört med medelvärdet.
I stort sett samtliga moderna strålrör uppfyller kraven i normen,
men strålbilderna varierar kraftigt. Värt att notera är att
det är svårt för en strålförare att bedöma jämnheten i träffbild
hos en spridd stråle (Rimen, 1990).
Bilderna på uppmätt vattenfördelning är hämtade ur en
studie där strålrörens gasfasverkan studerades. Skillnader,
bland annat i strålbild, gjorde att tiden till en given sänkning av
brandgastemperaturen för strålröret med kortast tid var mindre
än hälften av tiden hos strålröret som gav längst tid (Handell,
2000). Det är alltså mycket stora skillnader i släckverkan
hos olika strålrör, men denna kvalitetsskillnad märks inte alltid.
Detta beror på att släcktiden normalt ändå är mycket kort.
Åtkomligheten för vattnet har stor betydelse. Fysiska hin­
2.89 (överst) Försöksmetoden
i SS 3500 för
att bestämma vattenfördelning
från spridd
stråle.
2.90 Uppmätt vattenfördelning
i l/m 2 min
från två olika dimstrålrör
(efter Handell,
2000).
vatten 125