Transport och klimathotet

More documents

Recommendations

Info

Utvecklingen i Kina kräver särskild uppmärksamhet. Landet har drivit fram en enorm tillväxt med växande klimat- och miljöproblem (se kapitlet om hur klimathoten ser ut). Kina är verkligen inte längre något fattigt land även om där finns mängder av fattiga människor och fattiga regioner. Där finns också stora resurser och politisk makt att åtgärda problem – om det makthavande kommunistpartiet finner det nödvändigt. Kina deltar dock inte särskilt aktivt i internationella arbetet mot klimatförändringar och har inte skrivit under Kyotoprotokollet. Det innebär inte att Kina är passivt. Tvärt om finns det en stor medvetenhet om att landet står inför en klimatrelaterad katastrof om inget görs. I väst finns dock mycket begränsad kunskap om hur makthavarna tänker och hur de förbereder sig inför ökande vattenbrist, minskande jordbruksarealer och ett ständigt ökande energibehov. Lika lite vet man hur de tänker kring skyddet av de gigantiska städerna vid kusten som hotas av höjda havsnivåer. En eventuell handlingsplan är dock omskriven: Kina köper upp delar av Afrika som inte väntas drabbas så hårt av klimatförändringar. I bland annat Angola tar man tar kontroll över naturresurser och områden som lämpar sig för jordbruk även i framtiden. Den processen har beskrivits som ett slags nykolonialism där Kina helt enkelt tar makten över växande områden och skickar hem jordbruksprodukterna. Man har också spekulerat i om insatserna syftar till att flytta miljontals kineser till Afrika. Det finns dock exempel på hur de kinesiska insatserna moderniserar det afrikanska jordbruket och att de växande skördarna gynnar lokala marknader. I de fallen kan den kinesiska närvaron ses som en fortsättning på det stöd som Kina gav afrikanska stater i samband med att de befriade sig från gamla kolonialmakter. I bästa fall kan den kinesiska offensiven underlätta utvecklingen av moderna jordbruksmetoder och annan klimatsmart teknik. Men den kan också leda till förvärrad exploatering och till att Afrika sjunker djupare ner i maktlöshet och beroenden. På ett övergripande plan är det närmast omöjligt för utvecklingsländerna att leva upp till sina ambitioner att minska sin klimatpåverkan utan olika former av stöd från den industrialiserade världen inklusive länder som Kina, Indien och Sydkorea. Där finns de ekonomiska resurserna och kapaciteten att utveckla teknik som gör det möjligt att lämna massfattigdomen utan att använda den föråldrade teknik som gjort västvärlden till klimatbovar. För att underlätta det arbetet har ett antal länder i OECD lovat att stödja fattiga länder med pengar och teknikutveckling. Bland annat har man bundit sig för ett bidrag på 100 miljarder dollar per år - efter 2020. Fram till dess ska man ge växande bidrag, så kallade snabbstartspengar, för att underlätta övergången till klimatsmarta system för transporter och energiproduktion. 34 TRANSPORTsida 3-51.indd 34 04-17-2013 10.40.41
Det går dock trögt med att infria löftena. EU har till exempel bidragit med 2,8 miljarder Euro om året under perioden 2010-2013. Nu ska den summan sänkas. Samtidigt har Sverige halverat sitt bidrag från en miljard kronor per år till en halv miljard i budgeten för 2013. Kritik har också riktats mot att regeringen bidrar med ”gamla” pengar ur biståndsbudgeten i stället för att tillföra nya pengar, vilket både Sverige och EU lovat. När de rika EU-länderna – i krisens skugga – agerar på det sättet är risken naturligtvis stor att andra bidragsgivande länder agerar på samma sätt. Det är också en snålhet som drabbar oss själva. När det gäller klimatet rör det sig i allra högsta grad om ett globalt problem som måste få globala lösningar. Om och när vi utvecklar solidariska metoder som verkligen påverkar utvecklingen i utvecklingsländerna hjälper vi inte bara befolkningen där - vi hjälper i lika hög grad oss själva. Frågor: Klimatproblemen orsakas av de rika länderna, men får sina svåraste konsekvenser i de fattiga. Hur ser du på det? Hur kan vi undvika att utvecklingsländerna släpper ut allt mer växthusgaser när de blir rikare och konsumtionen ökar? Hur ska ansvaret fördelas mellan fattiga länder och rika länder? Vilka åtgärder skulle du vilja se? Vad kan ITF och Transport bidra med för att minska klimatriskerna? 35 TRANSPORTsida 3-51.indd 35 04-17-2013 10.40.41
Page 1 and 2: Transport och klimathotet Text: Mar
Page 3 and 4: Förord Sedan ett tiotal år har de
Page 5 and 6: Så här ser klimatproblemet ut Tra
Page 7 and 8: under flera perioder under årmiljo
Page 9 and 10: intill de högsta bergen handlar i
Page 11 and 12: Landanvändning 17,4 % Byggverksamh
Page 13 and 14: FAKTARUTA 1 Växthusgaser - det nor
Page 15 and 16: Frågor: Hur ser du på möjlighete
Page 17 and 18: produktionen i hela EU ger 30 proce
Page 19 and 20: Ett antal svenska åkerier löste p
Page 21 and 22: unkerolja med lägre halter av svav
Page 23 and 24: man i högre utsträckning kör skr
Page 25 and 26: tågtrafik. I ett stort och glesbef
Page 27 and 28: Frågor: Hur kan man förändra god
Page 29 and 30: hur många arbetstillfällen det sk
Page 31: Colombia klassas som ett av världe
Page 35 and 36: när välståndet ökar och private
Page 37 and 38: De fem oljejättarna har en samlad
Page 39 and 40: att betala 100 miljarder dollar per
Page 41 and 42: ottslighet. Bland annat avslöjade
Page 43 and 44: aktiva om man jämför med många a
Page 45 and 46: Det utesluter inte lastbilstrafik,
Page 47 and 48: jobb. Samt en ny form av tillväxt.
Page 49: esonerade kring vem som kan bära a

Transport och klimathotet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?