Transport och klimathotet

Colombia klassas som ett av världens mest antifackliga länder. Fackliga
aktivister lever ofta under direkt dödshot. De fackliga organisationerna blev
aldrig tillfrågade i arbetet med Trans Milenio. Därför uppfattades inte heller
Trans Milenio som ett entydigt bättre alternativ än minibussarna.
Och ett aldrig så bra klimatprojekt har svårt att få riktigt folkligt stöd om
det inte kombinerar den nya tekniken med trovärdiga sociala villkor, där de
nya jobben är bättre än de gamla som slås ut.
Systemet med snabbussar i Columbias huvudstad Bogotá transporterar 1,6 miljoner
passagerare om dagen.
Med nya och bättre jobb kan också fackföreningarna försvara nyordningen
trots att den leder till arbetslöshet för dem som utförde de gamla jobben.
Saken försvåras ytterligare av att biljetterna på Trans Milenio är relativt dyra
(omkring 5 kr). De fattiga i Bogota har inte råd att ta snabbussarna till och från
arbetet. Linjerna subventioneras med skattemedel och andra statliga inkomster,
men bussar och biljettsystem ägs av privata företag som ska generera vinst.
Företagen vill inte sänka priserna utan ytterligare subventioner. Följden blir att
de som behöver de snabba bussarna mest inte kan använda dem.
Ändå transporterar Trans Milenio 1,6 miljoner passagerare om dagen och
på goda grunder marknadsförs metoden som ett klimatfrämjande projektet
över hela världen.
33
TRANSPORTsida 3-51.indd 33 04-17-2013 10.40.41
Foto: Alaska Velo