Vatten och andra släckmedel (SRV) [pdf 10 MB]

Vid en vindsbrand där taket ännu inte brunnit igenom, kan indirekt
släckning ske genom att med dimspik förånga vatten där branden
bedöms som mest intensiv. När brandgaserna som lämnar byggnaden
bytt färg från grå till ljusare är branden nedslagen och en
traditionell insats kan göras för att förhindra återantändning.
Vid en motorrumsbrand i en turistbuss konstaterades att enda
sättet, att komma åt brandhärden var antingen underifrån, eller
genom att öppna motorrumsluckorna. Att krypa under bussen
med strålrör bedömdes som för riskabelt och att öppna luckorna
skulle ha gett ökad brandspridning. I stället slogs ett litet hål
genom motorrumsluckan och en dimspik stacks in. Detta visade
sig släcka branden både effektivt och säkert.
Vid soteld används vattenånga och minskning av syretillförseln
för att hålla temperaturen nere i skorstenen. Med en
kätting hålls pipan öppen och brinnande material slås ner i
eldstadsbotten där det kan begjutas med lite vatten. Genom
att samtidigt reglera draget kan förbränningen begränsas och
pipan brännas ur under kontrollerade former. Vattenångan
och den begränsade lufttillförseln kommer att hålla nere temperaturen
på en acceptabel nivå.
Vattenåtgång
Två faktorer avgör dimensioneringen av släckvatten. Den första
är hur mycket vatten som faktiskt krävs för att släcka branden.
Den andra gäller vid invändiga rökdykarinsatser och rör
hur mycket vatten som en rökdykare behöver för att skydda
sig själv.
Säker tillgång till vatten för sitt eget skydd innebär att vattenförsörjningen
är pålitlig och att det inte finns risk för vattenbortfall
för rökdykarna. Detta är bakgrunden till varför det
finns en person med ansvar för vattenförsörjningen vid rökdykarinsatser,
samt att släckbilar utrustas med automatiska
övervakningssystem som förvarnar vid vattenbrist eller fel på
pumpen.
2.123 När vattenånga
skall användas för
släckning fuktas heta
ytor, varefter rummet
sluts till.
”Vid brand eller risk för
brand skall rökdykarna
för sitt skydd ha säker
tillgång till släckvatten.”
(AFS 1995:1)
vatten 165