Vatten och andra släckmedel (SRV) [pdf 10 MB]

3.40 Exempel på
effektivitetskurva
för skum.
226 vatten och andra släckmedel
Tiden det tar att släcka en stor vätskebrand beror av flera faktorer,
exempelvis bränslets förbrinntid, vindhastigheten, skumvätskeval,
möjligheten att komma nära branden etc. Det är därför
en fördel att ta till i påföringstid. Vid spillbränder räknas
ofta med skum så det räcker i 15–30 min och vid cisternbränder
i 60–90 min.
Tiden som krävs för släckning avtar med ökad påföringshastighet.
Vid höga påföringshastigheter visar det sig att släcktiden
inte längre förkortas eller förkortas mycket lite, genom
en ytterligare ökning av påföringshastigheten. Begränsningen
ligger då inte i skummets släckkapacitet utan i den hastighet
som skummet sprids över bränsleytan.
Tiden att täcka en brinnande bränsleyta med skum och
därmed släcka branden beror bland annat av skummets
påförings­, nedbrytnings­ och utflytningshastighet. Påföringshastigheten
bestäms av skumalstrarens kapacitet och skummets
expansionsgrad. Skumnedbrytningen påverkas av
bränslets egenskaper, framförallt ångtrycket vid bränslets
aktuella temperatur. Skumnedbrytningen styrs också av värmestrålningen
och konvektion från flammorna och andra
uppvärmda ytor och av hur snabbt vattnet i skummet dräneras
ut. Dräneringshastigheten påverkas bland annat av skummets
viskositet och höjd. Nedbrytningshastigheten ökar med
ökad strålningsnivå. Utflytningshastigheten beror till stor del
av skummets viskositet. Den styrs också av rörelser i bränsleytan.
Avgörande för om en släckning skall lyckas eller inte
är om utflytningshastigheten vid flamfronten kontinuerligt
överstiger nedbrytningshastigheten.